Vad ska jag ta mig till?

Allt är fortfarande mörkt, om än lite ljusare än nattsvart.
Hur ska man kunna vara den starka när jag inte gör annat än bryter ihop gång på gång?
Pga av magsjuka här hemma så är vi just nu isolerade från omvärlden. Och kanske den personen vi tänker mest på just nu. Det är så tungt. Så tungt att inte kunna vara där o stötta o hålla om, säga hur mycket man älskar o bryr sig. Säga att oavsett vad så är vi en familj o att vi klarar det här. Och framförallt han.
Det finns inga alternativ. Det finns inget annat alternativ än att han ska klara det här.
Han måste.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nattsvart

Jag bryter ihop. Känner hur hela kroppen faller i bitar ner i ett svart hål. Ingenting är som det ska o mina värsta farhågor håller på att besannas. "Det här händer inte" är mantrat som upprepas i huvvet.
Det händer visst. Just nu. O vi står maktlösa bredvid o kan inget göra. Bara stötta. Finnas där. Hoppas. Vara starka. Mitt liv rasar, mina mardrömmar besannas.
Tårarna bara rinner, det finns inget stopp. Tankarna går runt o runt o jag vill bara vakna upp, tas bort från det här helvetet.
Ge oss kraft, styrka o tro på att det kommer bättre tider. Nu när allt är nattsvart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Energi?

Varning för bittert inlägg!
Energin är som bortblåst. Jobbar jag inte så är jag hemma med en konstant förkyld o gnällig liten tjej. Fick åka till BVC häromdagen o fick en remiss till öron här på sjukhuset. För att kolla upp och förhoppningsvis utesluta Att hon är ett s.k "öronbarn".
Allt stämmer in på att hon skulle vara ett o när 2 doktorer inom 2 veckor säker att hennes öron är röda o irriterade o att dom ser dom röda blodkärlen, ja då börjar man fundera ännu mer på om hon inte är det. O att hon alltid är sjuk. Konstant. Visst, kan det ha att göra med inskolningen. Men det här är skrattretande mycket!
Allt är en enda ond cirkel, till råga på förkylningar så har hon tandsprickning på gång lite överallt i munnen. Bl.a längst in där det är besvärligast säger dom lärda. O tandsprickningen tillsammans med förkylningen gör att hon får ont i munnen o tappad matlust o därför matvägrar.
Så självklart har hon gått ner, min redan smala tjej :(
O jag försöker få i henne varm saft för det ska tydligen vara hostdämpande o glass som säkert är skönt för både tandköttet o hals, men ikke. Hon vägrar allt. Förutom russin, det kan gå fint.


Så det är inte alls roligt här hemma nu. Dagarna består av frustration, gråt o skrik. O jag vill så gärna hjälpa henne, få bort allt det onda. Men jag kan inte trolla...
O det här med hennes vikt ger mig bara ångest. Vill ju så gärna att hon ska lägga på sig lite hull, men det verkar aldrig bli så!

Det är en förtvivlad o uppgiven mamma som skriver, men jag måste på något sätt få ut mig allt o det gör jag bäst genom att skriva här. O ni som inte har barn o inte förstår ett dyft av vad jag skriver, det kan väl inte vara så farligt???! Eller hur!
Får ni egna barn, så vänta tills första förkylningen, första tanden eller första matvägran har kommit. Då får ni känna på frustrationen!

För att avsluta lite gladare så verkar bebisen i magen må bra iallafall. Det är full rulle mest hela tiden där inne, så att det ska bli en lugn unge, det tvivlar jag på!

Kärlek till er!


- Posted using BlogPress from my iPhone