O nej, det har inte hänt bebis något.
Vi har ett tag letat efter en ny bil. Eftersom vi behöver en bil där vi kan ha både hundbur och barnvagn så föll lotten på en V70. Vilket jag till min stora förtret inte alls gillar. Har aldrig gillat Volvo, men eftersom dom tydligen är den enda på marknaden som kan sluka både barnvagn och hundbur så fick det bli så.
Därmed får jag sälja min kompanjon, min pärla, min bäste vän, Audin.
Och nej, jag ljuger inte när jag säger att jag fällde några tårar när jag fick reda på att Audin ryker.
Hormoner eller bara separationsångest låter jag vara osagt.
Har alltid älskat den bilen som ingen annan bil. Så skön att köra, galet vacker att se på och med ljud som man kunde döda för.
Men nu är det dags att växa upp, nog med barnsligheter och bus med denna vackra skapelse, nu är det familjebil som gäller.
Jag förstår verkligen snubbar som gråter över sina bilar, jösses. Jag blev nyss sån själv!
Ikväll lämnar jag min vän, o (förhoppningsvis) hämtar jag en ny.
:'( // R
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar