Januari:
Dagarna runt förra nyår blev jag gravid för andra gången. 15/1 fick vi återigen ett plus på stickan. Superglada och med hopp om att den här graviditeten skulle gå väl så meddelade vi våra familjer om den glada nyheten. Jag gick över till dag-jobb efter att ha jobbat nätter i 2 år. Kroppen sa ifrån o med tanke på graviditeten så ville jag göra allt för att inte riskera något. Skrev in mig på MVC för första gången (första mf hann vi inte så långt) Nu skulle vi äntligen bli föräldrar!
Februari:
Veckorna gick och vi bestämde oss för att åka till stugan i Sälen för att vila upp o rå om varandra. Vi njöt för fulla muggar av den friska härliga fjäll-luften, den förtrollande snötäckta naturen, lugnet och det lilla liv som växte i min mage. Dagen innan vi åker hem känner jag ett hugg i magen o får bruna flytningar som avstannar.
21/2 har jag ett inbokat besök hos gyn för att ta cellprov. Precis innan jag ska åka dit får jag en blödning.
Väl där får jag ett konstaterat MA (missed abort) Fostret hade slutat växa i v. 9.
Tårarna slutade aldrig rinna o väl hemma (sambo var på jobbet o var därför själv) hann jag inte mer än genom dörren innan jag bröt ihop totalt. I flera timmar låg jag på golvet i total chock o fattade inte att vi återigen blivit "berövade" ett barn till.
Får abort-piller som ska hjälpa kroppen att stöta bort det döda fostret. Gjorde ofantligt ont o varje tår den dagen, kvällen och natten fick bli symbol för all smärta, både fysiskt och psykiskt som vi hade fått stå ut med det senaste halvåret.
Mars:
Är en lugn månad då vi försöker fokusera på annat.
April:
Tatuerar mig för 5e gången. Denna gången fortsätter jag på en gammal tatuering, samt påbörjar en ny där bl.a det finns 2 nyckelpigor som symboliserar dom 2 liv vi förlorat.
Får reda på att sambon gått bakom min rygg o vi har ett uppehåll på några veckor. Bor hos föräldrar och hos vänner under tiden.
Maj:
Vi hittar tillbaka till varandra, inte helt problemfritt. Bestämmer att ta en dag i taget. Jag flyttar hem.
Mensen är konstig, brun/svart och betydligt mindre än vad det brukar. Positivt grav.test men på VUL syns inget liv eller antydan till liv. Läkare tror att det är i mycket tidigt, då jag nyss haft mens... Hcg mäts, och stigs. Men syns fortfarande inget på VUL. Läkarna bestämmer att avvakta 20/5.
21/5 får jag åka in akut pga av blödning och smärta i höger äggstock. Blir inlagd. 22/5 bestämmer sig läkare för att öppna upp mig då hcg fortfarande stiger men inget syns på VUL. Dom börjar prata om utomkvedshavandeskap. Kl. 9 bestäms det för operation. Kl. 15 är jag återigen uppe på avdelningen.
Helt borta men kommer ihåg att sambo + vän sitter o väntar. Pratar med en BM på avdelning som "förvarnar" om att dom kan ha tagit bort en äggledare. Bryter ihop och fattar ingenting.
Hela natten är som i ett töcken o det enda jag kan komma ihåg är att jag vaknar på natten av ambulanshelikoptern landar på taket (syns från mitt fönster) detta tror jag är aliens som ska hämta mig. O att jag blir väckt kl. 6 på morgonen av en undersköterska som proppar i mig alvedon.
Får prata med läkaren dagen efter som bekräftar att dom var tvungna att ta bort höger äggledare, pga av ett utomkved. Fattar fortfarande ingenting. Vad är det som har hänt egentligen?
Blir utskriven o o sjukskriven i 2 veckor.
26/5 o magen är lika svullen som dagen efter operation. Hög feber och smärta i ett av op.såren. Pappa får köra in mig akut. Blir inlagd pga av hög infektion. Blir dock utskriven dagen efter då medicinen gjort susen, dock får jag varje dag komma tillbaka till sjukhuset där Dr "Tortyr" som jag kallar honom får tömma mig på var.
Juni:
Går till en kurator 2-3 gånger men bestämmer mig för att avsluta dom besöken. Finner mer tröst o lättare att prata med sambo. Bloggen är också till stor hjälp. 26/6 kommer mensen tillbaka. Överlycklig över att kroppen återhämtat sig efter alla påfrestningar!
Juli:
Blir kontaktad av Dr. Blomqvist i Borås. Han meddelar oss att vi får vara med i hans studie ang. upprepade missfall.
Vi njuter av våran semester tillsammans, umgås med vänner o bara njuter av dagarna tillsammans.
20/7 tar jag ett grav.test då jag misstänker en ny graviditet. Får ett svagt streck som blir starkare för varje dag. 27/7 får jag göra ett VUL som konstaterar en ny graviditet, på rätt ställe denna gången.
ÖVERLYCKLIGA!
Augusti:
Får mäta hcg 1 gång/v som visar att det stiger som det ska. 12/8 får vi äntligen träffa dr. Blomqvist för första gången. Han gör ett VUL som visar hjärtaktivitet! Än har vi inte sagt något till någon i våra familjer.
September:
Månaden då vi går in i v.12 o får återigen se våran bebis på skärmen. Allt ser bra ut!
Oktober:
Tar äntligen mod till mig o skriver in mig på MVC. Får en riktigt bra BM som passar mig.
Får gå RUL som också bekräftar att allt ser bra ut, trots att jag inte har några symptom! BF är beräknat till 30/3.
November:
Vi åker iväg på en spa-weekend och förlovar oss (givetvis 11/11!) Får ont i magen men efter ett besök hos BM där jag får höra hjärtljuden (140 slag) så blir jag lugnare.
December:
Magen växer och känner sparkar. Vilken obeskrivlig känsla! Vid kontroller hos BM ser allt bra ut. Trots att jag ibland får lite ont i magen, vilket läkare tror beror på magsyra.
Ja, vad ska man säga. Minst sagt omtumlande år. Men vi överlevde o nu ser vi fram emot ett nytt år, med en liten bebis som kommer till oss i mars. Om allt går som det ska.
Än vågar jag inte ta ut något i förskott, jag lever i min bebis-bubbla men försöker att tänka realistiskt. Än kan allt hända. Men mest av allt längtar jag tills mars!
Kärlek//R.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
