Hoppla

Mitt inlägg om programmet "Barn till varje pris" gav visst en hel del reaktioner. Jag är ju inte den som är den, utan tycker mest det är kul att folk kan reagera ibland. Dock kom det en del mindre trevilga kommentarer som jag valt att ta bort. Min blogg är min blogg o därmed bestämmer jag över den. Punkt med det.
Vad jag ville ha sagt var att, nej programmet handlar inte om programledaren o hennes val.
Vad jag ville ha fram var främst BETONINGEN på hur själva titeln lät.
Jag tycker då inte titeln låter som en hejdundrande bra titel på ett såpass känsligt ämne som det är.
Vad ni tycker är upp till er.
Och nej, jag har inte sett programmet eftersom jag jobbade vid sändningtid och jobbar tills imorgon. Och när jag inte jobbar får jag passa på att umgås lite med sambo.
Därmed kan jag heller inte yttra mig om hur programmet var och vilka aspeketer som kom upp. Och det hade jag inte tänkt att göra heller.
Hoppas jag inte blir misstolkad o blir jag det, så fine. Det tänker jag inte bry mig så mycket om =)

Över till något roligare:
Idag berättade jag för 3 av mina arbetskollegor som var här på jobbet. Det utdelades både tårar o kramar så det känns bara bra. Vi får väl se hur resten av personalstyrkan tar det hela, men blir det något som helst dravvel så har jag lovad back-up från fina medarbetare/vännen Hanna!

Idag har jag mat-turen här på jobbet så nu är det snart dax att börja med kvällsmaten här!

Blev kanske ett bittert inlägg, men jaja. Det bjuder jag på idag.

Höstkärlek//R.

Drömmen om ett barn

Varje gång jag ser den reklamen gå på tvn så tårar sig ögonen. Känslig? Ja, men visst men även för att det ÄNTLIGEN uppmärksammas så att vanliga, fertila Svenssons kan bli mer uppmärksammade (och en aning mer mänskliga?) över det här ämnet.
Jag hoppas och tror att TV3 har gjort en sjutusans bra programserie. Börjar den 6/10 så hoppas ni ser det!

Ett annat program som handlar om samma sak, ofrivilligt barnlösa, är "Barn till varje pris" på SVT1. Ja, bara rubriken får mig att fundera vad fan dom menar med det? Vadå till varje pris? Som att varje ofrivilligt barnlös är manisk, psykotisk individ som till VARJE pris vill ha ett barn? Som att vi sitter i lekparker o rätt som det är får för oss att ta en unge?!
Nä, som ni kanske märker är jag en aning mer tveksam till det programmet. Men för er som vill se har jag för mig att det börjar ikväll någongång.

Nu ska jag fortsätta på min frulle!


- Posted using BlogPress from my iPhone

4 gånger

Inatt har jag varit uppe 4 gånger för att kissa. Gör mig absolut inget, tycker snarare att det är kul att veta att det växer där inne. Även om det (kanske) är tarmarna som är svullna så vet jag om att det finns mindre plats för krabaten.

Idag går vi in i vecka 14!!!!!! Känns otroligt skönt o fruktansvärt lättande. Tänk att vi redan har vetat om graviditeten i 10 veckor. Snacka om att det går fort!
Så idag ska jag fira v.14 med att ringa BM, plugga o jobba kväll!

Höstkärlek// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagen

Eftersom jag inte skrev om gårdagens besök igår så får jag göra det nu :)

