Gårdagen

Sammanbiten o nervös tog jag mig själv till BM. Väl där stötte jag på fina vännen med sin lilla familj, tillsammans med en hel drös av andra nyblivna föräldrar o deras bebisar.
O där satt jag. Nervös. O med en dunkande huvudvärk som sällskap.
Väl inne hos BM så pratade vi om hur graviditeten har gått hittills. Diskuterade oron jag har o om hur nervositeten ökar när jag väl har ett besök inbokat som närmar sig. Men hon lyckades lugna ner mig en aning o sa att det hela är helt normalt med tanke på det senaste året.
Sen var det dags för britsen.
Hua, vad hjärtat slog!
Hon började att känna på livmodern o försökte visa vart kanten var, men nä. Kände inte den ändå!
Just nu var den några cm ovanför naveln iaf.
O sen var det dags att höra hjärtljud. O så fort hon tog den där makapären mot magen så dök det upp hjärtljud. Först trodde jag att det var mina egna jag hörde eftersom hon inte ens behövde leta efter dom.
Men det var bebisens. Ååååh det underbaraste ljud jag någonsin hört!
Synd att inte sambo kunde följa med, men har lovat att han ska följa med nästa gång.
140 slag/minut klappade det lilla livets hjärta. Precis som det ska. Tydligen.
Underbart!
Så nu måste jag försöka tygla mig o tänka o tro att det hela ska gå vägen. För det ska det ju!
Annars var besöket jättebra o det enda som var liiiiite anmärkningsvärt var att mitt socker var lite högt sist jag var där. Det låg på 6,8 o får ligga på max 8. Men för tillfället ska jag ej göra något, utan får vänta tills nästa mätning o då ta ställning om det fortfarande är högt.

Efter det blev det fika med gamla goa vänner. En toppendag helt enkelt!
Love!