97 dagar

Är det kvar till beräknad förlossning. Men fattar NI!
97 DAGAR!
När man räknar så, så låter det inte alls långt kvar!
Känner ingen oro dock, att bebis skulle komma tidigare eller så.
På något sätt, i mitt lilla huvud, känns det på något sätt mer avslappnande om bebis vill komma ut lite tidigare. Jag har börjat få ångest efter att ha fått höra kvinnor som gått över tiden o sedan fått ett död-fött barn av olika anledningar som t.ex för liten mängd fostervatten.
Nu behöver det ju inte alls betyda att det skulle bli så. för jag har även hört, o känner, kvinnor som gått över tiden o deras barn mått bra.
Men tror bara det är naturligt att vara rädd för det som kan gå fel o att dessa tankar inte är onaturliga på något sätt.
(försöker intala mig själv.)

Vad gäller inköp till bebis så har vi som sagt beställt barnvagn, ett par klädesplagg (som vi köpt ett efter varje inbokat läkarbesök).
Mer har vi inte köpt. Vi har tänkt att åka till Ikea någon dag i januari o titta på säng o skötbord m.m o sen låta Ikea köra hem allt till oss. Bekväma, ja. Men ingen av oss orkar böka med släpvagn o själva knöka in allt så då får det bli så här. I.o.m att vi ska köpa lite mer möbler än bara säng o skötbord så känns det som det bästa alternativet för oss. I januari ska vi också försöka klämma in ett besök till Ullared. Vill ha detta gjort innan jag blir alltför stor o otymplig då Ullared inte är det bästa stället att vara på då ;0)

Kruxet är bara att vi har
Båda jobb (jag fram till 15/1 o sambo heltidsjobb mån-fre 7-16 varje dag) som tar mycket av vår tid o dessutom med inbokade besök hos BM o dr i Borås, så gör det att dagarna bara flyger iväg!
Men förhoppningsvis ska vi kunna klämma in 2 dagar. Vi
Måste!

Till sist får jag passa på att önska alla en riktigt god jul o hoppas ni har varit snälla så att ni får
Träffa tomten!
Själva ska vi iväg till ett par vänner ikväll, umgås o spela Bingolotto (som sig bör kvällen innan julafton!)
Och imorgon blir det full rulle med julfirande hos både min o sambos släkt.

Jul-kärlek// Ramona




- Posted using BlogPress from my iPhone

Jaha

Så här kan det se ut när grabbarna grus träffas en kväll som denna.
Den ene spelar tv-spel, den andre spelar samma spel fast på datan. O inte spelar dom mot varandra heller!
Socialt?!
- Nja, det vettefan. Men kul har dom!
Ska iof inte säga något, då jag spelar wordfeud med mina vänner när jag väl träffar dom!



Vill du förresten spela en omgång mot mig så Adda mig!
Jag heter allavinnerutanjag.
Nicket säger väl allt om hur bra jag är på detta beroendeframkallande spel ;0)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Får jag lov?

Att bjuda på ett (?) stycke gravidmage?!



Inte så lätt att ta ett relativt bra kort på egen hand, men skitsamma!
Magen idag v 26 (25+4)

Hunden ska strax lämnas till hundvakten o jag ser fram emot en dag utan något inplanerat, inget titta-på-klockan o bara vara för en dag!
Såna här dagar är guld värda!

Kärlek



Posted using BlogPress from my iPhone

Pust

Sambo fick sticka ifrån jobbet en timme så han mötte upp mig på sjukhuset. Vi fick komma in direkt vilket kändes skönt. Läkaren har jag träffat förut, i samband med vårat första missfall. O även hon kände igen mig. Nu måste jag nog ha träffat alla läkare på gyn tror jag ändå?

Hon visste att jag var adopterad men frågade ändå om jag visste något om min bakgrund, för det fanns vissa saker som hon sa kunde vara ärligt. Eller spela roll.
Men eftersom jag inte vet någonting så kunde jag inte hjälpa henne. Det är i såna här lägen man skulle vilja ha kontakt eller iallafall ha mer information om den som burit mig i 9 månader. Jag vet t.ex inte om jag är för tidigt född.

Anyhow. Så fick vi göra ett ul. Bebisen såg ut att må bra därinne. Sparkade o levde. Läkaren klämde o kände. Lyssnade på hjärtljud o mätte flödet i navelsträngen som låg på 0,9 (tror jag). Detta gjorde hon för att utesluta havandeskapsförgiftning, då man tydligen kan ana detta genom att flödet till navelsträngen är lite mer "ansträngt".
Men det såg bra ut, tillsammans med urin och blodprov som inte visade något avvikande. Blodtrycket låg på 120/70 så även det var bra.
Så med tanke på att jag har haft Problem med gallan för några år sen, så trodde hon att det var det som bråkade igen.
Huvudsaken är att bebisen mår bra. Resten kan jag ta. Blev ordinerad vila idag så har nu intagit soffläge o ska strax kolla på Svenska Hjältar- galan. Lär tjuta som en stucken gris!
Imorgon är jag också hemma från jobb. Tänkte att det var lika bra eftersom jag fortfarande har ont i magen.

Kan ni förlåta mig för dålig uppdatering dom senaste veckorna?! =)

//R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Liten, rädd o nervös.

Så har jag pratat med en BM på Mvc. Hon tyckte jag skulle ringa till spec.mvc o rådfråga med dom. O även sjukskriva mig idag. O det gjorde mig nervös. Så när jag ringde till jobbet var tårarna nära. O nu när sambo är på jobbet känner jag mig än mer liten och rädd. Det är så mycket som får mig att tänka tillbaka på allt det dåliga som varit.
Jag försöker att tänka positivt, men det är så svårt med tanke på historien och att jag har
Ont.
Tårarna rinner o jag känner mig så maktlös. Kanske är det hormonerna som spökar, för jag vet egentligen inte varför jag gråter. Kanske är det för att jag blir påmind om det som varit, att jag återigen blir påmind om hur liten o maktlös man är.
Eller så är det så att jag helt enkelt är totalt jävla livrädd att förlora den lilla älskade ungen som finns i magen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Julbordsmaraton

I helgen har vi avklarat vårat julbordsmaraton. Först i lördags med sambos familj och igår med min pappas släkt.
Igår tog vi även fram julgranen o klädde den. Men julkänslan infann sig ändå inte så mycket som jag hade hoppats på. Jag vill ha snö!

Inatt vaknade jag av ett hugg i vänster sida på magen. Misstänker att det var bebis som sa ifrån eftersom jag låg på den sidan.
Men idag när jag vaknade hade jag ont i övre delen av magen, några cm precis ovanför naveln. Molande värk som ändrar sig i styrka, men som inte riktigt försvinner. Så nu väntar jag rådgivning från Mvc. Känns lite surt eftersom jag börjar jobba 12.30 o jag inte vet vad det är för något.
Vill inte riskera NÅGOT med att gå till jobbet, göra dom tunga lyften, stressa i 8,5 timme konstant.
Nä, det känns inte bra. Så i värsta fall får jag väl sjukskriva mig idag om inte den här värken försvinner.
Inget går före bebis!

Förresten gjorde bebis oss nervösa igår eftersom jag kom på att jag inte känt någon spark sen i lördags f.m. O jag buffade på magen, drack iskallt vatten men inget hände. Men till slut, efter något som kändes som en evighet fick vi en spark till svar. O på kvällen levde den rövare igen i magen, så då kunde vi somna gott!
Ja, vad säger man? Underbara älskade (lugna) unge!

Kärlek// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Underbara unge!

Nu var det ett tag sen jag skrev igen. Blev påmind igår av fina Lina så tänkte passa på nu när sambo ligger däckad efter en hård utekväll o allt är lugnt o fint här hemma :)
Igår gick vi in i v. 26! Bara 14 veckor kvar om bebisen bestämmer sig för att komma ut på beräknad dag (30/3)
Magen växer o känner buffar o sparkar varje dag. Kan titta på magen i flera timmar o bli lika fascinerad varje gång man ser en spark. Underbara unge!
I förra veckan fick även sambo se på utsidan hur bebisen hade disko där inne!
I förra veckan var vi också hos BM o fick lyssna på hjärtat: 147-157 slag.
Och om 4 veckor är det åter dags att träffa dr i Borås! Då ska vi få se våran bebis igen o mäta, beräkna vikt o mäta vattenmängd (?). Jag med mitt dåliga minne har fått ännu värre minne, ju längre gången jag är verkar det som. Men har ett svagt minne om att det var något vi skulle kolla med vattnet...
Det är tur att mina medmänniskor känner till mitt dåliga minne o påminner mig om saker som jag annars LÄTT skulle glömma av!
Så tack för tålamodet mina kära
Vänner! =)

Nu har vi även beställt en barnvagn. Det blev en Emmaljunga city cross! Det tog ett tag innan vi bestämde oss, men till slut kom vi fram till denna vagn som verkar passa oss. Så den kommer till oss i februari!

Fick i veckan beviljat hel gravidpenning från FK också, fr.om 31/1. O med tanke på hur det är på jobbet just nu har
Jag har tänkt att ta lite semester några veckor innan. Så förhoppningsvis har jag inte så långt kvar där. Vilket känns oerhört skönt med tanke på en redan stor mage o ett humör som ibland är svårt att kontrollera.

Nu har sambon vaknat, så dax för lite frulle/mellis.

Kärlek!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu vet jag

Hur en spark känns. O med det sagt så har jag nog känt dessa "sparkar" ett par veckor tillbaka.
Igår när sambo skulle lyssna på magen så fick han en spark rätt i örat!
Det var första gången han har känt en rörelse utanpå magen o det var så skönt, för det kändes nog som en bekräftelse även för honom att det finns ett liv där inne.
Jag buffa lite på magen nyss o fick en spark till svar. Ser rätt kul ut när magen börjar röra sig ubersnabbt.
Igår fixade jag iordning hemmet med div. Juliga saker, drog med mig sambo till grannstaden o storhandla samt köpte blommor o annat fint.
Var jättepigg igår o somnade inte förrän vid 23 typ.
Är fortfarande lika förundrad över hur bra jag mår. Hoppas det håller sig så bra!
Men viktigast är att bebis mår bra där inne.

Svävar-på-moln-kärlek// R.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förlåt förlåt förlåt

...att jag inte har uppdaterat här på ett tag. Senaste inlägget var angående hur nervös jag var pga av att jag hade ont i magen. Men det gick bra. Fick höra bebisens fina hjärtslag på 140 slag/minut o blev lika rörd som vanligt. Antagligen är det så att bebis har kommit åt något ärr eller liknande där inne som gör att det gör så ont då.

Vardagen rullar på i galet fort hastighet o det känns som att jag inte alls hänger med.
Idag är det första advent o jag har inte hunnit ta fram något ens i närheten av adventsak. Men förhoppningsvis är jag ledig ett par dagar nu så att jag kan ta tag i vårat hem som verkligen behöver en rejäl doning.

