Äntligen har vårat lilla kräk kommit hem efter vad som ser ut att ha varit en tuff o hård vecka. Helt utslagen stackarn!
Uppdatering
1 år sedan
tisdag 28 juni 2011
Min ögonsten
Äntligen har vårat lilla kräk kommit hem efter vad som ser ut att ha varit en tuff o hård vecka. Helt utslagen stackarn!
Sorry!
... för lam uppdatering! Men jag har ju som sagt semester ;0)
Igår hade jag lovat min gamle morfar att följa med honom till sjukhuset o vara sällskap, samt chaufför, när han skulle röntgas m.m. Vi var på sjukhuset hela dagen, vi åt o pratade minnen, han berättade sina historier som man aldrig får nog av (o som han aldrig får nog av att berätta om). När vi var klara där tyckte han att vi skulle åka förbi vårat sommarställe, som är sålt nu. Nyfiken som han är!
Lite tråkigt att det är sålt, det finns mycket fina minnen därifrån. Mitt paradis på jorden. När jag var mindre iallafall. Dom senaste åren är det ingen som har haft tid att ta hand om det, så det har förfallit. Men åh vad mysigt det var med somrarna när man var liten. Idylliskt som få, med lamm precis utanför fönstret, tuppen som gol varje morgon, ängarna o sjön som man alltid cyklade till.
Vi fick iallafall en fin dag tillsammans, jag och min underbare morfar. Och det gjorde hans dag när vi åkte till sommarstugan o han fick se det, som han uttryckte det, en sista gång.
Han är skrupplig den gamle gubben på 89 bast. Men humorn finns där som vanligt.
Det gör ont i mina ögon att se hur gammal han har blivit, o höra honom säga hur illa det är bli gammal o bara ha ont o en kropp som inte lyder inte en.
Ni förstår, han gjorde sitt sista vasalopp när han var 83. Så tränad har han varit, det ska Gud veta. Viljan att få träna sin kropp finns fortfarande, men efter ett fall på cykeln i vintras så går det inte lika bra längre.
Annars så rullar dagarna på. Skulle egentligen ha en lugn skön avslappnad dag. Men började plocka lite här hemma, o i den takten gick det. Så nu är det dammsugat, moppat, putsat o dammat.
Senare i e.m kommer äntligen vårat lilla kräk, hunden hem igen. Efter 10 dagar ifrån henne!
Längtar otroligt o börjar räkna ner timmarna tills hon kommer.
Och eftersom det är fint väder idag så åker sambo, hund och jag till hundstranden o tar en avslappnad picknick senare.
Kärlek
Igår hade jag lovat min gamle morfar att följa med honom till sjukhuset o vara sällskap, samt chaufför, när han skulle röntgas m.m. Vi var på sjukhuset hela dagen, vi åt o pratade minnen, han berättade sina historier som man aldrig får nog av (o som han aldrig får nog av att berätta om). När vi var klara där tyckte han att vi skulle åka förbi vårat sommarställe, som är sålt nu. Nyfiken som han är!
Lite tråkigt att det är sålt, det finns mycket fina minnen därifrån. Mitt paradis på jorden. När jag var mindre iallafall. Dom senaste åren är det ingen som har haft tid att ta hand om det, så det har förfallit. Men åh vad mysigt det var med somrarna när man var liten. Idylliskt som få, med lamm precis utanför fönstret, tuppen som gol varje morgon, ängarna o sjön som man alltid cyklade till.
Vi fick iallafall en fin dag tillsammans, jag och min underbare morfar. Och det gjorde hans dag när vi åkte till sommarstugan o han fick se det, som han uttryckte det, en sista gång.
Han är skrupplig den gamle gubben på 89 bast. Men humorn finns där som vanligt.
Det gör ont i mina ögon att se hur gammal han har blivit, o höra honom säga hur illa det är bli gammal o bara ha ont o en kropp som inte lyder inte en.
Ni förstår, han gjorde sitt sista vasalopp när han var 83. Så tränad har han varit, det ska Gud veta. Viljan att få träna sin kropp finns fortfarande, men efter ett fall på cykeln i vintras så går det inte lika bra längre.
Annars så rullar dagarna på. Skulle egentligen ha en lugn skön avslappnad dag. Men började plocka lite här hemma, o i den takten gick det. Så nu är det dammsugat, moppat, putsat o dammat.
Senare i e.m kommer äntligen vårat lilla kräk, hunden hem igen. Efter 10 dagar ifrån henne!
Längtar otroligt o börjar räkna ner timmarna tills hon kommer.
Och eftersom det är fint väder idag så åker sambo, hund och jag till hundstranden o tar en avslappnad picknick senare.
Kärlek
söndag 26 juni 2011
Idag!
Idag kom hon! Tant röd alltså. Jösses, vad skönt! Men mensvärken har aldrig varit så här påtaglig som den är nu. O faktiskt mest på höger sida. Hur kan det komma sig? Jag har ju ingen äggledare där? Eller är det i äggstocken det gör ont? Varför har man mensvärk? Jag har fått för mig att det är i livmodern värken kommer ifrån, när den krampar ut blod?
Jaja, hur som så har hon iallafall kommit nu! Tjooho!
Hade ni en bra midsommar alla?!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jaja, hur som så har hon iallafall kommit nu! Tjooho!
Hade ni en bra midsommar alla?!
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 24 juni 2011
Nervös
Ja, jag börjar bli nervös. Tanten röd har inte kommit än. O jag vet att jag haft äl, eftersom gyn såg det på vul för 14 dagar sen.
Men vart är hon då? Jag vet ju definitivt att det händer något i kroppen eftersom jag känner som sagt av en del saker, som t.ex brösten.
Får tankar på att det skulle vara ett till X. Risken för ett till är ju lite större nu eftersom jag bara har en äggledare kvar. Men risken för att jag skulle få det månaden efter känns inte så där jättestor, men jag är lika nojjig för det ändå.
Idag intalar jag mig själv att jag ändå inte kan göra något åt saken.
Men kom igen nu för fan mensen!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Men vart är hon då? Jag vet ju definitivt att det händer något i kroppen eftersom jag känner som sagt av en del saker, som t.ex brösten.
Får tankar på att det skulle vara ett till X. Risken för ett till är ju lite större nu eftersom jag bara har en äggledare kvar. Men risken för att jag skulle få det månaden efter känns inte så där jättestor, men jag är lika nojjig för det ändå.
Idag intalar jag mig själv att jag ändå inte kan göra något åt saken.
Men kom igen nu för fan mensen!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 23 juni 2011
S.E.M.E.S.T.E.R
Passar på att skriva ett inlägg nu, för imorgon tror jag inte att jag hinner!
Imorgon är det nämligen full rulle. Först jobb till 16.30 sen hem o fixa till sig o äta med sambo + vänner för att sen dra igång midsommar-festen. Är riktigt sugen på att få ta mig ett par öl,dricka lite vin o ha det allmänt gott och avslappnat. Utan en enda tanke på att jag skulle kunna vara gravid.
Tog ett nytt test idag, för säkerhets skull, eftersom jag utöver ömma bröst m.m börjat må illa o ha halsbränna. Men icke! Jag antar att jag är en av dom där kvinnorna som får gravid-symptom när tant röd är på ingång. Eller så är det jag som mind-fuckar mig själv.
Hur som haver kom jag iallafall fram till att hur det än blir i framtiden så kan jag inte påverka det. Det som händer i min kropp kan jag inte på något sätt hindra.
Först måste jag få veta om det finns någon orsak till våra missfall, och beroende på det se om det finns något vi kan göra.
Ska till vår privata gyn.läkare snart och hoppas att han kan hjälpa oss!
Imorgon är även dagen då jag går på min efterlängtade semester!!! Kan inte fatta att det redan är dax, men oooh så välkommet!
Hoppas ni ALLA får en trevlig, fin och skön midsommar med en massa leenden!
KÄRLEK!
Imorgon är det nämligen full rulle. Först jobb till 16.30 sen hem o fixa till sig o äta med sambo + vänner för att sen dra igång midsommar-festen. Är riktigt sugen på att få ta mig ett par öl,
Tog ett nytt test idag, för säkerhets skull, eftersom jag utöver ömma bröst m.m börjat må illa o ha halsbränna. Men icke! Jag antar att jag är en av dom där kvinnorna som får gravid-symptom när tant röd är på ingång. Eller så är det jag som mind-fuckar mig själv.
Hur som haver kom jag iallafall fram till att hur det än blir i framtiden så kan jag inte påverka det. Det som händer i min kropp kan jag inte på något sätt hindra.
Först måste jag få veta om det finns någon orsak till våra missfall, och beroende på det se om det finns något vi kan göra.
Ska till vår privata gyn.läkare snart och hoppas att han kan hjälpa oss!
Imorgon är även dagen då jag går på min efterlängtade semester!!! Kan inte fatta att det redan är dax, men oooh så välkommet!
Hoppas ni ALLA får en trevlig, fin och skön midsommar med en massa leenden!
KÄRLEK!
onsdag 22 juni 2011
3 gånger
3 gånger har vi blivit snuvade på konfettin. 3 gånger har vi i blindo trott att vi äntligen ska få vårat efterlängtade barn. 3 gånger har vi fått kämpa oss upp igen för att tro "att nästa gång ska vi lyckas."
Så många fler otaliga gånger har vi gråtit över förlusten av våra kommande barn som vi aldrig fick ha i våran famn. För även om det blev missfall och utomkved så hade vi ändå i våra huvuden hunnit se en framtid med ytterligare ett liv som skulle delats med oss.
Så många gånger jag har bannat mig själv, min kropp, högre makter och omgivningen. För att nu komma till insikten att det inte är någons fel. Jag kan inte skylla på någon. O jag kan inte planera en ny graviditet. Jag lägger hela mitt liv på ödet. Vad som än händer, så är det väl meningen.
Med det sagt, jag kommer ALDRIG ge upp.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så många fler otaliga gånger har vi gråtit över förlusten av våra kommande barn som vi aldrig fick ha i våran famn. För även om det blev missfall och utomkved så hade vi ändå i våra huvuden hunnit se en framtid med ytterligare ett liv som skulle delats med oss.
Så många gånger jag har bannat mig själv, min kropp, högre makter och omgivningen. För att nu komma till insikten att det inte är någons fel. Jag kan inte skylla på någon. O jag kan inte planera en ny graviditet. Jag lägger hela mitt liv på ödet. Vad som än händer, så är det väl meningen.
Med det sagt, jag kommer ALDRIG ge upp.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Lite stärkande ord...
Idag är jag inte så gapig. Idag är det exakt en månad sen jag gjorde operationen och såren har inte läkt än. Självklart inte dom psykiska, men inte ens dom fysiska har läkt än, så till den mildra grad att jag har fått ett nytt smeknamn här hemma; sårskorpan vilket jag ändå på något konstigt sätt tycker är lite charmigt!
Och tant röd har inte kommit än. Brösten ömmar fortfarande o jag kan inte rå för att tänka att jag kanske gjorde grav.testet för tidigt så att det inte är rätt. Men innerst inne vet jag att det är kroppen som förbereder sig för mens. Känner dock ingenting alls i fabriken att den skulle vara på väg heller.
Och eftersom det här ska vara första mensen efter operation så har jag ingenting att räkna på heller.
