Snart

Är det nytt år. Och jag lämnar det mest fantastiska året bakom mig. Jag har allt jag någonsin önskat. Ett barn, en familj. En vardag med matningar, blöjbyten, nattningar, tidiga morgnar, sömnbrist, vakna nätter, gråt och galet mycket skratt. Jag är så lyckligt lottad.
Så otroligt lyckligt lottad. Jag kan inte själv förstå att jag lever just nu min dröm. Jag är för dålig för att ta in, stanna till o förstå att mitt i allt kaos, all stress, gråt eller vad det nu är, så har jag precis allt jag någonsin önskat. Det är först detta året jag börjat leva.
För livet betydde minimalt jämfört med nu. O jag önskar att alla som ville fick uppleva det här.
Med det sagt, så vet jag inte vad 2013 har att erbjuda mig o min familj. Kanske är vi vid denna tidpunkten nästa år en till familjemedlem. Kanske börjar 2013 med ett piller för att ta bort den graviditet som ytterligare en gång har gått fel. Givetvis önskar jag med hela mitt hjärta att även denna graviditet skulle gå lika perfekt som med Miléah. Men intuitionen säger något helt annat. Visst finns det symptom som en oerhörd trötthet och ständigt illamående, men även dom uteblivna och för mig mest viktigaste symptomen som ömma o spända bröst är helt borta.

Nu har jag rabblat klart o vill önska alla mina fina läsare ett gott nytt år!

Kärlek// R


- Posted using BlogPress from my iPhone

Väntar

Jag väntar o väntar. Väntar på att få några symptom, väntar på ömma bröst. Känner efter, tänker efter. "Är dom ändå inte liiiite ömma idag?"
Väntar på smärta, väntar på blod. Väntar på att något ska hända o går mest på helspänn hela tiden.
Väntar på att det ska bli 3/1. Usch, det är en evighet dit.
Vad kommer hända på vägen tills den 3/1? Har jag fått ömma bröst? Har jag fått en blödning? Vrider sig cystan så jag får lägga mig på operationsbordet ytterligare en gång det här halvåret? Tar dom isf bort min enda äggledare då? Eller vad kommer hända? Jag önskade att jag visste.
Men under tiden, på vägen till 3/1, så försöker jag intala mig själv att vad som än händer så ligger det utom min kontroll. Jag kan ingenting göra, det borde jag ju veta vid det här laget.
Och jag njuter av det jag har. Min fina fina dotter som kryper för fullt, biter på allt och är på väg att ställa sig upp. Det går så fort!
Stanna tiden! Efter 3/1 då vill säga.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bajs

Ja. Kort o gott; bajs.
Vid dagens vul kunde man se att graviditeten satt på rätt ställe, MEN det fanns inget foster. Antingen för tidigt, eller så är det helt enkelt en ofostrig graviditet.
O ja... Med min historia över mf, utomkved och uteblivna missfall Så är det oerhört svårt att ens våga tro att det här ska gå vägen.
Jag VILL tro att det var för tidigt för att se något, men magkänslan säger tyvärr något helt annat.
Dessutom såg dr en cysta på vänster äggledare. Om den vrider sig o det börjar göra ont. Ja, då väntar ytterligare en operation. Vill det sig riktigt illa så är det hej då med även min vänstra äggledare.
Igår oroade jag mig över hur det skulle gå ekonomiskt o hur vi skulle kunna bo i en 3a, tittade på bra syskonvagnar o planerade vart vi skulle ställa skötbordet för att inte störa Mileah på nätterna.
Idag oroar jag mig för att inte kunna ge Mileah ett syskon.

Men nu är jag så oerhört glad över att vi åtminstone fick turen att bli gravida med en underbar liten dotter. O jag ska ta tillvara på varenda ögonblick tillsammans med henne. Man ska aldrig glömma det man har.


Nästa vul blir i början på nästa år.
God jul


- Posted using BlogPress from my iPhone

Va!

Kan detta stämma!?!



Om det är så, så är jag glad, chockad, välsignad, livrädd o så mycket mer! Jag finner inga ord.
Spännande!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Eko?

Jag undrar jag om jag har några läsare kvar?!
Tiden går så oerhört fort fram så jag måste ibland bara stanna upp o njuta av stunden jag är i just då.
Som nu.
Lördagsmorgon och jag har en sovande sambo vid ena sidan o en nästan vaken bebis på den andra.
Imorgon fyller jag år, min första födelsedag som mamma. Idag har vi samlat våra familjer för att äta gott och umgås. Inte för min skull, utan för att vår dotter ska få träffa sina släktingar tillsammans.
För min Egna del kunde vi hoppa över födelsedagsfirande helt ;)

Trots att hon snart är 7 månader och har fått sin första tand så kan jag fortfarande inte förstå ibland vilken ofattbart tur vi hade. Flera gånger kommer jag på mig själv tänka att det här måste vara en dröm. Hon är så fin, så fin. Helt underbar. Jag är världens stoltaste morsa!
Vi har haft en liten jobbig period med tre dagars-feber, urinvägsinfektion och till det svamp med långa vakna nätter. Men nu verkar vi ha kommit på rätt köl igen.

Nu är det dags att dagen börjar!





- Posted using BlogPress from my iPhone

Men vad är det här!