För övrigt?
-Mjo vars. Det känns som att en del av mig försvunnit på något vis. Tack vare jobbet. Det är så krävande o för det mesta frustrerande. Jag önskar att jag kunde skriva allt som får mig att vilja säga upp mig från det där stället, men det går inte. Pga av tystnadsplikt.
Men vad jag kan säga är att jobba för kommun, iallafall kommunen jag jobbar i, är inte någon höjdare.
Man ger o ger o dom bara tar o tar. Ju mer man ger, desto mer tar dom. Tills man till slut kvävs.
Till slut är man så svag att man bara ger upp, skiter i vad som sägs, vad som görs o kör sitt egna race. Utan att överdriva känns det som att man är en modern slav.
Det känns som att man bara blir spottad på, trots att vi alla gör vårt bästa. Vi ger kommunen av våran fritid för att gå på möten, vi vrider o vänder på varenda liten sten för att spara kommunen pengar,  ja. Vi gör allt.
O vad får vi tillbaka?
Inte tack, inte ett "vi ska försöka få det bättre", inte ett skvatt. O gud förbjude att politikerna skulle kunna ge kommunarbetarna ett julbord GRATIS?! Haha, nej då. Klart det kostar. Som allting annat om vi vill göra något som andra får gratis av sina jobb. O ett tack, jodå. Det får vi. I stil med ett opersonligt A4-papper från högste hönset i kommunhuset, där det står att vi ska vara stolta över vårat jobb.
Hur då? Hur sjuttan tänkte man där? Vadå stolt?
Jag kan i ärlighetens namn inte vara stolt över ett jobb som får mig o så många andra med mig att må dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Endast för att spara pengar.
För det är det enda det handlar om. Tyvärr.

Vem fan skulle bry sig om jag gick in i väggen? Vem fan skulle tacka mig för dom gratis timmarna jag gör jobbet?

Nä tack. Jag är så förbannat le på det där jobbet att jag aldrig vill gå tillbaka. Men på något sätt finns det inget annat jag vill än att just jobba med människor.
Tänk om politikerna kunde komma till vår verklighet, våra vårdtagares verklighet?
Jag tvivlar starkt på att dom skulle kunna gå rakryggade efter den upplevelsen.

Men ja, det är ett önsketänkande som så mycket annat är.

Hur många julbord går våra politiker på i år? Gratis?

//Frustrerad

Bitterf*tta

Så nu har jag äntligen fått prata med Mvc. O den bittraste tanten någonsin. Har pratat med henne förut o är minst lika otrevlig som då. Kände mig rent ut sagt dum i huvvet när jag skulle förklara hur det kändes. "Är du VERKLIGEN säker på att det inte är sparkar?"

Men jag gjorde
Mitt bästa o hon betonade flera gånger hur hon skulle få ge upp sin lilla rast på 15 min Om jag ville komma o lyssna på hjärtljuden. O att det nog skulle vara bättre om jag ringde gyn o fick en tid. Tjenare, kl. Är 14.30 o då får jag ändå ingen tid förrän imorgon, i bästa fall. = Ramona hinner oroa sig i tusenfalt.
Jaja, jag tjatade iallafall till mig att få komma på hennes rast. Tänker inte vika mig för det där patrasket. Jag är orolig, jag har min rätt att få komma dit.
Oavsett om hon har rast eller inte.
Så 15.15 är det dags att träffa denna glada människa. O förhoppningsvis få höra bebisens hjärtljud.

//Nervös så in i bängen

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ont i magen

Vaknade i lördags natt av att det gör ont i vänster sida på magen. Sjukt svårt att förklara, men det skulle kunna jämföras med en superduper kramp som varar i någon sekund o sen domnar bort. O så har det hållt på under helgen.
Igår pratade jag med dr. I Borås, han tyckte det lät som dragningar i ligamenten. Men känner klart o tydligt att det är i livmodern. Dessutom har värken flyttat sig något mitt på magen, precis under naveln.
Och med tanke på hur körigt det är på jobbet (igår fick jag o Hanna jobba själva hela kvällen) så har jag sjukskrivit mig idag.
Pallar helt enkelt inte den psykiska pressen, samtidigt som jag har ont i magen, samtidigt som jag måste vara trevlig mot våra vårdtagare.
Jag bara tänker på hur det står till med lilla pyret i magen. Är allt som det ska? O varför gör det så ont i magen? Vad kan det vara?
Det är oroväckande lugnt o stilla i magen...

I godan tro trodde jag att jag skulle få komma in till Mvc idag, men till min förtret så fick jag inte telefontid förrän kl 14 i e.m. Därmed känns det som att det är kört att få komma dit o lyssna på hjärtat idag.
Den här oron äter upp mig inifrån. Och sambo kan inte ta ledigt från jobbet. Suck...

//Gräver ner mig i mörkret



- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagen

Sammanbiten o nervös tog jag mig själv till BM. Väl där stötte jag på fina vännen med sin lilla familj, tillsammans med en hel drös av andra nyblivna föräldrar o deras bebisar.
O där satt jag. Nervös. O med en dunkande huvudvärk som sällskap.
Väl inne hos BM så pratade vi om hur graviditeten har gått hittills. Diskuterade oron jag har o om hur nervositeten ökar när jag väl har ett besök inbokat som närmar sig. Men hon lyckades lugna ner mig en aning o sa att det hela är helt normalt med tanke på det senaste året.
Sen var det dags för britsen.
Hua, vad hjärtat slog!
Hon började att känna på livmodern o försökte visa vart kanten var, men nä. Kände inte den ändå!
Just nu var den några cm ovanför naveln iaf.
O sen var det dags att höra hjärtljud. O så fort hon tog den där makapären mot magen så dök det upp hjärtljud. Först trodde jag att det var mina egna jag hörde eftersom hon inte ens behövde leta efter dom.
Men det var bebisens. Ååååh det underbaraste ljud jag någonsin hört!
Synd att inte sambo kunde följa med, men har lovat att han ska följa med nästa gång.
140 slag/minut klappade det lilla livets hjärta. Precis som det ska. Tydligen.
Underbart!
Så nu måste jag försöka tygla mig o tänka o tro att det hela ska gå vägen. För det ska det ju!
Annars var besöket jättebra o det enda som var liiiiite anmärkningsvärt var att mitt socker var lite högt sist jag var där. Det låg på 6,8 o får ligga på max 8. Men för tillfället ska jag ej göra något, utan får vänta tills nästa mätning o då ta ställning om det fortfarande är högt.

Efter det blev det fika med gamla goa vänner. En toppendag helt enkelt!
Love!

Barnmorskan

Idag ska jag träffa BM igen. O jag kan inte rå för att tankar som "är det här min sista dag som vetandes gravid" dyker upp.
O det värsta är att inte sambo kan följa med. Fina vänner har erbjudit sig att följa med (tack förresten) men känner att det är antingen sambo eller så får jag bita ihop o göra detta själv.
Känns som att jag ska hoppa ut över ett stup varje gång det är ett nytt besök på gång. Som att jag bara väntar på domen.
Men varför skulle det vara så, försöker jag tänka sen. Varför skulle just vi ha den oturen också?
Det är väl SJÄLVKLART att bebis lever o att Dante har gjort ett bra jobb o att man kan höra hjärtljud idag.
SJÄLVKLART...
Hittills har ju allt sett bra ut, o ingenting att oroa sig över. Hjärtat, magsäck, hjärnor ink. Lillhjärnan såg ju bra ut på Rul, så jag borde egentligen inte känna denna oro.
Jag antar att det är historien vi har bakom oss och bristen på tron att det här underbara verkligen händer oss nu gör att jag blir så orolig.

Snälla högre makter, låt mig få höra hjärtljud idag.

Kl. 14 ska jag dit. Håller ni tummarna?!

Nervös kärlek//R.



- Posted using BlogPress from my iPhone

11-11-11

Som så många andra par gjorde i fredags så slog vi slag i saken o förlovade oss.
Detta hade vi planerat ett tag, så det kom inte så om en överrasking när sambo tog fram ringen!
På något sätt känns det som en självklarhet, denna förlovningen. Som något vi egentligen borde ha gjort för längesen. Vi känner varandra utan o innan, med ett tonläge eller ögonkontakt så vet vi hur den andre mår. Med risk att låta alltför klyschig, så är det faktiskt så att utan C. Så känner jag mig halv.

Annars så var hela spa-upplevelsen fantastisk! Vi gjorde inga behandlingar, bara slappade o badade, åt o tog det lugnt. Kan varmt rekommendera en spa- helg på selma spa.
MEN trots att vi har varit på spa, så kan jag inte rå för att känna mig stressad o orolig över att jag inte känner något i fabriken. Ingen spark, inga buffrar. Ingenting. Nu är jag ändå i v.21, med moderkakan i bakvägg. Så tycker att jag borde ha känt någonting vid det här laget.
Vill inte lägga mer press än nödvändigt på C. Så att han också blir nervös o nojjig som jag.
HATAR när jag blir sån här. Kanske tänker jag mer på det nu när vi har varit iväg?
Det är ju trots efter våra semestrar som mf har upptäckts.
Första mf fick vi plus på stickan första gången under semestern i Halmstad, dagen efter vi kom hem började jag blöda o mf var konstaterat.
Andra mf/ ma hände under vår semester i Sälen o upptäcktes på vul en vecka efteråt.
Men den här gången måste det bara gå väl. Det bara måste.
Jag har tills onsdag att försöka lugna ner mig i tänket. Då ska jag nämligen träffa BM o förhoppningsvis få höra hjärtslagen.
Tyvärr ska jag dit utan sambo, så jag kommer vara nervös som tusan. Men klart att jag kommer få höra hjärtslag.

Eller hur?! =\







Selma Spa i Sunne

När mjölken är slut...

Imorses hade sambo urbota ont i huvvet efter att ha slarvat med maten. Jag låg i sängen o drog mig så han åt frukost själv.
O när det väl är dags för mig att ta min dagliga gröt märker jag till min fasa att MJÖLKEN ÄR SLUT!
Det gjorde mig totalt vansinnig!
O inte har det blivit bättre... Sambo fick allt höra ett par väl valda ord från fröken Ramona just pga att mjölken var slut!
Stackarn...
Med denna start på dagen hoppas vi båda två att kvällen slutar bättre, då vi snart åker till Selma Lagerlöfs Spa o spenderar helgen där.

Må väl!// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det finns inga ord

Jag snubblade över ett klipp på youtube igår.
Det här klippet har hängt med i mina tankar sen dess. Fick mig att tänka på vad som har varit, för andra och för egen del. Vad som gör att man bara vill sluta.
Jag har själv fått oturen av att bevittna ett självmord av en vän när jag var tonåring och ja, som ni förstår så är det en sak man aldrig glömmer.
Nu undrar ni säkert hur jag kan bevittna ett självmord utan att rycka in o rädda människan. Men vännen i fråga valde att hoppa framför ett tåg o vi kom försent.


Här är klippet jag såg:  

 Och här är dokumentären som klippet handlar om: 

Ta hand om er o varandra

Rock me gently

När jag var liten o inte kunde sova för alla mardrömmar, magont eller vad det nu kunde vara så tog min fina pappa med mig i bilen o satte alltid på den här låten.

Det funkade varje gång, ända upp till 7-9 års ålder. För mig fanns det ingenting som var så lugnande som när jag fick åka bil på kvällen o lyssna till den här låten. Bara jag o pappa.
Det var sann trygghet det!

Ha en fin dag alla. Nu ska jag strax iväg o jobba!

Kärlek!

Nära krock-upplevelse X2 och kantareller i näsan

Det har varit en hektiskt vecka med jobb och utvecklingsdag på jobbet.
På en o samma dag var jag nära att krocka 2 sketna gånger. En på morgonen på väg till jobbet då en lastbil som står i vägrenen helt plötsligt får för sig att köra ut på vägen där jag (och 10 bilar bakom mig) kommer. Som tur var insåg han (?) snabbt sitt misstag o svängde in till vägrenen igen o jag for ut på andra sidan vägen. Kan tacka min lyckliga stjärna för att det inte kom möte just då, för då hade det garanterat smällt med en jävla smäll. Tänkte direkt på adrenalindosen både jag o bebis fick. Aj aj aj, inte bra.
Nästa nära-krock-upplevelse kom på vägen hem från jobbet, i en rondell då en bilist åker rätt ut framför mig, trots att jag blinkar o visar att jag ska ur rondellen.

