Förberedelser

Ja, nu börjar det närma sig förlossning. Ok att det är ca en månad kvar, men det känns i hela kroppen att den förbereder sig för förlossning. Värkar kommer lite när som o ibland går det så långt att jag tror att vattnet snart ska gå. Så nu har vi fixat det mesta inför den lille bebisens ankomst. Vagga, babyskydd och babysitter har vi fått låna av fina vänner. Saker vi anser att vi helst inte vill köpa då det bara används dom första månaderna!
Sparkar gör den för fullt, men helst kväll o nattetid o favorit spark-stället är just på min blåsa så det blir MYCKET springande på toaletten nattetid :)

För övrigt är det full rulle här hemma med en 15 månaders dotter som ska testa alla gränser för tillfället. En bestämd dam är hon med så det blir mycket skrik när hon inte får som hon vill. Som tur är så har jag sambon hemma ända fram till september! Lyx!
Vad gäller det mindre roliga här i livet så är det just nu oförändrat. Behandlingar och Provtagningar om vartannat. Men som tur är håller hen humöret o tror på att övervinna den här skiten.
Min idol <3


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad ska jag ta mig till?

Allt är fortfarande mörkt, om än lite ljusare än nattsvart.
Hur ska man kunna vara den starka när jag inte gör annat än bryter ihop gång på gång?
Pga av magsjuka här hemma så är vi just nu isolerade från omvärlden. Och kanske den personen vi tänker mest på just nu. Det är så tungt. Så tungt att inte kunna vara där o stötta o hålla om, säga hur mycket man älskar o bryr sig. Säga att oavsett vad så är vi en familj o att vi klarar det här. Och framförallt han.
Det finns inga alternativ. Det finns inget annat alternativ än att han ska klara det här.
Han måste.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nattsvart

Jag bryter ihop. Känner hur hela kroppen faller i bitar ner i ett svart hål. Ingenting är som det ska o mina värsta farhågor håller på att besannas. "Det här händer inte" är mantrat som upprepas i huvvet.
Det händer visst. Just nu. O vi står maktlösa bredvid o kan inget göra. Bara stötta. Finnas där. Hoppas. Vara starka. Mitt liv rasar, mina mardrömmar besannas.
Tårarna bara rinner, det finns inget stopp. Tankarna går runt o runt o jag vill bara vakna upp, tas bort från det här helvetet.
Ge oss kraft, styrka o tro på att det kommer bättre tider. Nu när allt är nattsvart.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Energi?

Varning för bittert inlägg!
Energin är som bortblåst. Jobbar jag inte så är jag hemma med en konstant förkyld o gnällig liten tjej. Fick åka till BVC häromdagen o fick en remiss till öron här på sjukhuset. För att kolla upp och förhoppningsvis utesluta Att hon är ett s.k "öronbarn".
Allt stämmer in på att hon skulle vara ett o när 2 doktorer inom 2 veckor säker att hennes öron är röda o irriterade o att dom ser dom röda blodkärlen, ja då börjar man fundera ännu mer på om hon inte är det. O att hon alltid är sjuk. Konstant. Visst, kan det ha att göra med inskolningen. Men det här är skrattretande mycket!
Allt är en enda ond cirkel, till råga på förkylningar så har hon tandsprickning på gång lite överallt i munnen. Bl.a längst in där det är besvärligast säger dom lärda. O tandsprickningen tillsammans med förkylningen gör att hon får ont i munnen o tappad matlust o därför matvägrar.
Så självklart har hon gått ner, min redan smala tjej :(
O jag försöker få i henne varm saft för det ska tydligen vara hostdämpande o glass som säkert är skönt för både tandköttet o hals, men ikke. Hon vägrar allt. Förutom russin, det kan gå fint.


Så det är inte alls roligt här hemma nu. Dagarna består av frustration, gråt o skrik. O jag vill så gärna hjälpa henne, få bort allt det onda. Men jag kan inte trolla...
O det här med hennes vikt ger mig bara ångest. Vill ju så gärna att hon ska lägga på sig lite hull, men det verkar aldrig bli så!

Det är en förtvivlad o uppgiven mamma som skriver, men jag måste på något sätt få ut mig allt o det gör jag bäst genom att skriva här. O ni som inte har barn o inte förstår ett dyft av vad jag skriver, det kan väl inte vara så farligt???! Eller hur!
Får ni egna barn, så vänta tills första förkylningen, första tanden eller första matvägran har kommit. Då får ni känna på frustrationen!