Hela f.m igår gick åt till att förbereda sig o vara nervös inför det kommande besöket. Timmarna tills vi skulle träffa dr kändes som evigheter.
Men till slut var vi där o fick träffa honom.
Ganska direkt när vi kom in till honom så fick jag sätta mig i stolen. Han visste ju om att jag var nervös o han såg säkert på mig hur "ivrig" jag var att få veta hur det låg till där inne.
Som vanligt kändes sekunderna innan han sa något som en evighet. Men till slut vände han skärmen mot oss o vi fick se våran älskade krabat där inne. Den här gången ville h*n inte röra på sig så mycket som sist, men vad gör det?! Vi fick se ett fullt pickande litet hjärta, 2 händer o 2 ben, ryggraden och hjärnan. Det var så fräckt!
Givetvis blev vi båda helt lyriska o jag var så nära på att ge dr. En bamsekram, men jag hejdade mig då han inte verkar vara den typen som vill ta emot en kram riktigt ;)
Efter att vi gjort VULet så pratade vi lite om vad som händer härnäst o det är att jag ska ringa MVC på måndag, o han ska skicka över papper till dom om vår historia o intyga att vi har gjort läkarundersökning så att vi inte behöver göra om det igen. Sen ska han höra av Sig när jag är i v. 20 någonstans, efter att vi har gjort RUL, så skulle vi ta resten då. Och under tiden är det telefonkontakt om det skulle vara något.
Jag är som sagt riktigt riktigt tacksam för att vi får vara med i studien, utan den hade jag varit ett riktigt nervvrak. O jag förstår inte att man inte har mer kontakt med MVC, gyn eller vad det nu kan vara under HELA graviditeten.
Man är väl minst lika nervös i början sv graviditeten? Och speciellt under "spökveckorna". Om man nu får vara med om dom veckorna.
Men iallafall vad jag ville ha sagt var att bara vetskapen om att ha någon att ringa när oron kryper inpå en, är fruktansvärt skönt. Bara det gör att man känner sig mindre stressad o nervös.
(även om jag ibland blir sjuk av oro, men det intygade dr var fullkomligt normalt efter allt som hänt.)

Idag har vi shoppat lite i Skövde så nu är jag helt slut. Strax ska vi äta tacos o titta på en film som jag antagligen kommer att somna till!


Till sist vill jag bara gratulera min fina vän Lina som fick en efterlängtad son i tisdags.
Stort stort grattis! <3

kärlek//R.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vi svävar!

Idag fick vi domen. Fostret mådde så bra där inne så! Hade precis rätta måttet för v. 12+4 nämligen 6 mm.
Ikväll har vi firat med att äta ute o nu väntar skräckfilm.

Skriver mer imorgon!

Kärlek till er allihopa!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Imorgon vid den här tiden

... vet vi. Imorgon vid den här tiden är vi antingen högt uppe i det blå, svävandes på små blivande-föräldrar-moln, eller så är vi långt långt nere i skiten återigen, i det mörkaste av alla hål med funderingar över hur vår framtid ska se ut.
Jag försöker känna, leta i mitt inre, känna efter om det verkligen finns något levande där. Ängeln säger; "visst gör det, du har inget att oroa dig för: Djävulen säger;"tji, på dig igen din jäkel. att du trodde du skulle få vara glad."

Många gånger har jag undrat hur jag/vi har vågat kasta oss in i drömmen att bli föräldrar när käftsmäll efter käftsmäll har slått oss så ini helvetes hårt rakt i våra nyllen. Men som många andra säger, som vet och har varit med om samma saker vet att längtan efter ett barn är bra mycket större än rädslan för diverse motgångar.
Men ändå vågar jag inte tänka på hur framtiden ser ut om det inte lyckas den här gången.
Det är något jag inte tänker lägga någon kraft på nu, innan jag vet morgondagens dom.

Snälla fina ni. Jag ber att ni håller tummarna för oss imorgon kl. 14.

Sjukt nervösa kärlekskramar// R.

Mjaha

Så har ytterligare några dagar gått efter mitt senaste inlägg.
Idag ringde äntligen dr från Borås. Han frågade lite saker om hur det står till, om jag haft blödning, ont eller något annat som inte kändes bra.
Svarade nej på samtliga frågor. Kände visserligen av något i hö. ljumske tidigare idag, men det hängde nog inte ihop med graviditeten så det sa jag inget om.
Dr sa iallafall att det här med symptom är väldigt individuellt o att man aldrig kan säga säkert hur det står till utan att göra ett ul/vul. Vilket jag givetvis fattar.
Angående spökveckorna sa han att det är inte så ovanligt att en del kvinnor inte känner av sina symptom vid just den här tidpunkten som jag är i nu.
Men nu får vi helt enkelt vänta tills på fredag och försöka att slappna av tills dess. Under tiden har jag jobb och en del studie-tid att ta igen.
Vad gäller sambo så är han också nervös och spänd, men samtidigt förväntasfull. Jag är mest nervös.
Försöker intala mig själv att det bara ska gå den här gången, den här gången ska vi se en frisk liten levande bebis där inne.