JAG BLIR SÅ URBOTA ARG PÅ FOLK SOM INTE KAN SE VART ANDRA BILAR ÄR UTAN BARA KÖR. 

Så efter dessa smärre chock-upplevelserna, samt en trött dag överlag på jobbet så mådde jag inte alls tiptop när jag landade i soffan. Frös, var sjukligt trött, halsbränna, huvudvärk och illamående.
Fina sambo fixade snällt kvällsmaten som blev kantarellbruschetta, vilket var gott.
Men det hela slutade med kavalkad-spy järnet. Aldrig varit med om liknande!
O detta var första kräkningen sen tja, kanske vecka 12? vecka 11? eller kanske vecka 10?
Skitsamma, det var ett tag sen iallafall. Men misstänker att det var mer mitt allmän tillstånd som gjorde att det blev kräkning än hormoner, men vad vet jag?!
Huvudsaken är att bebis mår bra. Vilket jag verkligen verkligen hoppas.

Har ännu inte känt några sparkar, vad jag vet iallafall. Ibland kan det kännas som att något nyps där inne, men det tror jag mer är livmodern som växer o därför känns det. Någon som vet?
Något "fladder" eller att det ska kännas som en liten fisk där inne har jag inte känt av. Men det kommer nog. I skrivande stund känner jag ingen panik eller stress, det kommer när det kommer.
Känns läskigt att tänka så "avslappnande" på något sätt. Är så van att gå på helspänn hela tiden att jag helt enkelt inte orkar med det längre. Känns som att det är "fel" att vara avslappnad i tänket o att jag kommer få tillbaka det tusenfalt. Men börjar mer o mer inse att vi är maktlösa i det som händer. Nu iallafall.

Idag är sambo o hans vänner i Stora staden Stockholm på spelmässa så jag o hunden är ensamma. Så idag åker vi nog hem till mami o papi o äter och ev. blir det filmkväll med goda vänner ikväll.
OM JAG BARA ORKAR!

Kärlek//R.

Jag har aldrig

... Älskat någon så mycket utan att träffa den, som jag älskar knorren i magen.
Med andra ord gick Rul bra.
Innan vi fick komma in var hyperventilationen väldigt nära, men som tur var så körde BM igång direkt när jag lagt mig på bristen.
Det var låååånga sekunder innan bilden dök upp på skärmen o hon hittade knodden där inne. O sen fick vi se det underbaraste liv någonsin. Den vinkade, hickade och ryckte i hela sin lilla kropp. BM mätte hjärna, lårben, tittade på magsäck, urinblåsa m.m. I ca 30 minuter fick vi se underverket. BM försökte få en bra bild, men tji fick vi. Precis som jag, så tycker inte knorten om att vara med på bild.
Men det gör absolut inget, för bilden jag har i huvvet av detta underverk slår alla bilder någonsin.

Efter denna fina visning så åkte sambo o jag till Trollhättan o shoppade en j*vla massa kläder till mig o en hel del annat. Vi passade även på att titta på barnvagn. Minst sagt en djungel o när butikspersonalen förklarade en del saker stod vi som två fån o fatta ändå Ingenting!
Vi har iallafall kommit fram till att vi vill ha en kombi-vagn, med roterande framhjul och med punkteringsfria (finns det såna?!) hjul. Och gärna med en hårdlift. Det här kommer inte bli en billig historia, men bara det bästa för bäsen!

Jag förstår, att för er som kämpar o längtar, att det måste kännas piss att läsa en sån här blogg. Men jag hoppas att någon kan få känna ett litet uns av hopp...

Kärlek



- Posted using BlogPress from my iPhone

Sista dagen som gravid?

Gårdagen bjöd på en (hittills) för jävlig ångest. Ångesten kom tillsammans med vårat första missfall. Innan dess visste jag knappt vad ångest var.
Igår var den värsta jag upplevt.
Fina S kom på frulle (frukost) o vi pratade en del om ångesten, vad som händer i våra liv nuförtiden (båda jobbar mkt) m.m m.m Under tiden hon var här så släppte ångesten, men så fort hon åkte så kom den tillbaka. Jag kan inte sluta tänka på Ul:et vi ska göra imorgon och vad det ska visa.
Dom i min närhet försöker lugna ner mig o säga att det kommer gå bra. Men vad spelar det för roll när det är min kropp som inte känner någonting? Jag vill bara gråta o gråta, slänga mig i en soppsäck o hoppas på att någon slänger säcken på soptippen. Eller bara vakna upp efter ultraljudet är gjort o få veta att allt är bra.
Vad ska jag ta mig till om vi får ett till negativt besked?
Jag KLARAR inte av mer dåliga besked.
Försöker intala mig själv att det är så här det ska vara. Att min kropp helt enkelt vant sig vid hormonerna o det är därför jag inte känner något. Det positiva är att jag inte har haft något ont i fabriken, inga blödningar el. liknande. Men det hindrar inte mig från att tro att det är ett MA/uteblivet mf.
Kan jag iallafall inte få ett par ömma bröst? Något? Lite halsbränna kanske?

Är det här min sista dag som gravid?
7.30 imorgon får vi veta hur det har gått med Dante och hans jobb.
Har bett er förut, o om det är möjligt ber jag om det ytterligare en gång.

Håll era tummar för oss imorgon.

Ångestkärlek//R.

Den kom, den gick

Förkylningen är nästintill borta. Lite snuva o nysningar kvar bara. Känns skönt att det inte blev mer än lite feber.

Nästa vecka, 27e är det dags för Rul. Och som vanligt är jag sjukt nervös. Främst för att det inte ska leva s.k. Som dom andra ul vi har gjort den här graviditeten så börjar min "riktiga" nervositet en vecka innan ul. Klämmer o känner efter extra mycket. Och som vanligt har jag inga symptom. Kände av lite molvärk igår. Men då kom istället dom onda tankarna fram om att det är livmodern som försöker stöta ifrån sig bebis istället för att tänka att det kanske är växtvärk. Detta är bara ett exempel på alla dumma tankar som dyker upp.
Ett annat är att vi drabbats av ett tyst missfall, där man helt enkelt inte märker av något förrän vid Rul, o att den orsaken då skulle vara att det skedde när moderkakan skulle ta över försörjningen.

Fan fan fan

Jag blir så trött på mig själv. Blir genuint förbannad när jag inte kan slappna av, att ha blivit snuvad på konfetten o inte kunna njuta som om det vore min första graviditet. Få vara godtrogen o tro att allt är som det ska. Att allt är ok.
Kanske är det jag o mitt svaga psyke just nu som tror att allt kommer gå åt helvete, trots att det inte finns något som tyder på att det är något fel. Förutom dom uteblivna symptomen.

Fan ta demonerna som bara hugger sig in i huvvet, som en ren, skär ond handling. Som har gett sig fan på att etsa sig fast likt en tumör.
Ska man kunna få njuta någon gång eller?

Less!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ensam

Hunden är lämnad hos hundvakten, sambon jobbar o jag är nerbäddad i soffan.
Nu har jag gett mig sköen på att besegra förkylningen!

Bild lånad från Google

Elände

I nästan en vecka, varje dag har jag känt att jag ska bli förkyld. Det kommer på förmiddagen, med nysningar, huvudvärk, snuva o allmän "sjuk-känsla" i kroppen. Men till kvällen är det som vanligt igen. Idag började jag dagen med en eländig hosta som inte vill ge sig. Men inget mer. Förutom den där tråkiga känslan att kroppen inte orkar med o inte är 100% kry.
Jag skulle nog hellre vilja att förkylningen bröt ut på riktigt istället för det här "pjuttiga" som kommer varje dag.
På jobbet är det besparingar som gäller o får oerhört dåligt samvete om jag skulle behöva sjukskriva mig för ett extra pass som jag har skrivit upp mig för idag. Personal är redan sjuka, eller på resor så det finns inte många att ringa till.
Jag ska allt bita ihop o jobba mina timmar.
Blev ett bittert inlägg, men idag bjuder jag på det!

Höstkramar!/ R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ego!

Vad är det här för dag, är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är Ramonas födelsedag.
HURRA! HURRA! HURRA!!!

O denna speciella dag ska firas med jobb till 21.30 ikväll.
Tjooho!
Jag har iallafall en bättre födelsedag än jag hade förra året när jag låg i influensa o var supersjuk.

Födelsedagskärlek till er!!// R





- Posted using BlogPress from my iPhone

Är det så?

I den här graviditeten försöker jag att inte tänka tillbaka på alla våra motgångar med dom senaste graviditeterna.
När jag tänker tillbaka på det så känns det som; "Herregud, har det här verkligen hänt oss? Har VI haft 2 mf/ma OCH ett utomkved?"
Det känns som en sjuk dröm, det vi har gått igenom. Det känns inte som att det är vi. Inte min kropp som har fått stå ut med all påfrestning. Någon annan. Som man har sett på film.
Men det är inte så. Det är inte en tragisk film. Det är våra liv o våra händelser. Våran historia. O många är det som delar liknande historier. Tyvärr.
Igår började jag tänka. Det här är 4e graviditeten.
3 gånger tidigare har vi tänkt oss som blivande föräldrar till 3 olika små bedårande barn.
3 barn som aldrig fick komma till oss fysiskt. 3 osynliga barn som vi har planerat en framtid för. Byggt upp en framtid för. I våra tankar.
Men är det så att vi är föräldrar till 3 osynliga barn? Eller är det så att vi "bara" har fått genomgå 3 avbrutna graviditeter?
När blir ett barn ett barn? O när blir en förälder en förälder? I stunden då dom får hålla sitt nyfödda barn i famnen? Eller på vägen genom dom (förhoppningsvis) 9 månaderna? Eller i den stunden man får ett plus på stickan?

Vad tycker ni?



- Posted using BlogPress from my iPhone

gråter

Har precis tittat på tv3s nya dokumentär-serie om ofrivilligt barnlösa. Innan vinjetten ens var slut grät jag som en tok. Vilka inspirerande, starka människor!
Kände igen mig om SÅ mycket, kanske främst paret som adopterat. Eftersom jag själv är adopterad och har en lillebror som är adopterad från ett annat land.
Kan tänka mig in sitsen mina föräldrar har varit i och kommer ihåg hur det var när vi fick beskedet, när jag var 7-8 år, om att jag skulle få en lillebror och fick se den sötaste lille krullhåriga ungen på denna planet på ett litet kort. (Kortet har jag förresten i min plånbok, fina bror!) Mamma och pappa var givetvis överlyckliga och vi firade med Klings chokladbollar (dom där med skum i.)
Mina föräldrar har varit väldigt öppna med att vi är adopterade, även om en del kan tro att jag är biologisk till min far då han är rätt mörk. Att vi har varit adopterade har aldrig någonsin varit något problem, det enda problem man stöts på är trångsynta, små dumma människor som inte tror att jag skulle känna mig svensk.
Har inte så mycket övers till såna människor, men tycker dom borde fatta att om jag säger att jag var 2 månader när jag kom till Sverige, så finns det inget annat än just svenska traditioner som jag vet något om.

Nu var det ju inte det jag skulle prata om, utan skulle prata om programmet. Tyckte att det här programmet var lite mer personligare och inte lika "samhällsbaserat" som "Barn till varje pris?" på svt 1 var. Tycker fortfarande att "Barn till varje pris?" fortfarande är bra och att det gör två olika "sorters" program om samma ämne. Ju mer insikt, desto bättre!

Och sist men absolut inte minst, fina fina Linda. som var med i programmet. Vilken sanna inspirationskälla du är! Så stark, så fin! Om du läser detta, du är min nya idol!

Kärlek//R.

Panik.