För att avsluta lite gladare så verkar bebisen i magen må bra iallafall. Det är full rulle mest hela tiden där inne, så att det ska bli en lugn unge, det tvivlar jag på!

Kärlek till er!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vill spy!

Jag tycker så synd om min lilla lilla täva. Vilka dagar hon har haft det senaste. Förkylning, snor, hosta o på det förstoppning och idag även 1års-sprutan som resulterade i 40-graders feber och en liten tjej som är mammigast än mammigast.
Mitt hjärta gråter blod o jag vill bara ta bort all hennes smärta ifrån henne. Det gör så fruktansvärt ont att se henne kämpa o jobba så för att få bort det onda. Men det vill inte gå bort och vid 18-tiden idag somnade mitt hjärta på min axel av total utmattning.
Jag vet vad dom säger. Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.
Men vad spelar det för roll? Ens barn är ens barn när som i livet, oavsett ålder. O visst, nu handlar det om småting som förstoppning o sviterna från vaccinationen, men det gör lika ont i mamma-hjärtat för det. Och imorgon får mor o dotter inte träffas på hela långa dagen då jag jobbar från morgon till kväll. Då svider det om än lite mer i hjärtat.

// Förkrossad mamma


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu är den köpt!

Den här syskonvagnen fick det bli!
Jag är en inbiten Emmaljunga-fan o vill helst ha svensktillverkade saker som gynnar oss här i hemlandet ;) o våran Emmaljunga som vi har till dottern är
Kanon! Det enda jag ångrar är att vi inte köpte med svängbara framhjul, men det har den här nu!

Nu börjar det kännas mer o mer verkligt. O jag njuter av varje natt man får med iallafall 5 timmars sammanhängande sömn :) för när den andre lille kommer lär det inte bli mycket av den varan!
Apropå sömn så mår både jag o sambo bättre idag. Igår sov vi bort hela dagen o det behövdes verkligen. Min värk är
Näst intill borta o blir den besvärlig så brukar värktabletterna ta bort det mesta. Jag har tom fått i mig 2 mackor utan att spy upp dom igen. Lycka för en vrålhungrig gravid!
Idag ska vi åka till lokalen o ta bort allt det vi ställt fram till kalaset (bord, dukar, bestick, tallrikar M.m) sen hämta dottern för jag tror nog vi är fit nog att ta henne själva nu. Dessutom börjar jag jobba imorgon så vill sniffa o busa med dottern tills det är dags att återgå till verkligheten igen.
Hjälp!

;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Glad påsk!

Påskafton skulle firas med vänner och familj för att fira våran lilla tjejs första födelsedag. Men ödet ville något annat så nu ligger sambon utslagen i sängen o har sovit bort hela dagen. Troligtvis pga av en skum räksallad han åt igår. O jag ligger i soffan med magsmärtor och illamående.
Allt pga av den där förbannade gallan (som jag ju opererade bort i oktober!) men trots att den inte finns där längre så kan man fortfarande få samma nedrans smärta o problemen kan då sitta i gallvägarna istället. Som det gör hos fröken Ramones nu då. O gravidhormoner gör det hela lite besvärligare för gallvägarna att fungera som dom ska.
Jag kan snart börja kalla akuten på KSS, Skövde för mitt andra hem. Skrattretande hur många gånger man kan vara på ett sånt otrevligt men livsviktigt ställe!
Som tur är behövde jag o min chaffis (tack underbara vän!) inte vänta alls i väntrummet, trots massor av folk där, utan fick ett rum direkt. Just då kändes det inte alls dumt eftersom jag hade så förbannat ont, men så här i efterhand kan man nästan få lite dåligt samvete för att man "kom före i kön".

Min vän fick för första gången se o hälsa på bebisen i magen då dom gjorde ett ul för att se att allt var bra med den lille. Vilket den lyckligtvis gjorde! Underbara underbara knort :D

I bilen dit varvades av smärtor o skrik, till panikångest över att något skulle vara för fel på barnet. Tack gode Gud för att man har fina underbara vänner som ställer upp just då!
Sambon o jag kom överens om Att inte ta med dottern just dit då det råder magsjuka o andra baskilusker. Det var helt enkelt det bästa.

Apropå dottern så fick hon sova över hos sina morföräldrar på obestämd tid tills vi mår bättre.