Det bara måste vara så.

Psykterror

Ja. Jag är nojjig. Inga symptom gör mig supernervös. Inte bra.
Så nu har jag skickat iväg ett sms till dr. I Borås för att få svart på vitt om det verkligen finns något som heter spökveckor el. Om det bara är något påhittat blaha. Och om det är normalt att inte känna NÅGONTING.
O andra sidan så har jag inte heller ont eller känner något i "fabriken", vilket jag samtidigt tar som ett gott tecken.
Vi ska dit på fredag. Inte många dagar kvar kanske, men dom flesta av oss vet hur dagarna kan snigla sig fram när man ser fram emot något/bävar för
Något.
Men gudarna ska veta att den här terrorn gör mig sjuk. Tur att jag börjar jobba mina 3 dagar imorgon.

Hoppas dr snart ger mig svar så jag (förhoppningsvis) kan lugna ner mina nerver en aning.

Kärlek



- Posted using BlogPress from my iPhone

Funderingar

... Först o främst har jag funderingar på om min fina vän L föder för tillfället?! Luren är avstängd o nu känner jag på mig att världen befolkas med ytterligare en bebis.
Hoppas att det är så!

Annars är mina funderingar en aning mörka o dystra idag. Jag har äran att få ryggskott min lediga helg. Så även om det rekommenderas att man ska röra på sig som vanligt när man har ryggskott, så har inte fröken Ramona gjort det. Främst pga det o sen en del andra privata saker som sker i min omvärld som gjort att jag helt enkelt inte har haft ett endaste uns av att vilja göra någonting dom här dagarna.
Men som vanligt är jag för stolt, ego eller vad man nu skulle vilja kalla det för, för att vilja göra någon skillnad o ändra på det hela.
Finns så mycket jag borde göra, som att plugga. Men ikke. Blir hårdstud den kommande veckan istället.

Ber om ursäkt för mitt aning deppiga inlägg idag, men alla har vi sådana dagar.

Dessutom letar jag sjukt mycket symptom av en graviditet i mig. Hoppas att det är dom s.k spökveckorna som strular till i huvvet på mig. Det är knappt så att brösten ömmar o jag måste verkligen anstränga mig för att känna att dom gör det. Känns dessutom som att dom har blivit mindre.
Gode Gud, jag skulle inte klara av ett till mf/ma.
På fredag får vi veta. O redan nu har jag börjat tacklas med mina demoner om vad vi kommer få se på skärmen. Det bara måste finnas en levande bebis där inne.
Kan ni hålla era tummar åt oss återigen?!

Kärlek till er.// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

.

Du har ingen annan än dig själv att lita på.
Punkt.
Slut.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hej på er!

Eftersom jag skrev i det förra inlägget att jag inte hade något socialt liv kvar så kan jag nu inflika med att jag dom två senaste dagarna har kommit ikapp det sociala livet lite! Känns bra att få lite vän-boost då. Även om inga av tillfällena varade speciellt länge, så var det skönt att få träffa vännerna igen. Så tack!
Jag skulle egentligen vara ledig i 3 dagar, men fick bara en hel ledig dag. Dom andra dagarna var det möte o fick jobba ett litet extra pass.
Dom senaste kvällarna har jag inte mått speciellt bra, med en förkylningskänsla i hela kroppen. Men på dagarna är det som bortblåst. Antar att det snart är dags för en förkylning eftersom det var nästan 1 (!) år sen senast. Bara den inte kommer i slutet av nästa vecka när vi ska till Borås!

Apropå graviditeten så är jag nog inne i dom kända spökveckorna nu. Alla symptom som jag haft, som halsbränna o illamående är som bortblåsta. Jag är mest nervös inför vad vul ska visa. Hoppas hoppas att det ska gå bra.