Ja, det har jag haft hela dagen. Jag vet varken in eller ut. Brösten är inte desamma, och allting är PRECIS som innan jag blev gravid. FAN FAN FAN.
Dom flesta som har varit med om MA/MF vet hur för jävla jobbigt det är att jämt o ständigt känna efter symptom. Hur många otaliga gånger jag har känt på brösten idag för att se om dom är ömma är nästintill sjukt. Jag vill veta att allt står rätt till där inne. Jag vill veta att Dante gör ett bra jobb o inte har tagit ut pension i förtid. Visst, jag har inte ont och har inte haft det heller.
Men alla gånger behöver man inte ha det. Det är det som är det förjävliga med MA.

Idag är allt bajs.

100!

Enligt familjelivs graviditets-uträknare är vi idag på dag 100 av 280. 180 dagar kvar till beräknad förlossning!
När man tänker så, så känns det inte så långt kvar!
100 dagar har ju redan gått!
Blir helt salig när jag tänker på det =)


Vårat modem här hemma har kraschat vilket betyder att vi varken har fungerande tv-kanaler eller Internet. På ett sätt är det ju bra, då får ju jag mer tid till det som måste göras. Som t.ex städning o annat onödigt ont.
Men nu på kvällen när man gjort allt o bara vill ha en slapp-kväll framför tv, så känns det lite surt. Speciellt när det är onsdag o jag missar både Bonde söker fru och Grey's Anatomy. Men tills imorgon har vi blivit lovade att få vårat nya modem, vilket jag hoppas, för då börjar ju serien jag har sett fram emot att se.
Nämligen "Drömmen om ett barn".

Nu blir det lite tv-spel tillsammans med finaste sambo i brist på annat!

Kärlek!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Husvisning, inskrivning och avhopp

Förra veckan var full rulle i stort sett hela veckan. Jag fick jobba 5 dagar i sträck (= fröken Ramona blev vääääldigt trött) med tanke på tempot vi har på jobbet o inte har så många minuter på oss att sätta oss ner o andas ut.
Jag var hos mina underbara morföräldrar o berättade att det bor en bebis i min mage. Dom blev överlyckliga o fick nog en smärre chock av att få den här nyheten!
Vi har tittat på hus, men efter många om o men bestämt oss för att inte köpa det. Främst för att vi (jag) känner att det är fel läge för oss o att vi inte fick den där "wow"-känslan jag vill ha när jag ser en bostad. Så vi fortsätter att leta efter något större. Men tills dess får lägenheten vi har nu duga!
I fredags var det dags för inskrivnings-samtal hos BM. Vi pratade mest om studien o vad den innebär, om hur jag mår o alla mina icke-symptom, tog vikt (usch!) o lämnade div. Olika prover.
Vi fick även en tid för vårat Rul; 27/10!!!
Är tekniskt sett inte så långt dit, men det känns som en evighet. Hoppas krabaten växer och mår bra där inne. Ska inte börja tjata återigen om symptomen jag saknar, det har ni nog hört tillräckligt om vid det här laget ;)
Men inga nämnvärda symptom finns, förutom en trög mage!

Idag har jag njutit av min lediga dag med att handla, städa, laga mat och skrivit av mig från naturkunskapen. Jag mäktar inte med allt i höst känner jag. Det räcker med allt på jobbet. Med sjukt mycket extra-timmar att jobba, samt cirklar och utbildningar utöver ordinarie arbetspass.
Även BM tyckte att jag skulle välja bort det jag kunde för att det inte skulle bli alltför stressigt.
Så nu är det gjort och det känns redan bra mycket bättre!

Hoppas ni mår bra!!
Kärlek// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hoppla

Mitt inlägg om programmet "Barn till varje pris" gav visst en hel del reaktioner. Jag är ju inte den som är den, utan tycker mest det är kul att folk kan reagera ibland. Dock kom det en del mindre trevilga kommentarer som jag valt att ta bort. Min blogg är min blogg o därmed bestämmer jag över den. Punkt med det.
Vad jag ville ha sagt var att, nej programmet handlar inte om programledaren o hennes val.
Vad jag ville ha fram var främst BETONINGEN på hur själva titeln lät.
Jag tycker då inte titeln låter som en hejdundrande bra titel på ett såpass känsligt ämne som det är.
Vad ni tycker är upp till er.
Och nej, jag har inte sett programmet eftersom jag jobbade vid sändningtid och jobbar tills imorgon. Och när jag inte jobbar får jag passa på att umgås lite med sambo.
Därmed kan jag heller inte yttra mig om hur programmet var och vilka aspeketer som kom upp. Och det hade jag inte tänkt att göra heller.
Hoppas jag inte blir misstolkad o blir jag det, så fine. Det tänker jag inte bry mig så mycket om =)

Över till något roligare:
Idag berättade jag för 3 av mina arbetskollegor som var här på jobbet. Det utdelades både tårar o kramar så det känns bara bra. Vi får väl se hur resten av personalstyrkan tar det hela, men blir det något som helst dravvel så har jag lovad back-up från fina medarbetare/vännen Hanna!

Idag har jag mat-turen här på jobbet så nu är det snart dax att börja med kvällsmaten här!

Blev kanske ett bittert inlägg, men jaja. Det bjuder jag på idag.

Höstkärlek//R.

Drömmen om ett barn

Varje gång jag ser den reklamen gå på tvn så tårar sig ögonen. Känslig? Ja, men visst men även för att det ÄNTLIGEN uppmärksammas så att vanliga, fertila Svenssons kan bli mer uppmärksammade (och en aning mer mänskliga?) över det här ämnet.
Jag hoppas och tror att TV3 har gjort en sjutusans bra programserie. Börjar den 6/10 så hoppas ni ser det!

Ett annat program som handlar om samma sak, ofrivilligt barnlösa, är "Barn till varje pris" på SVT1. Ja, bara rubriken får mig att fundera vad fan dom menar med det? Vadå till varje pris? Som att varje ofrivilligt barnlös är manisk, psykotisk individ som till VARJE pris vill ha ett barn? Som att vi sitter i lekparker o rätt som det är får för oss att ta en unge?!
Nä, som ni kanske märker är jag en aning mer tveksam till det programmet. Men för er som vill se har jag för mig att det börjar ikväll någongång.

Nu ska jag fortsätta på min frulle!


- Posted using BlogPress from my iPhone

4 gånger

Inatt har jag varit uppe 4 gånger för att kissa. Gör mig absolut inget, tycker snarare att det är kul att veta att det växer där inne. Även om det (kanske) är tarmarna som är svullna så vet jag om att det finns mindre plats för krabaten.

Idag går vi in i vecka 14!!!!!! Känns otroligt skönt o fruktansvärt lättande. Tänk att vi redan har vetat om graviditeten i 10 veckor. Snacka om att det går fort!
Så idag ska jag fira v.14 med att ringa BM, plugga o jobba kväll!

Höstkärlek// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagen

Eftersom jag inte skrev om gårdagens besök igår så får jag göra det nu :)

Hela f.m igår gick åt till att förbereda sig o vara nervös inför det kommande besöket. Timmarna tills vi skulle träffa dr kändes som evigheter.
Men till slut var vi där o fick träffa honom.
Ganska direkt när vi kom in till honom så fick jag sätta mig i stolen. Han visste ju om att jag var nervös o han såg säkert på mig hur "ivrig" jag var att få veta hur det låg till där inne.
Som vanligt kändes sekunderna innan han sa något som en evighet. Men till slut vände han skärmen mot oss o vi fick se våran älskade krabat där inne. Den här gången ville h*n inte röra på sig så mycket som sist, men vad gör det?! Vi fick se ett fullt pickande litet hjärta, 2 händer o 2 ben, ryggraden och hjärnan. Det var så fräckt!
Givetvis blev vi båda helt lyriska o jag var så nära på att ge dr. En bamsekram, men jag hejdade mig då han inte verkar vara den typen som vill ta emot en kram riktigt ;)
Efter att vi gjort VULet så pratade vi lite om vad som händer härnäst o det är att jag ska ringa MVC på måndag, o han ska skicka över papper till dom om vår historia o intyga att vi har gjort läkarundersökning så att vi inte behöver göra om det igen. Sen ska han höra av Sig när jag är i v. 20 någonstans, efter att vi har gjort RUL, så skulle vi ta resten då. Och under tiden är det telefonkontakt om det skulle vara något.
Jag är som sagt riktigt riktigt tacksam för att vi får vara med i studien, utan den hade jag varit ett riktigt nervvrak. O jag förstår inte att man inte har mer kontakt med MVC, gyn eller vad det nu kan vara under HELA graviditeten.
Man är väl minst lika nervös i början sv graviditeten? Och speciellt under "spökveckorna". Om man nu får vara med om dom veckorna.
Men iallafall vad jag ville ha sagt var att bara vetskapen om att ha någon att ringa när oron kryper inpå en, är fruktansvärt skönt. Bara det gör att man känner sig mindre stressad o nervös.
(även om jag ibland blir sjuk av oro, men det intygade dr var fullkomligt normalt efter allt som hänt.)

Idag har vi shoppat lite i Skövde så nu är jag helt slut. Strax ska vi äta tacos o titta på en film som jag antagligen kommer att somna till!


Till sist vill jag bara gratulera min fina vän Lina som fick en efterlängtad son i tisdags.
Stort stort grattis! <3

kärlek//R.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vi svävar!

Idag fick vi domen. Fostret mådde så bra där inne så! Hade precis rätta måttet för v. 12+4 nämligen 6 mm.
Ikväll har vi firat med att äta ute o nu väntar skräckfilm.

Skriver mer imorgon!

Kärlek till er allihopa!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Imorgon vid den här tiden

... vet vi. Imorgon vid den här tiden är vi antingen högt uppe i det blå, svävandes på små blivande-föräldrar-moln, eller så är vi långt långt nere i skiten återigen, i det mörkaste av alla hål med funderingar över hur vår framtid ska se ut.
Jag försöker känna, leta i mitt inre, känna efter om det verkligen finns något levande där. Ängeln säger; "visst gör det, du har inget att oroa dig för: Djävulen säger;"tji, på dig igen din jäkel. att du trodde du skulle få vara glad."

Många gånger har jag undrat hur jag/vi har vågat kasta oss in i drömmen att bli föräldrar när käftsmäll efter käftsmäll har slått oss så ini helvetes hårt rakt i våra nyllen. Men som många andra säger, som vet och har varit med om samma saker vet att längtan efter ett barn är bra mycket större än rädslan för diverse motgångar.
Men ändå vågar jag inte tänka på hur framtiden ser ut om det inte lyckas den här gången.
Det är något jag inte tänker lägga någon kraft på nu, innan jag vet morgondagens dom.

Snälla fina ni. Jag ber att ni håller tummarna för oss imorgon kl. 14.

Sjukt nervösa kärlekskramar// R.

Mjaha

Så har ytterligare några dagar gått efter mitt senaste inlägg.
Idag ringde äntligen dr från Borås. Han frågade lite saker om hur det står till, om jag haft blödning, ont eller något annat som inte kändes bra.
Svarade nej på samtliga frågor. Kände visserligen av något i hö. ljumske tidigare idag, men det hängde nog inte ihop med graviditeten så det sa jag inget om.
Dr sa iallafall att det här med symptom är väldigt individuellt o att man aldrig kan säga säkert hur det står till utan att göra ett ul/vul. Vilket jag givetvis fattar.
Angående spökveckorna sa han att det är inte så ovanligt att en del kvinnor inte känner av sina symptom vid just den här tidpunkten som jag är i nu.
Men nu får vi helt enkelt vänta tills på fredag och försöka att slappna av tills dess. Under tiden har jag jobb och en del studie-tid att ta igen.
Vad gäller sambo så är han också nervös och spänd, men samtidigt förväntasfull. Jag är mest nervös.
Försöker intala mig själv att det bara ska gå den här gången, den här gången ska vi se en frisk liten levande bebis där inne.

