Full rulle

Nu när vi blivit friska här o har hittat en någorlunda rutin på vardagslivet så är det givetvis klart att våra vänner äntligen ska få träffa vårat barn.
Så denna vecka har varit fullt upp med roliga träffar!
Har bl.a varit på jobbet, hos släktingar och vänner som kommit för att se underverket.
Känns skönt att äntligen kunna träffa lite folk igen efter nästan en månad "instängd".

Om inte dagarna består av något besök så myser vi här hemma med promenader, amning, blöjbyten och med lite tur även en sovpaus.
Tyvärr har vårat förhållande tagit sig en törn av omställningen som kommer med ett litet barn.
All min vakna tid går åt till Mileah och hunden och eftersom jag är en person som behöver mycket sömn för att fungera överhuvudtaget så måste jag försöka sova när hon sover. Detta gör att om sömnen uteblir så blir jag ett monster. Och får tyvärr säga att jag har en sambo som ännu inte riktigt förstår hur jobbigt det faktiskt det är med en nyfödd.
Mycket som förändras, rutiner kan man glömma, jag blir automatisk "låst" iom amningen, ständigt trött och allt som hör därtill, gör även sambo irriterad.

Det har faktiskt gått så långt att vi ibland funderar båda två på om vi verkligen borde vara tillsammans. Ordkrig uppstår och Vi får nog av varandra. Tvivel och onda känslor som gör oss båda frustrerade. Orkar vi fokusera på varandra och kämpa eller kommer vi bara göra saken värre om vi fortsätter tillsammans?

Fortsättning följer...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lyx o fett!

Efter min graviditet och mina cravings som kom med graviditeten så får jag numera leva med ett bildäck runt magen. O detta ska bort bort bort!!!
Känner fortfarande av foglossningen men trotsar detta o har börjat gå långa promenader. Vad och hur jag ska göra mer har jag inte riktigt kommit fram till, förutom att skippa allt onödig skit som man stoppar i sig.
Men tänker som så, att bara jag rör på mig o tänker på vad jag äter så hoppas jag komma någonstans på vägen.
För träna, det har aldrig varit min grej. Men promenader, det gillar jag. Och med en hund har man inte så mycket val ändå :)

Har haft en otroligt lyxig natt här inatt. Lillan (och jag) somnade vid 21 efter att lillan tränat sina lungor flera timmar i sträck igår e.m/kväll. Sen vaknade hon inte förrän 3 o ville ha mat. Och nu vid 6 är det dags igen. Helt otroligt vilken lyx!
Med det sagt är det inte en given faktor att jag sover bra. Efter varje amning har jag hunnit bli pigg och det är lika besvärligt varje gång att försöka slåss med kroppen så att man ska få några minuters sömn till.
MEN!
Jag ska vara positiv till dom timmarna jag har fått sova inatt, och tacksam. För nätterna hon inte sover, dom är mer än besvärliga.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Utvilad

... Eller ja. Så utvilad man kan vara med en nyfödd! Har fått sova hela 3 timmar i sträck o det måste ha varit 3 väldigt effektfulla timmar för jag känner mig riktigt utvilad! Såna här dagar älskar jag!
En morgon då man känner sig mer levande än död, när man känner sig mer som en människa än enbart en blöjbytande kossa. Och man får äta frukost utan stress för att man ser att lillan ligger skönt i mjukliften.

För oavsett om vi har kämpat för
Våran lilla dotter så finns det dagar som är mindre roliga. Men även, om jag känner mig mer död än levande så finns det inget så härligt som att se på våran lilla krabat och glömma alla bekymmer som finns. Och tröttheten suddas ut så fort man får se dom stora ögonen eller ett litet litet leende.

Kärlek//R

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mys

Snacka om att livet tar en liten paus när man har en nyfödd att ta hand om! Allt kretsar kring den lilla o allt som hette rutin förr är puts väck :)
Nu går vi enbart efter hur bebisen vill ha det. Matningar, blöjbyten och sömntillfällen, allt bestämmer hon.
And i love it!
Hon är redan 3 veckor, men tyvärr har vi knappt kommit ut från lägenheten. Första veckan försökte vi bara komma någorlunda till rätta med allt samt lite besök av dom närmaste. Andra veckan blev jag förkyld (inte lätt med en nyfödd!) o den här senaste veckan har Mileah varit otroligt snuvig o täppt i näsan, samt slö så antar att även hon fick en släng av min förkylning. Nu hoppas jag att det vänder för henne så vi kan börja träffa folk igen. Visst är det skönt att ta dagen som den kommer, men man behöver träffa vuxna människor också så jag inte blir helt insnöad i vårat lilla barn.
Men än så länge har vi bara ett möte på BVC inbokat denna vecka. Hoppas att hon gått upp denna vecka! Hon har nämligen haft det besvärligt att äta nu när hon har varit så täppt..
Som ni märker händer det inte speci. Mycket annat i Mitt liv just nu, förutom att ta hand om vårat mirakel. O det är ju helt jäkla underbart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förlossningsberättelse - Mileah

I vårat hushåll råder det just nu förkylningstider (som i så många andra hushåll verkar det som.)
Tack o lov har inte Mileah fått något (peppar peppar)

Sitter just nu o ammar det lilla miraklet så tänkte försöka få ner en förlossningsberättelse samtidigt. Inte så lätt att skriva med en hand, så vi får se hur långt jag orkar!

På natten kl 1, den 25/3 gick vattnet med dunder o brak. Ringde in till fl o fick en tid inbokad för kontroll kl 10 samma dag. Hade vid den tidpunkten ännu inte fått några värkar så jag gick o la mig igen i hopp om att få lite mer vila. Gick ju inte alls med alla tankar man hade i huvvet!
Men det dröjde inte lång tid förrän värkarna kom, närmare bestämt vid kl 2. Så det var bara att ta Alvedon o ställa sig i duschen o ta sig igenom dessa onda värkar. Som bara blev värre o värre. När kl var 4 hade jag så ont så nu var det bara att ringa till fl o meddela att vi kommer. Men envis som jag är så stannade vi hemma ända till kl 5.30.
Väl på sjukhuset (kl 6.30) så konstaterades det att jag hade gjort mycket arbete hemma
Och nu var öppen 6 cm. Fick direkt den efterlängtade lustgasen o efter en timme fick jag även Eda:n.
Vid det här laget var det bara jag o min vän lustgasen som existerade! Aldrig att jag skulle lämna ifrån mig den!
Värkarna blev värre o värre och ändrade till slut karaktär. Nu hade krystvärkarna tagit över!
Till slut sa BM till mig att läkaren var på väg eftersom bebisens hjärtljud blev svagare. O vem var det som kom om inte samma läkare som gjorde min utomkveds-operation! Men i det tillståndet tänkte jag inte så mkt på det, utan mest att han såg ut som kungen. väldigt lik faktiskt.
Mitt i dimman hör jag iallafall ordet sugklocka o det är det som gör att jag tar i för kung o fosterland. Och efter några tryck från mig kommer det underbaraste lilla knytet någonsin skapats ut o ser världen kl. 9.37.
Vi är så betagna av denna fina lilla varelse att det dröjer ett tag tills vi båda kommer på att vi inte vet vad det är för kön o får då veta att det är en liten flicka. Med en kalufs som heter duga!
Min förlossning gick hur bra som helst, utan konstigheter eller krångel. Och snabbt gick det vilket jag är oerhört tacksam för. O att jag hade det bästa stödet i min sambo. Som, för det mesta, fattade vad det var jag ville under fl.

Och nu, snart 2 veckor efter att hon har kommit, så lär vi fortfarande känna varandra. Det är mycket att ta in, en enorm omställning för alla. Men sakta men säkert så kommer vi fixa det här. Vi ska bara se till att bli friska först så vi får lite mer ork och energi.

Kärlek//R


- Posted using BlogPress from my iPhone