Eller jo, jag vet ju att ÄL skulle ha varit någonstans runt den 10/6 förresten. (hade jag helt glömt bort!)
Och lutealfasen innan operation var stadigt på 14 dagar så isåfall borde jag få mensen på midsommarafton.
Håll tummarna att lutealfasen inte har rubbats!
Men en grå dag som denna behöver både jag och fler med mig lite stärkande ord:
Och tant röd har inte kommit än. Brösten ömmar fortfarande o jag kan inte rå för att tänka att jag kanske gjorde grav.testet för tidigt så att det inte är rätt. Men innerst inne vet jag att det är kroppen som förbereder sig för mens. Känner dock ingenting alls i fabriken att den skulle vara på väg heller.
Och eftersom det här ska vara första mensen efter operation så har jag ingenting att räkna på heller.
Eller jo, jag vet ju att ÄL skulle ha varit någonstans runt den 10/6 förresten. (hade jag helt glömt bort!)
Och lutealfasen innan operation var stadigt på 14 dagar så isåfall borde jag få mensen på midsommarafton.
Håll tummarna att lutealfasen inte har rubbats!
Men en grå dag som denna behöver både jag och fler med mig lite stärkande ord:
"You never know how strong you are, until being strong is your only choice."
den sista bilden försökte jag länge få in som jag ville, men gav upp så kopierade den bara rakt av. Därför blev det urkass kvalité. Bilden tog jag iallafall på en kompis jobb för ett tag sen. Hoppas ni kan se vad det står?!
"when life gives you a hundred reasons to cry, show life a thousand reasons to smile."
tisdag 21 juni 2011
Gravid-mardrömmar,Liseberg o grav.test
Ja, ungefär det är vad min helg har bestått av.
Jag börjar från början:
Lördags natt: vaknar av en riktig mardröm. Iallafall för mig. Jag drömde att min gudmor (som är +40) var gravid. O det var för mig en mardröm. En sån där dröm som man vaknar upp helt kallsvettig o ångesten är som ett stort täcke över en. Varför det var en mardröm kan jag inte riktigt förklara. Kanske för att hon inte vill ha barn, i verkligheten, o i drömmen uppfattades hon som väldigt arrogant över våran sits o längtansfull över ett barn hon inte hade planerat. Det är nu jag skulle behöva mitt drömlexikon så att jag skulle kunna förstå lite vad det betyder.
Efter denna ångestfyllda, tankefulla natt så var det dax för mig o fina sambo att åka tillsammans med hans familj + vänner till Liseberg. Var en toppenbra dag med mycket åk, skratt o gos med svågerns dotter som är 6 månader.
Här håller sötnosen mitt finger i bilen på väg till Liseberg:
Och igår tog jag ett grav.test enbart för att utesluta en graviditet och därmed försöka att kunna slappna av lite. (Rädslan över en graviditet är verkligen inte över) även om det skulle vara liiiiite trevligt kanske.
Anledningen till att jag tog ett test var det gamla vanliga; ömma bröst o ett humör liknande åkattraktionen Balder på Liseberg. Upp o ner.
O när jag tillslut började toklipa till en dance/trance-musikvideo kände jag att det var dax för ett test. Som var negativt.
Mixade känslor. Visst skulle jag vilja vara gravid igen, men skräcken för att gå igenom ytterligare ett X o få ta bort min andra äggledare tar än så länge över min vilja att få barn. O sen är det ju trots allt bara en månad sen operationen var.
Hoppas nu bara tant röd kommer snart. Känner dock inget där nere, bara som sagt ömma bröst o uselt opålitligt humör.
Idag fick jag ett ryck efter ett kort arbetspass o bakade muffins:
Delicious!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag börjar från början:
Lördags natt: vaknar av en riktig mardröm. Iallafall för mig. Jag drömde att min gudmor (som är +40) var gravid. O det var för mig en mardröm. En sån där dröm som man vaknar upp helt kallsvettig o ångesten är som ett stort täcke över en. Varför det var en mardröm kan jag inte riktigt förklara. Kanske för att hon inte vill ha barn, i verkligheten, o i drömmen uppfattades hon som väldigt arrogant över våran sits o längtansfull över ett barn hon inte hade planerat. Det är nu jag skulle behöva mitt drömlexikon så att jag skulle kunna förstå lite vad det betyder.
Efter denna ångestfyllda, tankefulla natt så var det dax för mig o fina sambo att åka tillsammans med hans familj + vänner till Liseberg. Var en toppenbra dag med mycket åk, skratt o gos med svågerns dotter som är 6 månader.
Här håller sötnosen mitt finger i bilen på väg till Liseberg:
Och igår tog jag ett grav.test enbart för att utesluta en graviditet och därmed försöka att kunna slappna av lite. (Rädslan över en graviditet är verkligen inte över) även om det skulle vara liiiiite trevligt kanske.
Anledningen till att jag tog ett test var det gamla vanliga; ömma bröst o ett humör liknande åkattraktionen Balder på Liseberg. Upp o ner.
O när jag tillslut började toklipa till en dance/trance-musikvideo kände jag att det var dax för ett test. Som var negativt.
Mixade känslor. Visst skulle jag vilja vara gravid igen, men skräcken för att gå igenom ytterligare ett X o få ta bort min andra äggledare tar än så länge över min vilja att få barn. O sen är det ju trots allt bara en månad sen operationen var.
Hoppas nu bara tant röd kommer snart. Känner dock inget där nere, bara som sagt ömma bröst o uselt opålitligt humör.
Idag fick jag ett ryck efter ett kort arbetspass o bakade muffins:
Delicious!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 18 juni 2011
Hopp om mer vetskap
En av Aftonbladets kolumnister, Olivia Svenson, har skrivit en krönika om bebis-verkstad och omgivningens ibland kalla och nyfikna, ja, rent av urdumma och idiotiska frågor.
