mitt humör

Har inget att skriva idag, så för att ni ska slippa ordbajseri får ni mitt humör för dagen i bilder:

men rätt...

ändå! 

Ikväll ska jag träffa en barndomsvän som jag inte har träffat på säkert 10 år. Trots att vi bara bor några mil ifrån varandra. Ska bli kul men är allt lite nervös =) 

Dags att lapa i sig lite D-vitamin när solen tittar fram! 

Kärlek//R

Trött, trött, trött

Nu börjar tiden gå långsamt. Väldigt långsamt. Och jag har ingen ork att försöka få tiden att gå snabbare.
Att ständigt få en störd nattsömn, med gympapass vid varje vändning och kiss-paus minst en gång/timmen så tar det ut sin rätt.
Så det enda jag gör om dagarna är att glo på tv och plocka lite här hemma.
Jag ska passa på att njuta av den lugna tiden, jag vet. Men hjärnan vill något annat fast kroppen säger nej.
4 veckor kvar och jag räknar med det att det ska bli tyngre och ännu jobbigare!
Visst är det lite kämpigt, men det är ju självförvållat och något vi har längtat efter i i 2 år! Och som alla andra säger så är ju belöningen den största och finaste <3
I helgen gjorde jag vad jag tror är den sista shopping-turen innan bebis kommer. Vi åkte till Skövde och tittade efter barntavlor men hittade inget! Efter den dagen var jag heeelt slut, så nej. Ingen mer shopping för mig =)
Dessutom har jag inte längre vidare mycket pengar att shoppa för. Har fått havandeskapspenningen nu och det är inte många tusenlappar vi snackar om.
Apropå det så börjar jag fundera på föäldra-penningen. Jag undrar om jag verkligen har fixat allt och när börjar man få föräldra-penningen?
Det var ju någon månad sen jag klurade igenom allt, men det är ju som bortblåst nu. Och FK-s hemsida kommer jag inte in på. 
Suck... så mycket att fundera och försöka klura ut, så lite lust att fixa det.

Men men. Nu är iallafall det mesta inköpt till bebis. Och BB-väskan är nästan färdigpackad.
Galet! 

kärlek//R

Holger

Igår var det fullt upp med
Både föräldrar-grupp och besök hos BM. Jag var helt SLUT efter den dagen!
Angående namn så har vi inte kommit överens om något än, men eftersom jag iallafall fick min vilja igenom att om det är en pojk så ska han få mellannamnet Holger efter min morfar. Och även väldigt passande då h*n är beräknad till Holger-dagen.
Detta gör ju givetvis min morfar
Väldigt väldigt stolt. Sist jag var där var det det enda han pratade om. "Hur mår lille-Holger?, han ser ut o växa bra den där inga Holger". Han hade t.o.m gjort ett urklipp från en skvallertidning om Kristian Luuk som
Döpte eller ville döpa sin unge till Holger. "Det var minsann fler
Som tyckte om namnet Holger o inte bara ni!"
Resten av familjen har givetvis hängt med på det här med Holger. Så smeknamn på bebis är för tillfället Holger.

Holger, eller Holgerina (!) växer iaf på bra.
Sf-mått: 35, nästan 36.
Hjärtljud: 150-155

När BM skulle mäta hjärtljud så fick hon först upp det till 160. Vilket gjorde mig "paff" eftersom det aldrig varit så högt förut. Då ville BM att jag skulle sätta mig upp en stund o rucka lite på
Magen för att se att hjärtfrekvensen ändrades. Vilket det gjorde o jag fick lyssna lite extra på det lilla hjärtat! <3

Tog upp det där med att jag inte känner alla rörelser, men att sambo kan känna/höra dom om han lägger örat intill. Det förklarade hon med att det kan vara bukväggen som är i vägen o då känns det inte lika mkt. Låter ju helt resonabelt, bara att jag aldrig tänkt på det!
När hon skulle lyssna på hjärtljuden sa hon flera
Gånger att det var full aktivitet i magen men jag kände inget.
Så nu är jag lugn även över detta.