Hoppas ni mår fint alla.
Kärlek// R.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Försvunnit?

Nej då. Jag är här, still going strong.
Men med allt jobb o plugg den senaste tiden känns det nästan som att mitt sociala liv har försvunnit helt. Jag har helt enkelt inte tid att höra av mig till någon o när jag väl har tid, då är jag för trött för att ens tänka på något socialt. O därmed är det inte heller någon som hör av sig till mig. Ledsamt men sant.
Har i flera dagar känt mig som den ensammaste människan på hela jorden, den enda utan vänner. Nu är det inte så, men när man aldrig kan eller orkar träffa sina vänner så är det kanske inte så konstigt att jag känner så. Och så är det ju också så att inga av mina närmaste vänner är ungdomar längre, vi har nästintill alla obekväma tider på jobbet eller en egen familj att tänka på. Listan kan göras lång på orsaker till varför vi inte träffas så ofta. Det var skillnad när vi var i yngre 20-års åldern o fikade på stan nästan varje dag o gick ut o skakade rumpan nästan varje helg. Det var den tiden det!
Nu är vi vuxna hela bunten, med ansvar både för det ena o det andra!

Men nu över till något roligare! Våran graviditet!
Imorgon går vi in i v.12!!! (11+0)
Om jag nu har räknat rätt. Men jag har fortfarande inte sagt något till någon, förutom en del vänner som vet om våran historia. Jag har inte ringt till BM heller. Tänker att vi väntar med att säga något mer till någon tills vi har varit i Borås o gjort vårat 3e vul o ser så allt förhoppningsvis är bra. Så förhoppningsvis kan vi släppa bomben den 23e september! Hoppas hoppas hoppas att allt står rätt till där inne.
I onsdags kräktes jag. Det var några veckor sen men nu har halsbrännan o illamåendet kommit tillbaka!! Tillsammans med humörsvängningar som heter duga. Ikväll grät jag t.ex till "I en annan del av Köping" när dom dansade tillsammans. Sambon tyckte inte jag var klok när jag lipa som en tok över ett par som dansade.
Men vad gör det?
Alla symptom välkomna!

Jag hoppas ni mår bra alla o förlåt att jag är urkass på att kommentera nuförtiden.
Jag ska bli bättre på det!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Ny vän?

Mitt lilla kräk tittar på tv:n o frustar o gnyr efter den här hunden som är på
Tvn. För ett ögonblick trodde jag att hon skulle flyga in i tv;n men hon behärskade sig!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag fattar ingenting!!

För att jag ska kunna läsa till förskole-lärare som jag vill så måste jag ha ett betyg i naturkunskap A. Detta är lättare sagt än gjort när man jobbar heltid i vården och har ett sånt schema, då man måste ta 2 extra pass i månaden, samt att man måste gå på möten och utbildningar m.m på "förtroendetid" som det så fint heter.
Och eftersom jag var sjukskriven i början av juni så har jag inte fått jobba alla mina timmar som jag ska ha i månaden (17-18 st/månad) detta gör att jag måste så gott jag kan jobba extra så mycket det går nu i höst. Min timpott efter augusti månad är slut SKA ligga på 60 ca, jag ligger på 90.Och innan året är slut ska jag ligga på noll, zero, niete. 0!!!
Så ja, ni fattar. Jag har att göra. Och som sagt, i dom timmarna är INTE möten och utbildningar med.
Så för att kunna läsa upp mitt nk-betyg, kom jag på snilleidén att läsa "stubben-form" på campus här i stan. Det ska innebära att man ska kunna jobba samtidigt som man läser.
Låter jättebra eller hur??!