Det bara måste vara så.

Psykterror

Ja. Jag är nojjig. Inga symptom gör mig supernervös. Inte bra.
Så nu har jag skickat iväg ett sms till dr. I Borås för att få svart på vitt om det verkligen finns något som heter spökveckor el. Om det bara är något påhittat blaha. Och om det är normalt att inte känna NÅGONTING.
O andra sidan så har jag inte heller ont eller känner något i "fabriken", vilket jag samtidigt tar som ett gott tecken.
Vi ska dit på fredag. Inte många dagar kvar kanske, men dom flesta av oss vet hur dagarna kan snigla sig fram när man ser fram emot något/bävar för
Något.
Men gudarna ska veta att den här terrorn gör mig sjuk. Tur att jag börjar jobba mina 3 dagar imorgon.

Hoppas dr snart ger mig svar så jag (förhoppningsvis) kan lugna ner mina nerver en aning.

Kärlek



- Posted using BlogPress from my iPhone

Funderingar

... Först o främst har jag funderingar på om min fina vän L föder för tillfället?! Luren är avstängd o nu känner jag på mig att världen befolkas med ytterligare en bebis.
Hoppas att det är så!

Annars är mina funderingar en aning mörka o dystra idag. Jag har äran att få ryggskott min lediga helg. Så även om det rekommenderas att man ska röra på sig som vanligt när man har ryggskott, så har inte fröken Ramona gjort det. Främst pga det o sen en del andra privata saker som sker i min omvärld som gjort att jag helt enkelt inte har haft ett endaste uns av att vilja göra någonting dom här dagarna.
Men som vanligt är jag för stolt, ego eller vad man nu skulle vilja kalla det för, för att vilja göra någon skillnad o ändra på det hela.
Finns så mycket jag borde göra, som att plugga. Men ikke. Blir hårdstud den kommande veckan istället.

Ber om ursäkt för mitt aning deppiga inlägg idag, men alla har vi sådana dagar.

Dessutom letar jag sjukt mycket symptom av en graviditet i mig. Hoppas att det är dom s.k spökveckorna som strular till i huvvet på mig. Det är knappt så att brösten ömmar o jag måste verkligen anstränga mig för att känna att dom gör det. Känns dessutom som att dom har blivit mindre.
Gode Gud, jag skulle inte klara av ett till mf/ma.
På fredag får vi veta. O redan nu har jag börjat tacklas med mina demoner om vad vi kommer få se på skärmen. Det bara måste finnas en levande bebis där inne.
Kan ni hålla era tummar åt oss återigen?!

Kärlek till er.// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

.

Du har ingen annan än dig själv att lita på.
Punkt.
Slut.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej på er!

Eftersom jag skrev i det förra inlägget att jag inte hade något socialt liv kvar så kan jag nu inflika med att jag dom två senaste dagarna har kommit ikapp det sociala livet lite! Känns bra att få lite vän-boost då. Även om inga av tillfällena varade speciellt länge, så var det skönt att få träffa vännerna igen. Så tack!
Jag skulle egentligen vara ledig i 3 dagar, men fick bara en hel ledig dag. Dom andra dagarna var det möte o fick jobba ett litet extra pass.
Dom senaste kvällarna har jag inte mått speciellt bra, med en förkylningskänsla i hela kroppen. Men på dagarna är det som bortblåst. Antar att det snart är dags för en förkylning eftersom det var nästan 1 (!) år sen senast. Bara den inte kommer i slutet av nästa vecka när vi ska till Borås!

Apropå graviditeten så är jag nog inne i dom kända spökveckorna nu. Alla symptom som jag haft, som halsbränna o illamående är som bortblåsta. Jag är mest nervös inför vad vul ska visa. Hoppas hoppas att det ska gå bra.

Hoppas ni mår fint alla.
Kärlek// R.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Försvunnit?

Nej då. Jag är här, still going strong.
Men med allt jobb o plugg den senaste tiden känns det nästan som att mitt sociala liv har försvunnit helt. Jag har helt enkelt inte tid att höra av mig till någon o när jag väl har tid, då är jag för trött för att ens tänka på något socialt. O därmed är det inte heller någon som hör av sig till mig. Ledsamt men sant.
Har i flera dagar känt mig som den ensammaste människan på hela jorden, den enda utan vänner. Nu är det inte så, men när man aldrig kan eller orkar träffa sina vänner så är det kanske inte så konstigt att jag känner så. Och så är det ju också så att inga av mina närmaste vänner är ungdomar längre, vi har nästintill alla obekväma tider på jobbet eller en egen familj att tänka på. Listan kan göras lång på orsaker till varför vi inte träffas så ofta. Det var skillnad när vi var i yngre 20-års åldern o fikade på stan nästan varje dag o gick ut o skakade rumpan nästan varje helg. Det var den tiden det!
Nu är vi vuxna hela bunten, med ansvar både för det ena o det andra!

Men nu över till något roligare! Våran graviditet!
Imorgon går vi in i v.12!!! (11+0)
Om jag nu har räknat rätt. Men jag har fortfarande inte sagt något till någon, förutom en del vänner som vet om våran historia. Jag har inte ringt till BM heller. Tänker att vi väntar med att säga något mer till någon tills vi har varit i Borås o gjort vårat 3e vul o ser så allt förhoppningsvis är bra. Så förhoppningsvis kan vi släppa bomben den 23e september! Hoppas hoppas hoppas att allt står rätt till där inne.
I onsdags kräktes jag. Det var några veckor sen men nu har halsbrännan o illamåendet kommit tillbaka!! Tillsammans med humörsvängningar som heter duga. Ikväll grät jag t.ex till "I en annan del av Köping" när dom dansade tillsammans. Sambon tyckte inte jag var klok när jag lipa som en tok över ett par som dansade.
Men vad gör det?
Alla symptom välkomna!

Jag hoppas ni mår bra alla o förlåt att jag är urkass på att kommentera nuförtiden.
Jag ska bli bättre på det!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny vän?

Mitt lilla kräk tittar på tv:n o frustar o gnyr efter den här hunden som är på
Tvn. För ett ögonblick trodde jag att hon skulle flyga in i tv;n men hon behärskade sig!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag fattar ingenting!!

För att jag ska kunna läsa till förskole-lärare som jag vill så måste jag ha ett betyg i naturkunskap A. Detta är lättare sagt än gjort när man jobbar heltid i vården och har ett sånt schema, då man måste ta 2 extra pass i månaden, samt att man måste gå på möten och utbildningar m.m på "förtroendetid" som det så fint heter.
Och eftersom jag var sjukskriven i början av juni så har jag inte fått jobba alla mina timmar som jag ska ha i månaden (17-18 st/månad) detta gör att jag måste så gott jag kan jobba extra så mycket det går nu i höst. Min timpott efter augusti månad är slut SKA ligga på 60 ca, jag ligger på 90.Och innan året är slut ska jag ligga på noll, zero, niete. 0!!!
Så ja, ni fattar. Jag har att göra. Och som sagt, i dom timmarna är INTE möten och utbildningar med.
Så för att kunna läsa upp mitt nk-betyg, kom jag på snilleidén att läsa "stubben-form" på campus här i stan. Det ska innebära att man ska kunna jobba samtidigt som man läser.
Låter jättebra eller hur??!

Nu är det ju bara då så här att fröken Ramona missade första och andra lektions-tillfället då jag jobbade (självklart). Och därmed missade informationen om betygskriterer, lektions-salar och vad som förväntas av mig just när jag går den här stubben-versionen. Men jag tappade inte hoppet där, utan ringde till läraren o frågade vart jag skulle infinna mig vid nästa lektionen-tillfälle.
Glad som jag var gick jag dit i tron o hoppet att jag skulle få information så att jag fattade iallafall någonting. Men nej då, ikke sa nikke. Så lätt ska det inte vara.
För det första visade det sig att läraren var MIN gamla natur-lärare på gymnasiet (han som kastade pennor på eleverna och dessutom gav halva klassen streck!!) Fine, det kan jag ta. Alla kan förändras (i det här fallet till det bättre hoppades jag på.)
Men neeeeej. Samma gamla flummiga lärare som hade glömt att han hade sagt till eleverna veckan innan att just den här dagen skulle det vara prov på några blad/träd. Samma lärare som sa till mig dagen innan att jag skulle få all information jag behövde, GÅR efter 30 minuter in på lektionen för att han skulle vara med på en data-konferens. O därmed försvann informationen jag skulle få.
Så vad händer nu då? Ja, jag fick veckoplaneringen där står vad vi ska läsa/gå igenom (?) varje vecka. Inte så svårt att läsa kanske, men vad jag tänker är HUR SJUTTON SKA LÄRAREN VETA ATT JAG KAN!!!!???
Genom Skrivningar, inlämningsuppgifter, VAD!!!!
Jag har skickat ett mail där jag undrar vad exakt som förväntas av mig o vilka tider det egentligen är som gäller varje vecka. Men med tanke på att jag fortfarande inte har fått svar på det senaste mailet jag skrev till honom (för 2 veckor sen) så är inte tankarna dom högsta för tillfället.
O att svara i telefon verkar vara alldeles för svårt.

Jag blir så frustrerad när jag inte vet vad som förväntas av mig, när jag bara vill gå klart den här kursen! Säg vad jag ska göra, så ska jag göra det liksom. Det ska väl inte vara så förbannat svårt!!!



För övrigt började jag lipa som ett litet bestulet barn när sambon tog en kiwi ifrån mig igår kväll...
Det kändes minst sagt.... annorlunda!

Må väl o kärlek till er// förvirrad craving-for-kiwi-Ramona

Har jag visat er det här?

Det här kortet är taget 2 dagar efter min titthålsoperation, precis när jag kommit hem.
Magen är full med gas som dom pumpat in under operation. Jag har kort på hur magen ser ut framifrån, men det är inga trevliga bilder med kompresser som behöver bytas o en mage som ser SJUKT stor ut.

Anledningen till att jag visar bilden nu är att ikväll ser jag precis likadan ut. Givetvis av en helt annan, lyckligare anledning.
Dantes jobb är inte många cm, så därför vet jag att det är svullna tarmar som ställer till det! =)
Men samtidigt blir jag påmind om hur jävligt det senaste året har varit, inte bara med 3 graviditeter o en mindre äggledare. Utan även uppehållet vi hade o allt som hörde till det.
Universum ska veta att det finns inga ord som kan beskriva tacksamheten jag känner, för att inte längre ligga ner på marken o försöka ta sig upp igen.
Nu står jag upp o det hoppas jag att fler som har gått eller går igenom gör.

Kärlek//R.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Efterlysning på mongo

För några nätter sen hade jag en dröm om en bakelse
Som var så sjukt gott!! O namnet på bakelsen var just mongo.
Mongo bestod av mjuk maräng i mitten, som sen gick över till hård maräng o var omsluten med ett mörkt choklad-överdrag.
Oh jag kan inte sluta tänka på hur god den var!!!
Måste på något sätt stilla min craving så finns det någon som vill göra en mongo till mig; you're welcome!

Puss på er


- Posted using BlogPress from my iPhone

Överlycklig!

Åååh vilket underbart väder det är idag! Dimman ligger tätt o luften andas höst. Kan det bli en bättre start på dagen när man går en liten promenad med hunden då?!
Känner mig inte lika trött längre o det känns bra. Kanske jag t.o.m orkar åka till jysk o köpa sängkappa o lådor, som vi ska ha under sängen, efter jag har träffat Lina o Hanna o ha varit på en lektion?!
Vi får se, men just nu känns det som att jag skulle kunna orka med det!