Idag går vi förresten in i v. 36!!
Sjukt fort går det o jag har inte ens hunnit hämta babyskyddet. Får bli nästa vecka!

Kärlek till er alla fina!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Rädsla

Nu när det börjar närma sig den stora finalen; förlossningen, så tänker man givetvis på hur det ska bli. Jag har alltid tänkt på en förlossning som något sjukt smärtsamt o inte alls en "kul" fin upplevelse. Har alltid velat göra kejsarsnitt just pga av att det kommer göra så sjukt ont. Men samtidigt är jag kluven och kan i nästa sekund tänka att jag vet inte hur det kommer att bli eller kännas och därmed inte försöker stressa upp mig i onödan.
Men efter utomkvedet och att jag fick en infektion som var galet jobbigt så har jag ändrat mig.
Hellre en förlossning, än att få ett sånt helvete jag fick sist efter operationen. Dessutom är det längre Läketid efter ett kejsarsnitt. Och jag tror nog (hoppas innerligt) att jag ska stå ut med smärtan. För det är trots allt en upplevelse man inte vill gå miste om och man ska skatta sig lycklig över att ens få chansen att uppleva. Det finns alltför många som inte får uppleva det...
Nu har jag iallafall fått låna en bok av en vän som förhoppningsvis ska kunna hjälpa mig lite!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Men vad hände?

Så då har den störste (?) facebook-motståndaren Ramona fixat tillbaka sin Facebook. Det är med blandade känslor som jag gör detta måste jag säga.
Jag gillar inte hela upplägget där folk bara skryter och pratar om sig själva som dom bästa individerna som traskat på denna jord. Hur folk gottar sig i rykten m.m m.m.
MEN jag måste säga att facebook även är bra. Nu när vi snart ska ha barn och med släktingar både i Spanien, Norge och Malaysia, för att inte tala om dom som bor i Sverige som man knappt träffar, så är Facebook en bra plats att dela det vi vill med dom.

Anyhow, det  var inte det jag vill skriva om.
När jag skaffade fb så tog jag bort över 400 "vänner" och la till mer av mina släktingar. Och nu ikväll när jag slökollar på kusiners bilder så ser jag hur sjukt stora dom flesta är! Inga små barn längre, utan ungdomar som gör gymnasieval m.m istället för att måla små sträck-gubbar som jag kommer ihåg dom!
Sjukt vad tiden går! Jag känner (och beter mig säkert) som inte mer än en 18-åring. Men mina kusiners bilder ljuger inte.

Det går utför!!// R.

Vad var det?

Säkert så har jag bara drömt. Men inatt vaknar jag av att det känns som att någon slår två gånger snabbt i följd på min vrist. Tror att det är sambo som vill något eftersom han fortfarande var vaken o jag svarar med ett "mmmm". Väntar en millisekund innan jag inser att han sitter i soffan o spelar.
Det kändes så sjukt verkligt så jag vet inte vad jag ska tro. Och mörkrädd som jag är så vågar jag inte somna trots att sambon lägger sig. Det blev några timmar med stirrande upp i taket, räkna sekunderna och analysera minsta lilla ljud.
Men till slut lyckades jag somna om. Men idag är jag trött!

Igår kom jag på framåt kvällen att bebis inte gett ifrån sig en rörelse sen e.m. Blir självklart nervös o försöker med det mesta. Tillslut får sambo lyssna på magen o han hör och känner vid sitt öra hur det rör sig där inne. Men jag känner inget.
Tycker jag borde känna dom flesta rörelserna nu när bebisen är så stor?





- Posted using BlogPress from my iPhone

vet.besök m.m

Gårdagen var en helt ok dag. För att få tiden att gå lite fortare (eftersom jag inte fick vet.tid förrän 15) umgicks jag med en vän som sen följde med mig till veterinären.
Väl där klämde o kände han, vilket hunden givetvis inte gillade. Han kom fram till att det var en sträckning och tack o lov inget värre. Blev ordinerad smärtstillande i 6 dagar o jag märker redan skillnad.
Hon är uppe mer och definitivt mycket gladare.
Hoppas nu bara att det räcker med det här. Jag hittade nämligen 2 små bitmärken på hennes bakben som jag inte hann se innan vi var hos veterinären. Men ringde upp honom och förhoppningsvis ska det inte vara någon fara på taket.