Nu är det ju bara då så här att fröken Ramona missade första och andra lektions-tillfället då jag jobbade (självklart). Och därmed missade informationen om betygskriterer, lektions-salar och vad som förväntas av mig just när jag går den här stubben-versionen. Men jag tappade inte hoppet där, utan ringde till läraren o frågade vart jag skulle infinna mig vid nästa lektionen-tillfälle.
Glad som jag var gick jag dit i tron o hoppet att jag skulle få information så att jag fattade iallafall någonting. Men nej då, ikke sa nikke. Så lätt ska det inte vara.
För det första visade det sig att läraren var MIN gamla natur-lärare på gymnasiet (han som kastade pennor på eleverna och dessutom gav halva klassen streck!!) Fine, det kan jag ta. Alla kan förändras (i det här fallet till det bättre hoppades jag på.)
Men neeeeej. Samma gamla flummiga lärare som hade glömt att han hade sagt till eleverna veckan innan att just den här dagen skulle det vara prov på några blad/träd. Samma lärare som sa till mig dagen innan att jag skulle få all information jag behövde, GÅR efter 30 minuter in på lektionen för att han skulle vara med på en data-konferens. O därmed försvann informationen jag skulle få.
Så vad händer nu då? Ja, jag fick veckoplaneringen där står vad vi ska läsa/gå igenom (?) varje vecka. Inte så svårt att läsa kanske, men vad jag tänker är HUR SJUTTON SKA LÄRAREN VETA ATT JAG KAN!!!!???
Genom Skrivningar, inlämningsuppgifter, VAD!!!!
Jag har skickat ett mail där jag undrar vad exakt som förväntas av mig o vilka tider det egentligen är som gäller varje vecka. Men med tanke på att jag fortfarande inte har fått svar på det senaste mailet jag skrev till honom (för 2 veckor sen) så är inte tankarna dom högsta för tillfället.
O att svara i telefon verkar vara alldeles för svårt.

Jag blir så frustrerad när jag inte vet vad som förväntas av mig, när jag bara vill gå klart den här kursen! Säg vad jag ska göra, så ska jag göra det liksom. Det ska väl inte vara så förbannat svårt!!!



För övrigt började jag lipa som ett litet bestulet barn när sambon tog en kiwi ifrån mig igår kväll...
Det kändes minst sagt.... annorlunda!

Må väl o kärlek till er// förvirrad craving-for-kiwi-Ramona

Har jag visat er det här?

Det här kortet är taget 2 dagar efter min titthålsoperation, precis när jag kommit hem.
Magen är full med gas som dom pumpat in under operation. Jag har kort på hur magen ser ut framifrån, men det är inga trevliga bilder med kompresser som behöver bytas o en mage som ser SJUKT stor ut.

Anledningen till att jag visar bilden nu är att ikväll ser jag precis likadan ut. Givetvis av en helt annan, lyckligare anledning.
Dantes jobb är inte många cm, så därför vet jag att det är svullna tarmar som ställer till det! =)
Men samtidigt blir jag påmind om hur jävligt det senaste året har varit, inte bara med 3 graviditeter o en mindre äggledare. Utan även uppehållet vi hade o allt som hörde till det.
Universum ska veta att det finns inga ord som kan beskriva tacksamheten jag känner, för att inte längre ligga ner på marken o försöka ta sig upp igen.
Nu står jag upp o det hoppas jag att fler som har gått eller går igenom gör.

Kärlek//R.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Efterlysning på mongo

För några nätter sen hade jag en dröm om en bakelse
Som var så sjukt gott!! O namnet på bakelsen var just mongo.
Mongo bestod av mjuk maräng i mitten, som sen gick över till hård maräng o var omsluten med ett mörkt choklad-överdrag.
Oh jag kan inte sluta tänka på hur god den var!!!
Måste på något sätt stilla min craving så finns det någon som vill göra en mongo till mig; you're welcome!

Puss på er


- Posted using BlogPress from my iPhone

Överlycklig!

Åååh vilket underbart väder det är idag! Dimman ligger tätt o luften andas höst. Kan det bli en bättre start på dagen när man går en liten promenad med hunden då?!
Känner mig inte lika trött längre o det känns bra. Kanske jag t.o.m orkar åka till jysk o köpa sängkappa o lådor, som vi ska ha under sängen, efter jag har träffat Lina o Hanna o ha varit på en lektion?!
Vi får se, men just nu känns det som att jag skulle kunna orka med det!

Stora varma höstkramar till er!

- Posted using BlogPress from my iPhone