Önskade att jag kunde slänga in lite vett i en del folk. För ALLA borde veta att det är inte alltid så lätt att bilda familj. En del måste gå flera mil av psykisk och fysisk smärta för att kanske inte ens få komma till målet, en familj.
Tänk på vad ni säger. Tro det eller ej, men det kan såra. Stenhårt.
Här är länken: allmänhetens frågor
LÄS!
Önskade att jag kunde slänga in lite vett i en del folk. För ALLA borde veta att det är inte alltid så lätt att bilda familj. En del måste gå flera mil av psykisk och fysisk smärta för att kanske inte ens få komma till målet, en familj.
Tänk på vad ni säger. Tro det eller ej, men det kan såra. Stenhårt.
Här är länken: allmänhetens frågor
LÄS!
Kung!
Mitt i allt det bittra, visade fina Hanna det här för mig. Tycker det är galet kul. Min humor!
torsdag 16 juni 2011
Lyckliga
Har varit ett par riktigt bra dagar. Faktiskt.
Även om jag var lite bitter igår. Men ikväll. Sätter på tvn o en dokumentär, som jag sett tidigare visas. Unga provrörs-föräldrar. Sist jag såg den var jag gravid för andra gången o visste inte hur utgång skulle bli. O nu, när jag ser dokumentären för andra gången har vi precis tvingats ta bort en felväxt graviditet. Och en äggledare.
Jag kan inte rå för att tänka "nästa gång jag ser den här dokumentären, vart i livet befinner vi oss då?"
Han som har gjort dokumentären är även han som är den blivande pappan. O han filmar o får med alla småsaker som man själv tänkt eller pratat om tillsammans med sin partner. Alla rädslor, alla möjligheter, ömma ögonblick och ömma handlingar.
När dom fick det positiva svaret, och även det negativa. Hur
Väl man känner igen sig.
Och när den blivande mamman säger "har vi inte gått igenom tillräckligt nu?".
Min tanke precis. När ska skiten ta slut? Kan inte vi få känna lycka någon gång istället för att bara bevittna den? Istället får vi stå som åskådare vid sidan av o glädjas (så gott det går) åt andras lycka. Att känna en avundsjuka som inte alls är
Vi, som vi inte kan rå för, men som finns där. Okontrollerat.
Vi vill också vara dom lyckliga.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Även om jag var lite bitter igår. Men ikväll. Sätter på tvn o en dokumentär, som jag sett tidigare visas. Unga provrörs-föräldrar. Sist jag såg den var jag gravid för andra gången o visste inte hur utgång skulle bli. O nu, när jag ser dokumentären för andra gången har vi precis tvingats ta bort en felväxt graviditet. Och en äggledare.
Jag kan inte rå för att tänka "nästa gång jag ser den här dokumentären, vart i livet befinner vi oss då?"
Han som har gjort dokumentären är även han som är den blivande pappan. O han filmar o får med alla småsaker som man själv tänkt eller pratat om tillsammans med sin partner. Alla rädslor, alla möjligheter, ömma ögonblick och ömma handlingar.
När dom fick det positiva svaret, och även det negativa. Hur
Väl man känner igen sig.
Och när den blivande mamman säger "har vi inte gått igenom tillräckligt nu?".
Min tanke precis. När ska skiten ta slut? Kan inte vi få känna lycka någon gång istället för att bara bevittna den? Istället får vi stå som åskådare vid sidan av o glädjas (så gott det går) åt andras lycka. Att känna en avundsjuka som inte alls är
Vi, som vi inte kan rå för, men som finns där. Okontrollerat.
Vi vill också vara dom lyckliga.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 15 juni 2011
Lättvindigt?
Kollade nyss på en serie på tv. I den serien var det ett par som bestämde sig för att skaffa barn. Dom pratade på som att det var en självklarhet, något lätt utan hinder.
Tänk om det kunde vara så i verkligheten. Man bestämmer sig för att bilda familj, och vips 9
Månader senare har man en ny familjemedlem. Nu vet ju alla att så är det inte i verkligheten. Verkligen inte. Iallafall inte min verklighet och så många andra med mig.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför en del får det svårare än andra och varför en del blir gravida bara dom ser åt det manliga könet, och får
En fulländad graviditet utan problem.
Idag är jag bitter. Bitter över, efter att ha försökt i över 1 år, så står vi fortfarande på samma stig o stampar i samma fotspår. Med betydligt fler ärr, både psykiskt och fysiskt, men fortfarande utan att ha barn eller vara i närheten av det heller. Livet och världen är så sjukt orättvist och knasigt på alla sätt o vis och jag önskar att jag kunde få svar på om det ens är värt att vi försöker igen, eller om vi bara kommer samla på oss fler ärr?
Men jag ska försöka att lägga min bitterhet åt sidan idag då vi ska fira min söta lillebror som tar studenten. Idag är hans dag och inte min bittra gråa dag.
Kärlek
- Posted using BlogPress from my iPhone
Tänk om det kunde vara så i verkligheten. Man bestämmer sig för att bilda familj, och vips 9
Månader senare har man en ny familjemedlem. Nu vet ju alla att så är det inte i verkligheten. Verkligen inte. Iallafall inte min verklighet och så många andra med mig.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför en del får det svårare än andra och varför en del blir gravida bara dom ser åt det manliga könet, och får
En fulländad graviditet utan problem.
Idag är jag bitter. Bitter över, efter att ha försökt i över 1 år, så står vi fortfarande på samma stig o stampar i samma fotspår. Med betydligt fler ärr, både psykiskt och fysiskt, men fortfarande utan att ha barn eller vara i närheten av det heller. Livet och världen är så sjukt orättvist och knasigt på alla sätt o vis och jag önskar att jag kunde få svar på om det ens är värt att vi försöker igen, eller om vi bara kommer samla på oss fler ärr?
Men jag ska försöka att lägga min bitterhet åt sidan idag då vi ska fira min söta lillebror som tar studenten. Idag är hans dag och inte min bittra gråa dag.
Kärlek
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 14 juni 2011
Sugen
Har varit sugen på att byta bil ett tag nu. Men måste erkänna att min pärla är otroligt fin på alla sätt o vis, men egen som jag är vill jag helst inte ha en bil som "alla andra". Kör en Audi nu o känns som varenda en har audi, med tonade rutor, sänkt, med pimpade fälgar m.m. Med andra ord, som min ;0)
Så nu har jag klurat o lurat lite o kommit fram till att inte alltför många har en Dodge Magnum. Den är otroligt fin att vila ögonen på o ett utrymme lika stort som en långtradare! Ah, nästan iallafall ;0)O priset kan ju självklart variera lite, men inte är dom tokdyra. Dessutom vill jag ha mina bilar, stora, ståtliga och maffiga. O kanske finns det någon kotte där ute som vill byta!
Vacker eller hur?!
Sånt där är egentligen bara lyx-problem, helst av allt skulle jag ju vilja planera inför ett kommande barn. Men det går inte som man vill jämt, vare sig jag gillart eller fullkomligt hatar det. Så därför drömmer jag mig iväg lite i jakt på en ny bil.
Så nu har jag klurat o lurat lite o kommit fram till att inte alltför många har en Dodge Magnum. Den är otroligt fin att vila ögonen på o ett utrymme lika stort som en långtradare! Ah, nästan iallafall ;0)O priset kan ju självklart variera lite, men inte är dom tokdyra. Dessutom vill jag ha mina bilar, stora, ståtliga och maffiga. O kanske finns det någon kotte där ute som vill byta!
Vacker eller hur?!
Sånt där är egentligen bara lyx-problem, helst av allt skulle jag ju vilja planera inför ett kommande barn. Men det går inte som man vill jämt, vare sig jag gillart eller fullkomligt hatar det. Så därför drömmer jag mig iväg lite i jakt på en ny bil.
måndag 13 juni 2011
Vardag
Nu har jag jobbat mina 3 första dagar sen jag blev sjukskriven. När jag skulle börja mitt första pass hade jag en ångest som hette duga, men oj vad fort man kommer in i arbetet igen. Nu är jag ledig 3 dagar, vilket är skönt. Imorgon ska jag gå till frisören, första gången på flera år! Så jag är allt lite nervös. Har en vän som annars brukar toppa till mitt hår när det börjar se för jävligt ut, men nu är det student på onsdag, midsommar nästa vecka o veckan efter det bröllop, så känner att jag vill ha håret i fin frill för alla dessa event!
I förrgår hade jag en väldig känning i fabriken. Jag hoppas att det var ÄL jag kände av. Trots att det mest gjorde ont på hö. Sida (den sidan dom tog
Bort äggledaren på.) Men hoppas nu på att tant röd kommer om ett tag...
- Posted using BlogPress from my iPhone
I förrgår hade jag en väldig känning i fabriken. Jag hoppas att det var ÄL jag kände av. Trots att det mest gjorde ont på hö. Sida (den sidan dom tog
Bort äggledaren på.) Men hoppas nu på att tant röd kommer om ett tag...
- Posted using BlogPress from my iPhone
fredag 10 juni 2011
Så då!
Då har man återigen suttit i mus-stolen o mus-dr har tittat på en. Allt såg bra ut, förutom ett annat operations-sår som har börjat krångla. Men det ska nog kroppen kunna reda ut själv trodde doktorn. Hon gjorde även ett VUL, efter en del tjat från min sida, som visade att jag har eller precis haft ÄL. Känns bra att kroppen börjar återhämta sig. Så nu är det bara att invänta mens o att min skräck för att bli gravid igen ska försvinna någorlunda iallafall. Rädslan o oron kommer aldrig att försvinna när man har varit med om "bara" ett mf. Men efter 2 mf o ett utomkved med bara en äggledare kvar är rädslan om än ännu större. Usch, hemska tanke. Man ska ju glädjas åt en graviditet, om det är efterlängtat. Inte vara rädd, livrädd.
Helt fel. Men det är skönt att fina sambon stöttar o förstår att allt med bebisverkstad känns rätt läbbigt nu. Det kunde vara värre!
Idag ska jag börja jobba efter sjukskrivningen. Måste ju erkänna att det känns så där. Hade vant mig vid "ledigheten" nu, att kunna träffa vänner i stort sett när som utan att behöva planera en evighet i förväg, och att kunna ta dagen som den kommer, om man mår bra eller inte. O ska jag vara ärlig så är inte mitt jobb det mest frestande för tillfället.
Men det är tur att jag jobbar med fina Hanna ikväll, då blir allt genast mycket roligare! Tur att man har bra arbetskamrater!
Helt fel. Men det är skönt att fina sambon stöttar o förstår att allt med bebisverkstad känns rätt läbbigt nu. Det kunde vara värre!
Idag ska jag börja jobba efter sjukskrivningen. Måste ju erkänna att det känns så där. Hade vant mig vid "ledigheten" nu, att kunna träffa vänner i stort sett när som utan att behöva planera en evighet i förväg, och att kunna ta dagen som den kommer, om man mår bra eller inte. O ska jag vara ärlig så är inte mitt jobb det mest frestande för tillfället.