Stora varma höstkramar till er!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ord är överflödiga

Dantes jobb! Allt såg bra ut!
Vi (iaf jag) fällde en liten glädjetår när vi såg det lilla livet där
Inne. Först låg den lill* där så stilla så, men efter ett par buffrar så vaknade LIVET till med sprattlande armar o ben. Vi fick t.om se en liten vink.
Ord är som sagt överflödiga!
Blessed!

Jag vet att det är jobbigt för
Er som kämpar, att läsa det här. Men kanske kan jag få någon att
Känna lite mer hopp?!
Jag hoppas det iallafall. Jag vet hur det känns när det känns som om hoppet är förlorat och att man aldrig får känna lyckan igen.

Ta hand om er. Kärlek

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hiskeligt

... Nervös. Imorgon vid den här tiden vet vi om Dante har gjort ett bra jobb.
Imorgon 8.30 sitter jag hos en ny läkare (den tjugonde i ordningen tro?!) för att sära på benen o göra ett vul.
Härdad är ordet. Jag är inte nervös i den bemärkelsen längre, för att sära på benen i för en vilt främmande människa. Det rör mig inte ett smack i ryggen. O det känns konstigt. Det ger på något sätt ett kvitto på all skit, alla otaliga gånger man egentligen suttit i den där förbannade stolen. O anledningarna till varför.

Jaja, jag vet att jag inte har kunnat ändra på något. Det kanske var en mening med all den här prövningen för oss? Eller så är det väl som alla sagt till oss, ren otur.
Vad den än är så får jag inte svar på varför. Aldrig

Jag önskar bara att det ska gå den här gången. Jag är livrädd. Bokstavligt talat livrädd.
Snälla snälla fina ni. Håll era tummar för oss imorgon. Alla tummar ni får tag på.

Kärlek där ute// nervös R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

värmeslag, spyor och ett litet uns av ro.

Jösses vad varmt det är idag! Svettas som en gris här på jobbet idag. Hoppas jag inte stinker!

Nu har jag spytt 3 dagar i rad, på f.m alla dagarna. O med ett lika stort flin på läpparna varje gång. Ett ungefärligt lika stort flin som Jokern i Batman. Eller Spiderman eller vad han nu är med i. Men sanningen är, att varje lite uns av illamående, eller en kräkning gör mig superglad. Det ger mig lite mer hopp o lite mer ro i kroppen att allt står bra till med den lill* i magen. Trött är jag också. Stackars sambo får inte se så mycket av mig, förutom att jag sover. Får lite dåligt samvete, men han säger som jag, att det är ett bra tecken.
Imorgon går vi in i v. 10 (9+0) och på tisdag är det dax för ett nytt vul el. ul. (9+2)
Om jag inte minns rätt så är det exakt samma dag som det förra ma upptäcktes.
Ska jag vara ärlig så är jag livrädd. O jag vågar inte ens tänka tanken på om det visar sig att den lill* inte lever. Sambon har tagit komp från sitt jobb på tisdag f.m så han kan vara med. Just för att jag är livrädd för att om vi får ett negativt besked o jag är själv som det blev förra gången och just för att jag vill att han ska vara minst lika delaktig som jag i det här.

Får jag återigen vara så girig o be att ni håller era tummar för oss på tisdag morgon? Ni gjorde ju ett så bra jobb förra gången menar jag! ;0)

Fick en så fin kommentar av en ny läsare på mitt förra inlägg som har varit med om samma sak som jag. Tusen tack för dina värmande ord o välkommen hit!

Kärlek!

Shopping-dag

Ja, idag har jag tillsammans med Lina o Hanna varit i Trollhättan o shoppat. Blev en heeel del för fröken Ramona. Men jag behöver ju allt (ink. dom 2 likadana skjortorna!) det var iaf det jag sa till sambon... ;)
Det blev en del prat om graviditet då Lina är höggravid o ska snart ha bebis. Vad mycket saker det finns som bebis måste ha!!!
Det var en lika lyckad dag som det brukar vara när vi 3 träffas. Så tack för det töser!

Dagen har efter det fortsatt sitt vanliga tempo med div. Sysslor här hemma. O nu äntligen har jag fått slå ner mig i soffan framför nya favvo-programmet "True Talent". Superbra upplägg om man ska jämföra med Idol som har enligt mig ett skitupplägg där det känns som man ska göra narr av folk o bara ha något att skratta åt.
True talents upplägg är som så att publiken får inte se artisten som sjunger förräns 50% av alla i de 3 "publik-kategorierna" ( indelade i 3 olika grupper, barn, vuxna och äldre.) har röstat. Därmed kan dom bara rösten. Precis så jag tycker att det ska vara!

Skulle egentligen skriva ett inlägg om min fina, speciella lillebror idag. Men på tok för trött för det så det får bli en annan dag.

Kärlek till er alla!

Oh förresten! Kräktes idag med. Yiiiiaj!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Orolig

Som rubriken lyder. Jag är orolig. Kanske för att jag gått in i samma vecka där mitt senaste mf (ma) upptäcktes, kanske för att jag för tillfället inte har några symptom. Brösten är inte ömma o känns som vanligt. Jag är piggare o inte lika känslig som för en vecka sen. Igår och idag mår jag illa, men jag vet att det inte behöver vara för att jag har en levande graviditet.
Blir så sjukt trött på mig själv när jag tänker så här. Att försöka hitta o tyda symptom som man inte vet om man inbillar sig eller om dom verkligen finns där.
Nu hoppas jag bara att den här veckan går fort så att det kan bli tisdag o att vi kan få se Dantes jobb den senaste tiden.
Innerst inne så tror jag nog att Dante jobbar för fullt där inne med vår bebis.
Men det är så lätt att dom negativa tankarna tar över o man skenar iväg med allt det onda och svarta.
Tänker fortsätta kämpa för mina glada tankar.
Det måste vara vår tur nu...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Varje gång...

... Jag spyr vill jag berätta för hela världen att jag är gravid. Allt känns lite mer verkligt när man ligger där med huvudet i toaletten o ulkar.
Idag var jag o fikade med mina finafina vänner, tog en björnbärs-paj för att ja, det är ju fredag ;0)
Gick lite på stan o från ingenstans kom illamåendet. Fick lite panik så jag sa snabbt o tvärt att jag var tvungen att åka hem. Hann precis hem innan det var dax. Sikken tur! Tänk om det hade kommit i den nyss recondade bilen!
Det här var 3e kräkningen o blev lika glad den här gången!
Vill att det ska bli den 30/8 så jag får se det lilla hjärtat igen.
När jag har gjort det ska jag se till att ringa BM för inskrivning.
Har inte riktigt vågat det än...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gelatin

Jag har inte ätit gelatin på flera år. Dom senaste dagarna har jag ätit mer gelatin än jag kunde tänka mig. Har fått dille på godis som är salt, som t.ex hallon/lakrits skallar. Love it!
Därmed kan jag nog säga att jag fått min craving.

Igår var det en sjukt stressig dag på jobbet o jag fick påminna mig själv flera gånger att jag nog borde ta ett lugnare tempo. Stress är ju som alla vet inte bra, oavsett om man är gravid eller inte.
Hur som helst, så när jag äntligen kommit hem o fått landa i soffan kom första hugget i magen. Aj aj vad ont det gjorde. Nästan som en början på "tusen nålar". Jättesvårt att förklara men det kändes inte som mensvärk.
Detta fortsatte hela kvällen o har fortsätt lite idag. Men konstigt nog är jag inte så orolig. Intalar mig att det ska kännas o vara så. Men efter tjat från sambo så fick jag googla lite o kom fram till att det nog är växtvärk o Ingenting som är knas.
Så nu är vi lugna igen. =)

Idag fyller min man år, så idag är det kalas hos hans tvillingbror o imorgon är det kalas hos oss. O på söndag är det återigen dax för jobbet. Mycket att göra men som tur är så är jag inte lika trött som i förra veckan!
Kärlek//R.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Mer undersökningar

Tack vare studien så får vi 4a extra kontroller. En i v. 6, en i v.8-9, en i v. 12-13 och en i v.15 tror jag att det var. Den sista är jag lite osäker på, men tror det var något sånt.
Eftersom dr. Blomqvist inte enbart inriktar sig på det medicinska, utan även har en till "studiefaktor" som kallad TLC. Tender, love and care. Så är det därför (och för att se hur blodet förändras om man är en av dom som fått ASA) som man så lätt kan få tag på honom. Som att han t.ex alltid har med sig "studiemobilen". Så att man känner sig tryggare om man har frågor eller om det har hänt något.
Hur underbart är inte det? En doktor som visar medkänsla o som inte enbart ser sina patienter som en stycke kropp!
Så om 2 veckor är det återigen dax för ett vul. Denna gången hos en annan privat gyn.läkare här i stan som har ett samarbete tillsammans med dr. Blomqvist! Känns bra att få komma till
Henne o inte till den andre bittra privat.gyn eller det oprivata gyn på sjukhuset.

Vilken tur vi har haft! Äntligen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack

... för era fina kommentarer! Dom är både värmande och stärkande ska ni veta =)

Igår efter att vi hade kommit hem, käkat o donat lite här hemma så gick vi hem till sambons bror + familj o kollade på filmen Pandorum. Passade även på att mysa med übersöta bebisen Ellie. Hon växer så det knakar o det är så underbart att se hur hon utvecklas!
Filmen tyckte jag var sådär. Kanske hade varit bättre om jag inte dåsade till lite titt som tätt o missade en del saker. Men det var trevligt ändå!

Idag är vi sega båda två. Och hunden verkar inte ha något emot att ha en slappardag hon med!
Ikväll ska vi gå på bio o se på Captain America (sambo = stort fan!) o eftersom det var ett tag sen vi gick på bio o jag snart börjar jobba mina helger så tyckte vi att det passade bra ikväll. Får vila mycket idag så jag inte somnar i biosalongen!
Känner att jag har lite av en blogg-torka för tillfället. Finns mycket som far runt i huvvet, men jag kan inte få ut det i skrift.

Fick en akut-craving av djungel-vrål i skrivande stund.
JAG MÅSTE HA DJUNGEL-VRÅL! Gärna NU!
Får försöka lirka lite med mannen så han åker iväg o köper lite till mig. Han behöver säkert köpa snus ändå ;0)

Tills nästa gång: Må gott!
kärlek//R

27.000

Det var mitt hcg i onsdags. Vilket vill säga att det här är en normal fortlöpande graviditet!
Och mötet med dr. Blomqvist. Ja vad ska man säga? Vilken otroligt underbar människa!
Vi har verkligen haft tur som får chansen till det här o att få alla dessa kontroller.

Det första vi gjorde när vi kom dit var att han gjorde ett vul, som visade ett litet litet hjärta slå!!! Så Dante gör ett riktigt bra jobb ;)
Blev givetvis superglada båda två! Känns så sjukt bra! Äntligen något positivt!!!
Har fortfarande inte riktigt fattat det hela men åh så underbart!
Efter det glädjebeskedet så gick dr igenom studien, bakgrunden o hans tanke med det hela. Eftersom vi hann bli gravida innan första mötet med honom så blev mötet lite "kompakt" med information som innefattar sånt man bör veta innan man blir gravid o vad som händer sen när man är gravid.
Mötet tog ca en timme o sen var det dax för mig att lämna lite blodprover. Närmare bestämt 10 rör på diverse saker. Nästa mål för mig är nu att boka en läkare här hemma som kan ta emot mig för ett besök om ca 3 veckor. Då ska det göras ett nytt vul o nya blodprover.

Åh så sjukt glad!!!
Kärlek i överflöd!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Idag gäller det

Idag gäller det. Idag ska vi se ett pickande hjärta när vi gör vul. Har drömt allt från att dr hittar en cysta istället för en graviditet, till attackerande björnar o vargar, o min bror som mannekäng klädd i tjejkläder och peruk.
Igår hade mina provresultat inte kommit än ännu, så ska ringa dit om en stund för o se om dom har kommit nu.

