Så då!

Då har man återigen suttit i mus-stolen o mus-dr har tittat på en. Allt såg bra ut, förutom ett annat operations-sår som har börjat krångla. Men det ska nog kroppen kunna reda ut själv trodde doktorn. Hon gjorde även ett VUL, efter en del tjat från min sida, som visade att jag har eller precis haft ÄL. Känns bra att kroppen börjar återhämta sig. Så nu är det bara att invänta mens o att min skräck för att bli gravid igen ska försvinna någorlunda iallafall. Rädslan o oron kommer aldrig att försvinna när man har varit med om "bara" ett mf. Men efter 2 mf o ett utomkved med bara en äggledare kvar är rädslan om än ännu större. Usch, hemska tanke. Man ska ju glädjas åt en graviditet, om det är efterlängtat. Inte vara rädd, livrädd.
Helt fel. Men det är skönt att fina sambon stöttar o förstår att allt med bebisverkstad känns rätt läbbigt nu. Det kunde vara värre!

Idag ska jag börja jobba efter sjukskrivningen. Måste ju erkänna att det känns så där. Hade vant mig vid "ledigheten" nu, att kunna träffa vänner i stort sett när som utan att behöva planera en evighet i förväg, och att kunna ta dagen som den kommer, om man mår bra eller inte. O ska jag vara ärlig så är inte mitt jobb det mest frestande för tillfället.
Men det är tur att jag jobbar med fina Hanna ikväll, då blir allt genast mycket roligare! Tur att man har bra arbetskamrater!