Men det är tur att jag jobbar med fina Hanna ikväll, då blir allt genast mycket roligare! Tur att man har bra arbetskamrater!
torsdag 9 juni 2011
Tant röd?
Har du försvunnit nu igen? Kan du inte bara komma för att stilla min ångest om än lite? Jag vill att du kommer så att jag vet att min enda äggledare iallafall fungerar någorlunda. Kom så är du snäll...
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 7 juni 2011
Det är ok...
Idag när jag inte har haft så mycket att göra så har jag läst ikapp bloggar jag inte hunnit läsa och nya intressanta bloggar som jag kan känna igen mig själv i. I människor som har varit, är eller känner någon som är i liknande sits som vi är. Ofrivilligt barnlösa.
Det finns så många av oss. Men ändå är det inte förrän man själv är i sitsen, eller känner någon som är ofrivilligt barnlös som man hör, eller pratar om det. Det finns så många öden, så många upplevelser, så många utredningar, så oändligt mycket tårar och glädje på vägen till att få ett barn.
Så många som inte vet, har kunskap om allt jobb det krävs för att få just den hjälp som man själv behöver. Så många som inte är insatta, som har turen med sig att få barn på naturlig väg, som inte behöver leta efter fakta, som inte behöver ta olika slags läkemedel, gå på utredningar, sätta sig i den där förbannade gyn-stolen o sära för otaliga människor, göra undersökningar, ta blodprover, äl-tester o gud vet allt annat jag inte har skrivit med.
Världen är så sjukt orättvist. En del drabbas mer än andra, livets hårda skola.
Men jag blir så arg. Jag blir så guda-nådigt arg på människor som sätter barn till världen, utan att se till barnets bästa. När jag finns här, utan barn o skulle göra allt för att få vårat barn i våran famn. När jag skulle göra allt som fanns i min makt för att vårat barn skulle må så bra som möjligt. Att kunna älska villkorslöst och utan krav.
Det finns så många av oss. Men ändå är det inte förrän man själv är i sitsen, eller känner någon som är ofrivilligt barnlös som man hör, eller pratar om det. Det finns så många öden, så många upplevelser, så många utredningar, så oändligt mycket tårar och glädje på vägen till att få ett barn.
Så många som inte vet, har kunskap om allt jobb det krävs för att få just den hjälp som man själv behöver. Så många som inte är insatta, som har turen med sig att få barn på naturlig väg, som inte behöver leta efter fakta, som inte behöver ta olika slags läkemedel, gå på utredningar, sätta sig i den där förbannade gyn-stolen o sära för otaliga människor, göra undersökningar, ta blodprover, äl-tester o gud vet allt annat jag inte har skrivit med.
Världen är så sjukt orättvist. En del drabbas mer än andra, livets hårda skola.
Men jag blir så arg. Jag blir så guda-nådigt arg på människor som sätter barn till världen, utan att se till barnets bästa. När jag finns här, utan barn o skulle göra allt för att få vårat barn i våran famn. När jag skulle göra allt som fanns i min makt för att vårat barn skulle må så bra som möjligt. Att kunna älska villkorslöst och utan krav.
Lata dagar
Vilka underbart lata o sköna dagar det har varit i helgen! Vi har hunnit med så mkt, som t.ex. shopping, träffat familjen o latat oss i solen. (skönt att det blåste, annars hade jag inte klarat av värmen!)
I lördags tog vi strandpromenaden på över en mil tillsammans med sambons bror + familj. Supermysigt förutom att det var varmt och hunden orkade inte gå hela vägen hem. På tok för varmt för henne, trots att vi badade henne m.m. så den promenaden slutade med att sambo fick hämta bilen o köra hem oss den sista biten...!
Söndagen bjöd på shopping och grillning. Härligt!
Igår var jag på en seans med ett medium. Det var inte mkt som stämde. Eller det som stämde kunde stämma med i stort sett vem som helst. Som t.ex. att jag hoppade hopprep när jag var liten. Det brukar ju dom flesta småtjejerna göra. Hon sa iallafall att jag har en ande med mig, med ett dubbelnamn och som var mycket med mig när jag var liten. Hon beskrev hennes utseende och det kan stämma in på min pappas mormor... men ja. Jag är fortfarande skeptisk. Synd, för hade gärna velat tro mer på att det finns något efter döden.
Men det vet man ju aldrig.
För övrigt, så är det bra. Känner att jag börjar komma tillbaka igen. Märker att jag har ändrat mitt tankesätt lite ang. bebisverkstaden. Prioriterar andra saker som får mig att må bra, istället för saker som ger mig ångest. Jag är maktlös, än så länge, i vad som sker i kroppen. O på något vis ger det mig tröst. Jag kan inte göra något oavsett hur mycket jag vill. Och händer det inget inom ett år, så vet jag att vi får våran utredning. Eller ja, förhoppningsvis iallafall. Man vet ju aldrig hur länge man får vänta på sånt i det här landet.
I sommar har vi iallafall en hel del annat att lägga fokus på som student, bröllop och en fartfylld semester med en del resor. Ska bli skönt att få komma bort lite!
Hoppas ni mår fint!
Puss
I lördags tog vi strandpromenaden på över en mil tillsammans med sambons bror + familj. Supermysigt förutom att det var varmt och hunden orkade inte gå hela vägen hem. På tok för varmt för henne, trots att vi badade henne m.m. så den promenaden slutade med att sambo fick hämta bilen o köra hem oss den sista biten...!
Söndagen bjöd på shopping och grillning. Härligt!