Snälla underbara fina läsare, håll tummarna för oss idag. Vi behöver se något levande där inne för en gångs skull.
O jag ska svara på era kommentarer, så fort jag sitter vid en dator!
Kärlek

Håll min hand

Kan du hålla min hand?
Stå vid min sida när hoppet och tron sviker? När det negativa bankar på min dörr, desperat att komma in?
Kan du hålla min hand och säga att allt kommer bli bra?
Kan du hålla min hand när tårarna faller en efter en tills det bildas en sjö?
Håll min hand o övertala mig att det goda för en gångs skull segrar över det onda.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Blodprov

I morses tog jag mitt femtioelfte blodprov det här året. Idag var det för att mäta hcg-nivån. Resultatet får jag veta förhoppningsvis på torsdag!
Sen igår har jag blivit märkbart tröttare. Somnade på soffan vid 20, la mig sen i sängen o vaknade vid 7.30 snåret. Drog till KK o tog provet, tog lite frulle o somnade sen om på soffan. Ååh vad skönt det är att sova!
Det är det enda jag tänker på just nu. Att få sova. Sova sova sova!
Ska strax iväg o jobba kväll o då blir det inget mer sovande för mig förrän jag har kommit hem igen vid 22-tiden. Hur ska jag orka?!!
Tur i oturen att man har ett jobb då man inte hinner sitta många minutrar o känna efter hur trött man är. Hade jag haft ett stillasittande jobb hade jag nog somnat rätt så snart.
Mår ni bra fina läsare?! Kom på att jag inte vet så mkt om er. Vill ni så får ni mer än gärna berätta vilka ni är. Om jag redan känner er, hur ni hittade bloggen m.m.
Inget krav självklart!
Ta hand om er :)
Kärlek//R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kaffet och Dante

Jag älskar kaffe. Jag börjar min dag med en kopp kaffe. Får jag inte kaffe på morgonen, då är jag inte en rolig filur att umgås med.
När man är gravid kan man ju inte dricka hur mycket kaffe man vill. o jag klagar inte.
Så länge jag får mitt morgonkaffe.
Sen finns det ju det koffeinfria alternativet vilket går bra att dricka resten av dagen. Men gudarna ska veta att det koffeinfria kaffet smakar nog värre än vad myrpiss gör. Nu vet jag inte hur det smakar, men kan tänka mig att det smakar blä.
Så i hopp om att finna ett mänskligt gott koffeinfritt kaffe frågade jag min faster, som hon tillsammans med sin man äger ett företag som i sin tur tillförser sina kunder kaffe i t.ex. såna där kaffeautomater. Fattar ni vad jag menar?!
Tänkte att dom om några borde väl ha koffeinfritt!
Men tji fick jag. Fick till svar att kvalité skulle det vara o det kan man inte få när man tar bort koffeinet.
Hmpfs.. kan egentligen inte säga emot. För så är det säkert.
Men ska det verkligen vara så svårt att få till ett gott koffeinfritt kaffe?
Jag menar vi lever ju på 2000-talet, underverk har skett och då borde det väl inte vara så svårt med ett gott koffeinfritt kaffe!!?
Men jag tänker dricka mitt koffeinfria kaffe med ett stort flin från öra till öra bara för att jag vet att jag gör det för knoddens skull.
Eller Dante som jag kallar honom.
Dante the sperm.
Dante är en stor, stark, mäktig spermie som ska ge oss en alldeles perfekt bebis om sisådär 9 månader. Dante fixar det här! Dante kämpar med fina celldelningar, hjärt- och hjärnutveckling, arm- och ben utveckling, lungutveckling o allt som krävs för att vi ska få en fin bebis. Dante jobbar på bra, tar aldrig rast och slutar aldrig jobba. En fin kämpe den där Dante. En perfekt arbetare vars lön blir en fulländad bebis.
Dante har idag jobbat i sisådär 6 veckor och arbetet pågår för fulla muggar.

På fredag ska vi äntligen till Borås o göra ett nytt VUL. Jag är så sjukt nervös redan nu. Tänk om det inte finns någon hjärtaktivitet?
Jag har inga nämnvärda symptom men jag tänker fortsätta att tänka mina positiva tankar o slå bort dom negativa.

Är det för mycket begärt om jag ber er hålla alla tummar o tår ni får tag i?!

Kärlek//R. 

varför?

Har fått frågan om varför jag inte har sagt något, alltså uttalat på riktigt att jag är gravid. Har skrivit det på bloggen visst, men inte fysiskt sagt orden "jag är gravid" förutom till min tandläkare och min fina vän S.
Varför?
Jo, för det känns som om jag berättar det så blir det till verklighet. Givetvis pratar jag och sambon om det, men han är även den enda jag känner att jag kan prata med det om.
Jag vill inte fysiskt säga orden högt till någon förrän vi är v. 12 alternativt har sett ett litet hjärta picka.
Hoppas att någon förstår vad jag menar, för jag kan själv inte förklara mer än på det sättet.

Jaaaaaaa!!! *äckelinlägg*

Första spyan avklarad!!!
Har Mått illa hela dagen o jag försökte in i det sista att motstå hulkningar o allt som får mig att ge mig kväljningar. (finns inget värre än att spy)
Men nu ikväll var det för svårt att stå emot o ja, det var inte som en vanlig "stor" spya. Utan bara lite lite. Men visst fan fick jag till ett jubel (inside My head!)
Allt tack vare en spya!
Wooooho!
Men tack vare spyan fick jag halsbränna (igen!) o mjölken är slut vilket brukar hjälpa mig mot det.
Men vad gör det, jag har precis spytt!!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Underbara film!

Tänk om det kunde vara så här irl.
Se den på kanal 5 nu!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Snälle gode universum

... jag ber så för att den här graviditeten ska gå vägen. Och för att jag aldrig någonsin kommer gnälla över mina kommande åkommor.
Jag vill inte bli någon som kommer gnälla över diverse krämpor. Visst, det längsta jag har varit gravid är 9 veckor. O inte ens jag är så dum att jag inte fattar att det är stor skillnad på att vara gravid i vecka 9 och i 9e månaden.
Men jag är/kommer vara oerhört tacksam för varenda liten krämpa jag kommer att få och som jag har. För jag vet att det finns alldeles för många kvinnor här i världen som inte ens får möjligheten att bli gravida.
O jag vet hur mycket man saknar sina "krämpor" när fostret inte längre lever inne i ens mage. Hur man så högt önskar att man bara hade ett litet uns av ett par ömma bröst eller vad det nu kan vara. Ett litet bevis på att det skulle finnas ett liv där inne.

Aldrig någonsin kommer jag gnälla. Bara vara för evigt tacksam. 

Dessutom tror jag stenhårt på att graviditeten bara är ett litet litet litet prov vad man kan förvänta sig när man skaffar barn. Vara gravid är säkert inget jämfört hur det kommer bli när ens älskade bebbe kommer till världen. Kanske inte fysiskt, men tro fan det blir jobbigt psykiskt. ;0)

Hoppas jag inte trampar någon på tårna nu. Och om det nu skulle vara någon som känner sig träffad; shame on you. Men varsågod att gå ett par steg i mina skor så förstår du nog sen vad jag pratar om.

ps. F.ö har mina gravid-drömmar kommit tillbaka, precis som vid dom andra graviditeterna. Inatt drömde jag att vårat barn redan var en 5-åring när hon kom ut. Det var.... minst sagt annorlunda!

Kärlek!

Förklaring!

Min fina läsare "H" gav en kommentar till mitt förra inlägg "1326".
Om det är bra, dåligt och hur det ska ligga till egentligen.
Förlåt att jag inte förklarade ordentligt!

Men här kommer iallafall en hcg-tabell som jag har lånat ifrån http://www.niomanader.se/ 
Ska ärligt talat säga att jag själv inte riktigt fattar vad som menas med hcg i mlU/ml.
Så någon med mer kunskap kanske kan förklara för mig/oss?!

Veckor efter senast mens	(hCG i mIU/ml)
3	5 - 50
4	4 - 426
5	19 - 7 340
6	1 080 - 56 500
7-8	7 650 - 229 000
9-12	25 700 - 288 000
13-16	13 300 - 254 000
17-24	4 060 - 165 400
25 - 40	3 640 - 117 000

1326

...det var mitt hcg i onsdags. Känns lite för länge att vänta tills 9/8 o ta nytt hcg. Men jag får väl lita på doktorn som sa att det inte behövs ta nytt förrän då...

Idag jobbar jag o har mat-turen. Det blev fläsk med potatis o löksås. Och ikväll hade jag tänkt räk-smörgås.
Vi får väl se om det blir godkänt ;0)

Hepp... har som vanligt inget intressant att skriva. Ska läsa mig i kapp på bloggarna jag följer o se om dom har något mer intressantare att skriva!

//Ramones

Klibbigt

Ja, varmt har det varit idag. Klibbigt och svettigt på jobbet. Jag som inte tål värme! =)
Har inte hänt så mkt idag. Jobbade både morgon och kväll, med några timmars ledighet mitt på dagen. Då sprang jag till labb o tog provet dr i Borås ville ha (progestoron) o sen slängde jag mig i soffan o sov en timme. Skööönt!
Tröttheten beror nog INTE på graviditeten, utan snarare på att det är förbannat svårt att sova utan sambo och dessutom en värme som heter duga även på nätterna. Vrider o vänder, tänker o försöker koppla bort alla dom onda tankarna m.m m.m. m.m....

Det finns så mycket jag vill spotta ur mig, så mycket jag vill skriva. Men jag kan inte koncentrera mig o allt blir bara onödigt dravvel.
Så jag ska spara på er tid o sluta skriva mer ikväll.
Hoppas ni mår fint.
Kärlek// R.

Sicken dag!

Åh vilken dag jag har haft!
Vaknade 7.30 klarvaken. Tog en lång frulle o gjorde mig iordning sakta men säkert. Lite för sakta eftersom klockan helt plötsligt hade närmat sig 11. O jag som skulle vara hos tandläkaren 11.20 (tar ca 20 min. att ta sig dit.)
Bara att slänga sig i bilen o bli torterad av tandläkaren. Men ska inte klaga, det gick faktiskt bra.
Sen drog jag o hunden till parken o gotta oss i solen tillsammans med S. o hennes hundar. Lilla Stina (eller Siv som jag kallar henne) är såå söt. 13 veckors liten sheltie-valp. HELT UNDERBAR!

Efter en stund var det dax att åka till nästa läkar-besök. Gynekologen.
Hade mina aningar om vilken läkare jag skulle få träffa. Och mycket riktigt. Visst var det samma läkare som tömde mig på var i mitt infekterade operations-sår. Han som "torterade" mig.
Skämt åsido, då tyckte jag att han var jättebra. O det var han nu med.
Det tog ett tag innan han hittade något. O han antydde till att det inte fanns någon graviditet. Tror ni att jag blev svettig eller??!!!
Men han letade, kikade, tryckte på magen m.m. och tillslut så hittade han hinnsäcken.
PÅ RÄTT STÄLLE!!!!
Åh, jag är överlycklig!!
Men som alla andra som har varit med mf så kan man inte känna den där lyckan man hade vid sin första graviditet när man blint trodde att allt skulle gå så himla bra.
Så jag försöker hålla mig till att inte drömma för mycket, inte planera för mycket, inte tänka för mycket. Jättelätt att skriva, men in praktiken är det sjukt svårt.