Idag har jag hunnit med en lunch på stan där det var mycket bebisprat. En vän som har en 2-åring (snart) och en som har en sötnos på 7 månader. Självklart kom vi in på förlossnings-prat o helt plötsligt börjar jag längta som en tok! Tänk att vi snart ska ha bebis. VI!
Som vi har längtat o kämpat o snart är vi i "mål". Jag tänker fortfarande på saker som kan hända, men försöker putta bort dom dumma tankarna så mycket det går.

Imorgon går vi in i v 35!

Dagens hysteri-lip avklarad

Sikken kväll.
Dagen har varit jättebra. Hunden och jag har slappat framför tvn hela dagen. Gick på en promenad vid 15-tiden o plötsligt smäller det. Min hund blir attackerad! Av en stor j*vla bernesenner (stavning?) utan koppel.
Oturen föll sig som så att precis när vi går förbi ett hus, öppnas dörren och ut väller den här galningen till hund med siktet inställt på min hund. Min hund är redan rädd för stora hundar så hon börjar skälla så mycket hon bara kan. Den andra hundens ägare försöker få tag på hennes best och jag försöker få min hund lugn. Omöjligt, jag vet.
Hundägaren får till slut in besten i bilen o min hund håller fortfarande på att skälla men på ett annat sätt, som att hon är i chock. Hon skäller o skäller ut mot tomma intet och går runt i cirklar. Riktigt läbbigt att se.
Men kontrollerar henne när alla fortfarande står kvar för att se att inget hänt. Allt lugnt förutom några hårtussar mindre.
Tror jag.
Ikväll har hon börjat halta och på den senaste promenaden kunde hon inte gå uppför trappan. Hon är nerstämd och inte sig alls lik. Hon som brukar vara superglad jämt och går alltid efter en även om man är inom synhåll.
Men inte nu. Hon bara ligger ner.
Och jag lipar som en tok. Som en hysterisk gravid kvinna.
Det här är det värsta med husdjur. När dom blir dåliga och man inte vet vad man ska göra. Man är så maktlös och vet varken ut eller in. Får upp dumma dumma tankar om hur hela benen är skrot o enda alternativet är avlivning. Nu tror o hoppas jag innerligt att det inte blir så, men kan tyvärr inte rå för tankarna. Längtar sååå tills imorgon så att jag kan ringa till veterinären det första jag gör.



















Mitt hjärta, mitt allt. <3

Första träffen avklarad

Då har vi varit på föräldra-grupp för första gången. Var lite nervös innan, vad det skulle vara för typ av människor där, hur många, vad man pratar om etc. Men framförallt var jag nervös över presentationen.
Känns som att vara tillbaka i skolbänken för första gången när man ska säga vem man är osv.
Men det gick bra, alltsammans!
Härlig blandning på människor, en lagom grupp och vi är alla jämnåriga (tror jag)

Allt kändes så mycket verkligare på något sätt. När man satt där och pratade om förlossning, barnet och allt annat som rör graviditeten.
Vi och ett par till har samma bf, dom andra paren har i slutet av april. Så skönt att det inte "bara" är vi som har i slutet av mars!

Men annars då?
Livet rullar på även när jag inte jobbar har jag märkt. Nuförtiden kommer jag knappt ihåg hur det känns att jobba =D
Men idag var inte världens bästa dag. Foglossningen gör sig påmind nuförtiden och förut fick jag en ond sammandragning som hette duga. Men annars är allt bara bra och ja, jag njuter. Trots dom stunder som inte är lika roliga med krämpor och hormon-utbrott som heter duga. (det är nästintill ett under att jag fortfarande har en sambo!)

Vi börjar räkna ner nu. Tycker fortfarande att tiden går fort, men det hinner nog snart ändras. I veckan har jag inget planerat. Och det är sååå skönt. Har märkt att det är bäst att ta dagen som den kommer nu, annars kan det finnas risk för att jag får lämna återbud om jag inte mår bra. Och det är aldrig kul!

Och dom dagar jag inte mår bra tänker jag spendera i soffan. Idag beställde vi nämligen hem band of brothers-boxen+ the pacific-boxen (efterföljaren) samt big bang theory-boxen och sagan om ringen-filmerna. Soffpotatis? Ja visst!

Nä. Känner att jag bara ordbajsar nu, så då är det lika bra att sluta.

Kärlek//R.

En sån där dag

Natten har bestått av vridande o vändande i sängen, toalettbesök stup i kvarten o en vresig sambo.
Därför är jag så trött idag så dagen kommer garanterat spenderas i soffan. Bara en promenad o laga lite mat gör att jag tappar orken.
Och i em är det dags för första träffen med föräldrar-gruppen. Ska bli spännande, så hoppas jag är någorlunda pigg.
Foglossningen är inte heller den roligaste. Men huvudsaken är ett sparven mår bra, vilket den verkar göra :D

Där var klagomuren slut. Dags att piggna till lite!


- Posted using BlogPress from my iPhone

BM

Blev väckt imorgon av MVC som undrade om jag kunde komma kl 8.30 istället för 11. Klockan var då 8 så det var bara att luffsa ur den varma sängen och jäkta iväg till BM.
Så här var värdena idag;
Bltr: 110/80
Sf-mått: 33
Hjärtslag:145
HB:129
Socker: 4.4

Skönt att allt såg bra ut! Bebisen ligger med huvudet neråt, med ryggen mot vänster sida. Men inte fixerad än! Imorgon går vi in i vecka 33. Galet!

En bild från i tisdags, 32 + 4. Tror jag? Har som sagt ingen vidare koll nuförtiden!

Kärlek// R

Suck

Såg nu att alla inlägg jag skrivit från mobilen inte har blivit publicerade. Sorry!

Men anyhow. Vad hare hänt sen sist?!
Försöker att göra något varje dag, men den senaste tiden har jag varit tvungen att ta dagen som den kommer. Dom senaste dagarna har jag fått en oerhörd bubblig mage och med det en obehagskänsla av att jag behöver gå på toaletten o göra nr 2.  Ungefär som i början av en magsjuka. Men det händer aldrig något.
Det är bara obehagligt när bubblandet kör igång för oftast så slutar det inte på några timmar.
Men jag klagar inte! Magen växer och fortfarande har jag en lugn bebis där inne.
Börjar tänka mer och mer på förlossningen, men känner ingen större oro eller nervositet. Jag vet ju inte vad som väntar mig, förutom smärta så jag försöker att tänka positivt.
Kvinnor har gjort det här i alla tider, så då ska nog även jag klara av det. Förhoppningsvis ;0)

 I lördags drog jag med mig sambo, min far och bror till Ikea. Eller ja, pappa släppte av oss andra där o åkte sen vidare för att hämta upp en hylla/skötbord, samt ett högskåp som vi köpt på Blocket.
Så nu är alla möbler inhandlade o det känns oerhört bra.  Nu är det bara lite småsaker från apoteket som ska inhandlas och sen är det bara att invänta bebis!
Eller ja, jag ska inte ljuga.
Hela lägenheten ser ut ett som ett bombnedslag. Sofforna som stod i det blivande barnrummet står numera i vardagsrummet i väntan på att säljas. Och barnrummet är fullproppat med olika saker.
Jag HATAR när det är saker överallt. Så det är därför ingen blir bjudna hem till oss nuförtiden!

Blir inte sofforna sålda snart så får vi ha dom hemma hos mormor och morfar, men vi avvaktar en vecka eller två.


Här kommer iallafall några bilder:

 

 

Katastrofrummet. Observera att julgardinerna fortfarande sitter uppe... 

Så ja, vi har fortfarande lite kvar. Men det klarar vi över en helg så är även det klart!

Idag blir det en liten hundträff och tupperware-party.

Hejsvejs!