Igår var jag på en seans med ett medium. Det var inte mkt som stämde. Eller det som stämde kunde stämma med i stort sett vem som helst. Som t.ex. att jag hoppade hopprep när jag var liten. Det brukar ju dom flesta småtjejerna göra. Hon sa iallafall att jag har en ande med mig, med ett dubbelnamn och som var mycket med mig när jag var liten. Hon beskrev hennes utseende och det kan stämma in på min pappas mormor... men ja. Jag är fortfarande skeptisk. Synd, för hade gärna velat tro mer på att det finns något efter döden.
Men det vet man ju aldrig.
För övrigt, så är det bra. Känner att jag börjar komma tillbaka igen. Märker att jag har ändrat mitt tankesätt lite ang. bebisverkstaden. Prioriterar andra saker som får mig att må bra, istället för saker som ger mig ångest. Jag är maktlös, än så länge, i vad som sker i kroppen. O på något vis ger det mig tröst. Jag kan inte göra något oavsett hur mycket jag vill. Och händer det inget inom ett år, så vet jag att vi får våran utredning. Eller ja, förhoppningsvis iallafall. Man vet ju aldrig hur länge man får vänta på sånt i det här landet.
I sommar har vi iallafall en hel del annat att lägga fokus på som student, bröllop och en fartfylld semester med en del resor. Ska bli skönt att få komma bort lite!
Hoppas ni mår fint!
Puss
fredag 3 juni 2011
Nu ska jag dela med mig
....av låtarna som har följt mig genom åren. Som alltid får mig på bra humör!
Sweet Child of Mine. OSLAGBAR! Den här lyssnade jag o gymnasie-vännerna massor på det sista året på gymnasiet. O det var den första låten jag lyssnade på när jag precis fått mitt körkort o körde ensam för första gången. Snacka om LYCKORUS!
with or without you. Ja, den här låten behöver inte ens presentation. Galet bra o det finns mycket i texten man själv kan relatera MYCKET till.
och självklart AMON AMARTH.
Självklart finns det massor andra låtar som får mig att må bra. Men dom här låtarna och jag har en historia.
Idag mår jag ännu bättre än igår o hade såpass mycket energi så att jag har städat, dammat, dammsugit och hämtat utemöblerna (som jag egentligen inte vill ha, men något måste vi ju ha på balkongen) och fixat lite på balkongen. Nu väntar på att gamla fina vännen C. och hennes son ska komma o hålla mig sällskap en liten stund.
Sweet Child of Mine. OSLAGBAR! Den här lyssnade jag o gymnasie-vännerna massor på det sista året på gymnasiet. O det var den första låten jag lyssnade på när jag precis fått mitt körkort o körde ensam för första gången. Snacka om LYCKORUS!
with or without you. Ja, den här låten behöver inte ens presentation. Galet bra o det finns mycket i texten man själv kan relatera MYCKET till.
och självklart AMON AMARTH.
Självklart finns det massor andra låtar som får mig att må bra. Men dom här låtarna och jag har en historia.
Idag mår jag ännu bättre än igår o hade såpass mycket energi så att jag har städat, dammat, dammsugit och hämtat utemöblerna (som jag egentligen inte vill ha, men något måste vi ju ha på balkongen) och fixat lite på balkongen. Nu väntar på att gamla fina vännen C. och hennes son ska komma o hålla mig sällskap en liten stund.
torsdag 2 juni 2011
Rädd
Usch. Den här dagen kunde kvittat totalt!
Sambo med hund åkte iväg redan innan jag vaknat för att han ska fixa med bilen hemma hos svärmor. O i.o.m att jag fortfarande inte hittat tillbaka ordentligt efter operation o inte kan gå långt med hunden så tog han med henne så hon kan få springa lös med svärmors hund också. Då njuter hon mitt lilla kräk <3 <3
O jag då. Ja, jag har legat här i soffan. Precis hela dagen! Jo just det ja!
Jag stog på balkongen i typ 2 minuter.
Fina Ea kom o hälsade på mig en snabbis o hann äta med mig innan hon var tvungen att hjälpa till med en flytt. Har haft så obeskrivligt urbota supertråkigt idag! Gillar verkligen inte dom där "mellandagarna" när man precis varit sjuk/nyopererad och hjärnan börjar hänga med igen o man vill hitta på massa saker, men kroppen säger ifrån.
Men nog om det gnället. Är oerhört tacksam (ja, fortfarande) att jag börjar bli bättre, för alla fina medmänniskor, för den fina mannen jag har o allt annat positivt som finns här i livet.Och oerhört stolt över mig själv för att jag klarat av ytterligare en kris.
Tänker tillbaka på samtalet jag hade med kuratorn igår. Och hur olika människor verkligen är. Hur man hanterar kriser på olika sätt o hur man ser på kriserna.
Jag vet att jag har tacklat det här bra. Och även missfallen. Men jag kan välja. Antingen kan jag låta det här ta knäcken på mig totalt eller, så får jag fokusera på det positiva som det faktiskt har gett mig.
Att vi har haft det lätt för att bli gravida. Att jag iallafall har en äggledare kvar, att vårat förhållande har klarat av alla smällar o vi är starkare än någonsin. Och framförallt att jag hade turen att leva just nu. Med förutsättningarna vi har. Hade det här varit för 100 år sen så hade jag med stor risk inte överlevt det här. O jag hade bannemig inte överlevt och samtidigt ha kvar en äggledare iallafall.
Så högre makter ska verkligen veta att jag är oerhört tacksam för att det inte är värre än det är.
Eller vad man ska säga.
Men nog om det.
Eftersom jag har haft det så obota tråkigt idag, så tittade jag in på Tradera. Där finns det ju massor av saker att titta på! Och självklart hittade jag massor! Och jag vann båda buden!