Nästan med det samma efter att vi kom ut från sjukhuset ringde dr från Borås. Mina prover på sköldkörteln var enligt honom perfekta, så det var skönt att det inte var något galet med det iallafall. Men han ville att jag imorgon ska ta prover för progestoron-halten. Har man för låg kan man ha risk för mf. Har ju min progester-all salva hemma så den ska jag börja med efter jag har tagit provet imorgon.
Eller borde jag?!
Vi bestämde att vi iallafall inte ska åka till Borås på tisdag, eftersom det inte är så mycket att se på vul då. Så nytt datum är 12/8. Då borde han se hjärtaktivitet.
Och under tiden ska jag roa mig med att återigen leka nåldyna några gånger hos KK. Men vid det här laget är jag alldeles för van så det rör mig inte i ryggen.
Känns bara skönt att bli följd under den här graviditeten. Med noggranna kontroller och prover.

Eftermiddagen har jag spenderat hos världens bästa människor, mormor och morfar. Mamma o pappa var där också, men dom är ju bara nästbäst i världen ;0)
Har inte sagt något om att jag är gravid den här gången till någon i familjen. Vill inte att mor ska oroa sig i onödan o tänka dumma saker, som att det ska bli ett nytt mf/ma. Vilket det självklart inte ska bli. Men vi väntar nog tills v. 12 iallafall =)


Långt inlägg men mycket att skriva idag!
//R.

Nervös

Idag har varit en finfin dag med lite småplock o städ samt umgåtts med min underbara fina S. Vi drog till parken med våra hundar o mådde gott. Tills det blev tok för varmt för oss båda o vi drog. Nu är jag hemma igen o rätt så seg. 

Imorgon är det både tandläkar-besök och gyn-besök. Verkligen en jätterolig dag att se fram emot.
Börjar förbereda mig för att dom inte kommer se något på vul eftersom jag bara är i v 4 +3. (Håll alla tummar ni kan för mig!)  Därför ska bästaste vännen följa med mig som stöd när sambon nu inte kan eftersom han är i Umeå.
Självklart vill jag ju helst ha med honom, men han är med nästa vecka då vi ska till Dr. i Borås. Hoppas att han gör ett vul också. Antar att jag får veta mer om hur det kommer bli med studien när jag pratar med honom ikväll.
Igår var det riktigt svårt att somna, halsbrännan ville inte ge med sig och hjärtat slog så hårt så jag trodde det skulle hoppa ur bröstkorgen.

Blev kanske ett bittert inlägg men är trött o har huvudvärk så ska vila framför en film...

Jakt

Allt är en ständig jakt.
Jakt efter det perfekta livet, jakt efter det perfekta jobbet, den perfekta mannen, den perfekta familjen, det perfekta utseendet. Jakt efter mer tid för att få lite lugn i sina fullspäckade dagar.
Stress hit, stress dit.
Stanna klockan JAG HINNER FÖR FAN INTE MED ALLT!
Samtidigt som jag har all tid i världen. All tid i världen för dig, för mig, för oss, för dom. För alla som vill ha en liten del av min tid.

Vet inte vad jag fick allt det ovanstående ifrån egentligen, jag bara ordbajsade lite med bloggen.Vad jag egentligen ville säga med rubriken var att jag har varit på jakt efter div. läkare hela dagen idag.

Det började med kvinnokliniken där det först inte gick att komma fram o eftersom jag jobbade kunde jag inte hänga på luren hela tiden. Men efter många om o men kom jag fram.
BM tittade igenom min journal o sa att hon snart skulle återkomma för att hon behövde en remiss från en dr för att kunna mäta mitt hcg.  Efter några timmar ringde hon tillbaka o gav mig en tid på onsdag. Blodprov samt vul.
Nästa jakt för till den privata gyn-läkaren här i stan som tog mina prover. Recceptionisten till stolpskott borde jag egentligen inte ära med några väl skrivna rader här i min blogg. Men jag gör det ändå:
Efter att hon TILLSLUT fattade vad det var jag ringde för o när jag förklara att jag ville veta om mina provsvar kommit fram o att det var MYCKET viktigt att jag fick dom SNARAST. Då sa hon att hon fattade OCH LA PÅ LUREN!!
Där stog jag som ett fån o trodde det var ett skämt. Observera att hon inte hade en trevligt ton under hela samtalet.

O nu på kvällen har jag pratat med dr i Borås o han lovade att han skulle ringa tillbaka till mig imorgon kväll då han läst igenom mina papper. (När man är med i den här studien/forskningen så får man ett speciellt nummer man kan ringa till när som helst på dygnet o som han svarar i när han kan o sen ringer upp.) Eftersom jag ringde vid 20-tiden hade jag inte alls räknat med att han skulle svara, men det gjorde han visst.

Annars så mår jag bra. Mörkret kommer o lamporna är tända som vanligt nu när jag är själv. Har en halsbränna som känns övernaturlig, men det lever jag gärna med =)

Hoppas innerligt att ni fina kämpar mår bra. O givetvis även ni andra också.
Kärlek

Gräs-änka

Jaha. Mannen är på väg till Umeå och hemma är det bara jag och hunden. Det regnar o det är grått ute vilket gör att det givetvis blir mörkare här hemma. Så nu är dom flesta lamporna tända. Och mobilen ligger i räckhåll. Man vet ju aldrig om det kommer fram ett monster eller två :0)

Imorgon är första arbetsdagen, börjar kl. 7. Hoppas VERKLIGEN att jag kommer upp imorgon.

Hoppas det finns några minuter över så att jag kan ringa den privata gyn.läkaren här i stan o påminna honom att skicka över mina provsvar. Och sen antingen ringa eller smsa dr. Blomqvist i Borås för att meddela honom att vi är gravida. Och så MÅSTE jag ringa till KK och säga att jag vill mäta hcg så att jag vet att den här graviditeten är på rätt plats o att det höjs som det ska. (Hcg ska dubblas om det sitter på rätt plats)

Åh, det bara måste gå vägen den här gången.

Nu ska jag berätta en sak för er

... om ni lovar att inte säga något till någon?
Deal?!

Det här har jag roat mig med i några dagar:

Jag är visst gravid! 4:e gången gillt!
Försöker fösa bort alla negativa tankar. Stöter emot brösten för att se om dom ömmar. Men det är snarare tvärtom. Halsbrännan o illamåendet har också försvunnit.
Men det skiter jag i. Den här gången är det vi som ska bli föräldrar. Har btw Bim idag.

O när jag var ute för några dagar sen, då drack jag alkoholfritt!

Bu eller bä...?

Snart är det dax för mig att återgå till jobbet. På måndag närmare bestämt. Årets semester närmar sig sitt slut och jag kan inte bestämma mig om det är en bra eller dålig grej.
Nästa vecka är jag även gräs-änka en heeeel vecka. Vet inte riktigt hur detta ska gå, då jag är sjukt mörkrädd och tagit på mig extra pass den kommande veckan = vet inte riktigt hur det ska fixa sig med hunden.
Sen att jag kommer bli blå av saknad av sambo gör inte saken bättre. Kanske är det bra att jag börjar jobba då, kanske inte. Det märker vi. Men i ärlighetens namn är jag mest nervös över nätterna. Hua, hemska tanke att vara här själv på nätterna. Det är verkligen ett under att jag har en fast tjänst på natten o har jobbat på nätterna i 2 år (Nu jobbar jag iof på dagen eftersom jag inte längre kunde sova ordentligt.)

Så... semester närmar sig som sagt sitt slut. Den här semestern har knappt känts som en semester. kanske pga av vädret, kanske för att dom 2 första veckorna spenderade jag mest för mig själv eftersom mannen jobbade då, kanske för att dagarna bara flyger förbi att man knappt hinner blinka.

Bu eller bä? Jag vet inte. Men för tillfället är det skönt att veta att hösten närmar sig (hata mig inte nu för att jag tänker så långt fram!) men hösten/vintern är mina absolut favorit- årstider.

Och till hösten vet jag mer om hur min framtid ser ut.

Och eftersom jag VET att jag har fina läsare här på min blogg så uppmanar jag alla er att slänga iväg ett sms till Läkare utan gränser, 72970 med ordet LIV och skänk 50 kr/sms till deras akutfond.
Jag är övertygad om att ni klarar er utan 50 kr.

Slappt

Här finns det inte mkt att berätta. Igår var vi ute några vänner. Utestället vi drog till kunde ju ha kvittat totalt, men sällskapet var kul =)
Det roligaste på hela kvällen var nog i början av kvällen när vi var i parken och spelade kubb. Och kvällens avslut som var på donken. Heheh ;0)

Idag har det varit en slapp dag med slapp på stranden och film när regnet började komma.
Nu är det snart dax för mig att åka till en vän o gå på sminkparty. Vi får väl se om jag köper något.

Puss 

Hej då Saba

Kolmården blev en liten annorlunda upplevelse av vad jag hade förväntat mig. Tänkte att det skulle bli riktigt kul och spännande att se alla dessa djur.
Så blev det inte.

Det kändes ärligt talat brutalt att titta på dessa djur i fångenskap. Visst, en del av dom kanske har det bättre där på Kolmården än vad dom skulle ha i friheten.
Men jag kan ändå inte rå för att tycka synd om dom. Kanske dom är vana att folk skrattar, applåderar och tar kort stup i kvarten. Men deras ögon var så ledsna.
Dom flesta vet att elefanter är en av mina favorit-djur och ett av dom djuren jag mest såg fram emot att se.
Inte alls en rolig upplevelse.
På kolmården fanns det 3 elefanter. En av dom var en underbart fin elefant med dom sorgsnaste ögonen jag har sett på länge. Saba hette hon, 42 år tror jag.




Saba och jag connectade. Första dagen stod hon ute ensam i ett hörn, medans henne vänner roade sig vid leran. Idag var dom inomhus. I väldigt trångt utrymme för att vara så stora djur. Älskade Saba, hon är så fin. Blixtförälskad på en millisekund.
Men Saba har ett beteende, pågrund av att hon lever i fångenskap;





Jag hoppas att ni ser vad det står!

Har även sett delfinshowen. Otroligt vackra och fina djur, och vad dom är duktiga! Men återigen blev man lite ledsen i ögat när man tänker på hur dom hade kunnat ha det i det fria.





Jaja, jag får helt enkelt tänka att dom har det bättre på Kolmården än i det fria. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte svider i hjärtat av att se alla dessa djur i fångenskap.

Annars så har den här resan varit supertrevlig och bra! Ätit god
Mat och plaskat i pool är också saker vi har hunnit med förutom att traskat på zoo.

Här är utsikten från vårat hotellrum:




Inte så illa pinkat eller hur?! ;)
Resten av veckan blir bara slapp, kanske en o annan fest. På måndag är det dax att börja jobba igen!

Tack för den här resan mina medresenärer!
Och kärlek i överflöd till er andra!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Semestern fortsätter

Igår kom vi hem från bästkusten. kom hem o passade på att träffa bästa bästisen en snabbis <3
Och idag har vi siktet mot Kolmården tillsammans med sambos bror och hans lilla familj.
Hoppas jag får se delfinshowen! Annars så är vargen och givetvis elefanterna stora favoriter.

Här är varg från Nordens Ark där vi var i veckan. Så fin så.





Har f.ö räknat ut att mina bröst börjar ömma på ca dag 20-22 i menscykeln. Dom gör aj aj om jag kommer emot. Och som förra månaden, illamående, halsbränna, huvudvärk. Typiska grav.symptom kanske och hoppas till miljonen att det satt sig. Men förra månaden hade jag exakt samma symptom som sagt, så tror varken bu eller bä. Men tills dess ska jag njuta av sista veckans ledighet och mysa med världens sötaste lilltös på Kolmården!

Hoppas ni har en fin sommar o att ni mår bra?

Kärlek


Posted using BlogPress from my iPhone