Glad påsk fina ni!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Spya, snor, ögonklet o magont

Ja. Rubriken säger allt om det som skildrar våran vardag just nu. Miléah har kletiga, rinniga ögon, samt näsa. Hostan har också börjat komma. Så det var en bra tajming inför kalaset vi ska ha imorgon!
En annan har precis lagt av en spya o har världens magont så för mig vankas det strax ett besök till KSS för att kolla upp vad som sker.
Bajs att allt ska komma just den här helgen då!
Typiskt.....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inskolning

Jag sitter själv på förskolan, alla andra är ute. Tillsammans med min dotter. Gårdagen gick inte alls bra för oss här, med mycket gråt från mileahs sida. Då lämnade vi henne en kort stund o gick in till ett annat rum. O det var kul tills hon ramlade o slog sig. Då va helt plötsligt ingenting roligt efter det o resten av dagen var hon hysterisk o mammig.
Så idag får hon vara utan mig o hoppas på att det går bättre. Hon sov lite i vagnen på väg hit så hoppas att det hjälpte lite iallafall.
Och igår tog hon sina första steg! Helt underbart. Min lilla lilla docka.
På måndag blir hon 1 år och då ska jag lämna henne några timmar på förskolan själv medans jag ska förbereda kalas m.m.
1 år sedan hon kom. Det är helt otroligt att vi redan har haft henne 1 år! O fortfarande varje kväll längtar jag till morgondagen då jag får vakna upp till hennes underbara prat o mumlande :)

Snart ska jag börja jobba o hon börjar som sagt förskolan. En era tar slut o jag ser framemot det med skräckblandad förtjusning. Helst hade jag velat vara hemma med henne tills hon blir 18, men det går nog ingen med på ;)
Men känns ändå skönt att veta att jag jobbar bara (förhoppningsvis) till mitten av juni o sen går hem på havandeskapspenning. Det betyder att Mileah kan vara på förskolan några dagar i veckan, samtidigt som jag under dom dagarna får njuta lite på egen hand o försöka fokusera lite mer på bebisen i magen.
Apropå bebisen i magen så var vi på vårat 5e ul igår. På vårat Rul ville inte den lille visa upp sitt ansikte så då fick vi komma tillbaka igår. Krabaten var även igår inte så samarbetsvillig, men dom fick se det dom ville o allt såg bra ut. Känns otroligt skönt men ska villigt erkänna att jag inte tänker lika mycket på den här graviditeten som jag gjorde med Mileah. Men antar att det blir så när man har en sjövild 1åring som ska undersöka varenda liten vrå.

Hej på er!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Å herre!

Längesen jag skrev. Men den senaste tiden har varit full rulle med kalas, en flytt o allt som hör till den, jobb, familj och egentid med Ikea som destination.
Har precis lagt mig i soffan under täcket efter en efterlängtad dusch.
Har jobbat en hel dag o för en gravid småbarnsmamma med sömnbrist, foglossning, ryggont och ständig huvudvärk så var det Fasiken inte lätt! Dessutom är äldrevården inte känd för att vara en lugn, fridsam o stressfri miljö.
Lägg dessutom till en liten Madame som varit vaken halva natten pga av förkylning så känns det just nu som jag helst bara vill gömma mig o inte komma tillbaka förrän hon är vuxen!

Men som vanligt när jag skriver blev det bara en massa gnäll o tjöt om allt det negativa. När det inte alls var min mening!
Livet rullar på i full karott o en dag hinner knappt börja innan den slutar igen. Våran tjej fyller 1 år i slutet av månaden o planeringen för hennes kalas är i full gång!
Otroligt hur fort 1 år går. Vad
Hände?! Det var inte längesen hon låg på mitt bröst som en nykläckt liten bebis. O nu. Ja.... Hon är ju inte så lugn längre! Hon vill helst inte mysa i famnen utan man ska vara glad om man får en mysstund några minuter i soffan när hon dricker sin morgonvälling.
Hon är högt o lågt, precis överallt. Livsfarlig o man får passa henne, för som med andra ungar ska allt smakas o kännas på.

O vad gäller min inneboende som
Bor i magen så tror jag allt är bra.
Jag tror jag känner en del sparkar men inget jag vågar säga definitivt. Magen den växer iallafall o jag känner mig redan höggravid. Igår, på vägen hem från Ikea, efter en måltid på snabbmatskedjan Max så var jag tvungen att lägga en rejäl spya vid sidan av E20. Inte mitt mest glamorösaste moment, men nöden hade verkligen ingen lag just då. Det, förutom ständig huvudvärk och foglossning, så mår jag helt suveränt!

Nä, nu somnar jag snart o jag svamlar som vanligt bara. Lika bra att lägga ner
Kärlek till er <3
- Posted using BlogPress from my iPhone