Ett var en jättefin röd rockabilly/50-talsklänning för inte alls mycket. Helt ny dessutom! O det andra var berlocker till en ormlänk som jag inte använt så mycket, men som jag sjäääälvklart kommer börja använda mer nu när jag har fler berlocker på ;0)
Imorgon har jag inte heller något på schemat, men jag hoppas att jag mår bättre så att jag kan hitta på något. Men det bästa hade varit om sambo och hund kommer hem relativt tidigt imorgon!
Sambo med hund åkte iväg redan innan jag vaknat för att han ska fixa med bilen hemma hos svärmor. O i.o.m att jag fortfarande inte hittat tillbaka ordentligt efter operation o inte kan gå långt med hunden så tog han med henne så hon kan få springa lös med svärmors hund också. Då njuter hon mitt lilla kräk <3 <3
O jag då. Ja, jag har legat här i soffan. Precis hela dagen! Jo just det ja!
Jag stog på balkongen i typ 2 minuter.
Fina Ea kom o hälsade på mig en snabbis o hann äta med mig innan hon var tvungen att hjälpa till med en flytt. Har haft så obeskrivligt urbota supertråkigt idag! Gillar verkligen inte dom där "mellandagarna" när man precis varit sjuk/nyopererad och hjärnan börjar hänga med igen o man vill hitta på massa saker, men kroppen säger ifrån.
Men nog om det gnället. Är oerhört tacksam (ja, fortfarande) att jag börjar bli bättre, för alla fina medmänniskor, för den fina mannen jag har o allt annat positivt som finns här i livet.Och oerhört stolt över mig själv för att jag klarat av ytterligare en kris.
Tänker tillbaka på samtalet jag hade med kuratorn igår. Och hur olika människor verkligen är. Hur man hanterar kriser på olika sätt o hur man ser på kriserna.
Jag vet att jag har tacklat det här bra. Och även missfallen. Men jag kan välja. Antingen kan jag låta det här ta knäcken på mig totalt eller, så får jag fokusera på det positiva som det faktiskt har gett mig.
Att vi har haft det lätt för att bli gravida. Att jag iallafall har en äggledare kvar, att vårat förhållande har klarat av alla smällar o vi är starkare än någonsin. Och framförallt att jag hade turen att leva just nu. Med förutsättningarna vi har. Hade det här varit för 100 år sen så hade jag med stor risk inte överlevt det här. O jag hade bannemig inte överlevt och samtidigt ha kvar en äggledare iallafall.
Så högre makter ska verkligen veta att jag är oerhört tacksam för att det inte är värre än det är.
Eller vad man ska säga.
Men nog om det.
Eftersom jag har haft det så obota tråkigt idag, så tittade jag in på Tradera. Där finns det ju massor av saker att titta på! Och självklart hittade jag massor! Och jag vann båda buden!
Ett var en jättefin röd rockabilly/50-talsklänning för inte alls mycket. Helt ny dessutom! O det andra var berlocker till en ormlänk som jag inte använt så mycket, men som jag sjäääälvklart kommer börja använda mer nu när jag har fler berlocker på ;0)
Imorgon har jag inte heller något på schemat, men jag hoppas att jag mår bättre så att jag kan hitta på något. Men det bästa hade varit om sambo och hund kommer hem relativt tidigt imorgon!
onsdag 1 juni 2011
Återigen...
Jag kan inte säga hur tacksam jag är över människorna som hjälpt mig med allt möjligt den senaste tiden. Speciellt min roliga, torterande läkare som tömt mig på pus dom senaste dagarna. Varje dag har han sprungit ifrån möten för att han lovat att hjälpa mig.
Det var ju egentligen bara meningen att jag i måndags skulle till sjukhuset för att mäta CRP, men den gigantiska varkulan från ett sår ville ju inte ge med sig så jag bad snällt att någon skulle titta på det när jag ändå var där. Och då har jag turen som får den här fantastiska läkaren! Skojjar, driver med sig själv, brydde sig på ett genuint sätt, frågade om missfallen, kollade medicinlistan, fixade och korrigerade m.m allt detta utan att stressa iväg, när Jag inte ens bokat in tid. Helt underbart!
Fick även träffa kuratorn idag. Märkte stor skillnad på mig o ögonen. O jag känner skillnad. Det är skillnad. Även det här har fått mig starkare. Och gett mig insikten om att jag faktiskt är stark. Sjukt stark. Så det så.
Så vi avbokade nästa tid. Jag känner att jag klarar av det här själv. Tillsammans med den bäste Klippan man kan ha <3, min underbara fina hjärtevän.
Apropå den finaste i hela universum, så har han gett mig klartecken på något vi har pratat om en tid. Som kommer ta år att planera, men det är ju en liten tjusning bara det!
Tjooho, idag är en bra dag!
Det var ju egentligen bara meningen att jag i måndags skulle till sjukhuset för att mäta CRP, men den gigantiska varkulan från ett sår ville ju inte ge med sig så jag bad snällt att någon skulle titta på det när jag ändå var där. Och då har jag turen som får den här fantastiska läkaren! Skojjar, driver med sig själv, brydde sig på ett genuint sätt, frågade om missfallen, kollade medicinlistan, fixade och korrigerade m.m allt detta utan att stressa iväg, när Jag inte ens bokat in tid. Helt underbart!
Fick även träffa kuratorn idag. Märkte stor skillnad på mig o ögonen. O jag känner skillnad. Det är skillnad. Även det här har fått mig starkare. Och gett mig insikten om att jag faktiskt är stark. Sjukt stark. Så det så.
Så vi avbokade nästa tid. Jag känner att jag klarar av det här själv. Tillsammans med den bäste Klippan man kan ha <3, min underbara fina hjärtevän.
Apropå den finaste i hela universum, så har han gett mig klartecken på något vi har pratat om en tid. Som kommer ta år att planera, men det är ju en liten tjusning bara det!
Tjooho, idag är en bra dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