Man skulle kunna tro av att jag njuter för fullt av att vara hemma med min lilla docka. Njuter gör jag, missförstå mig rätt. Men kan inte riktigt njuta 100% då jag har dragit på mig en bihåleinflammation som heter duga. Så fort man rör huvvet (o det är ju några gånger per dag) så dunkar det något överjävulskt i huvvet. Att böja sig fram för att ta upp en hungrig o ledsen bebis är som att hoppa in i en åkande karusell. Hela ansiktet gör ont o det gör ont att äta. O tröttheten ska vi inte ens prata om. Går runt med en cementkeps 24/7 o jag är så förbenat trött på't!
Så här sjuk som jag har varit dom 3 senaste månaderna har jag inte varit på ett år sammanlagt.
O allt jag vill är att njuta av dockan o att C har semester. Tur i oturen ändå att han är hemma så han kan avlasta en del.
Lilla dottern börjar bli stor. Kan ha på sig strl 74 nu, dock är det lite stort Men hon är så nedrans lång så 68 blir för kort :)
Hon älskar att sitta upp o titta omkring, lägger man henne ner blir hon förbannad o protesterar direkt. Hon greppar i allt hon får tag i o babblar så det står härliga till. Herregud va fort det går!
Vad gäller hennes nattsömn så har hon inte riktigt fått in rutinen än. Hon vaknar mellan 3-4 ggr per natt men brukar oftast lägga sig runt 20-tiden.
Till helgen (jag MÅSTE bli frisk!) ska vi bo på hotell för första gången. Ska bli spännande att se vad tjejen tycker om det. Och hunden, eftersom hon också ska med! Vi ska "bara" till Hjo men ska åka båt till någon ö tidigt på söndagsmorgon o då tyckte far min att det var en bra ide att sova på hotell. O vi säger inte emot ;) ÄLSKAR hotellfrulle!
Därför har jag viloläge fram till lördag så att jag är fit for fight.
Jag bara måste bli frisk tills dess!

Har du en bra sommar?!




Fötterna är jätteroliga!




Världens bästa vän <3





Ren o skär kärlek <3

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tråkigaste dagen!

Hade lite förhoppningar att vi skulle hitta på något utanför dessa dörrar idag i.o.m att sambon är ledig.
Så blev det ikke.
Timmarna gick och nu är klockan snart 17:30!
Fattar inte vart dagarna tar vägen?! Njöt av en skön frukost utan stress eller barnskrik (lillan var mkt upptagen med att titta på nallen på babysittern), städade i lugn o fin takt (brukar annars få skynda på eftersom jag mest gör det när sambon är på jobbet) och bestämde oss för att käka middag med Oskar.
Sure ballabacon, nu är dagen snart "slut" och jag ORKAR inte packa in familjen och åka någonstans nu.
Så blir det när man skiter i att kolla på klockan o inte ha lite framförhållning. För varje gång vi ska göra något kommer vi ständigt på oss själva med att spendera halva dagen (eller mer) åt att försöka komma på vart eller vad vi ska göra!
Så bra picknick-platser/utflyktsplatser i Skaraborg tar jag mer än gärna emot!

Nu ska denna uttråkade damen måla sina tånaglar.
Alltid något ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lugnet

I helgen har både jag och lillsessan varit förkylda. Nu mår vi dock bättre båda två. Nysningar o hostan är kvar men det känns bättre o lillan har inte längre dom där trötta små sjuka ögonen.
Men hon är trött trött trött. Har sovit i stort sett hela dagen idag. Antar att hon behöver sömnen efter denna förkylning!
Så idag har vi det lugnt och stillsamt i det här hemmet. Otroligt skönt! Men samtidigt lite rastlöst.
Längtar tills jag kan komma ut igen. Utan att känna ångesten över amningen som jag gör nu. Tycker det är otroligt stressigt att varje gång jag ska in till stan behöva "oroa" mig över amningen och hur folk ska reagera. Än så länge har lillan sovit dom gångerna vi har varit på stan. Men ju större hon blir desto vaknare är hon.
Och jag tänker sköen inte låsa in mig hemma hela sommaren bara för det!
Ni ammande mammor; hur gör man för att få bort det här dumma tankesättet jag har just nu?!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad ska man säga?

Jag har en tendens att gräva min egna grav. På många olika sätt.
Bl.a genom att tänka på saker som man ändå inte kan få ogjort.
Vart hade jag varit i livet om jag hade valt en annan väg en den jag tog? Om jag inte vänt ryggen åt en del "vänner"?
På människor man saknar men där vänskapen är förlorad för längesen. Jag undrar vad dom gör. Hur dom mår. Om dom ens finns vid liv. Jag skulle kunna ta reda på det. Ta kontakt. Men jag väljer att inte göra det. Inser att det som varit får vara i dåtid och inte i nutid.
Kanske hade livet varit mycket bättre. Eller bra mycket sämre.
Men nu är jag här. Och bredvid mig ligger världens mest underbaraste individ. Min lilla dotter. Och det finns ingen annanstans jag vill vara än just här. Eller med vännerna jag har nu. Man behöver inte ha
Många vänner. Bara det är äkta <3


För övrigt så är min lilla tjej hostig, nysig och snuvig så vi har en innedag idag. Igår och i förrgår var vi ute och flängde hela tiden, så vi behöver båda vila upp oss lite tror jag.
Igår var vi bl.a hos min bror på sjukhuset o hälsade på då han opererade sig i tisdags. Och därefter hälsa vi på min farmor.
Var som en klubbad säl igår kväll när vi kom hem, men då piggade Mileah på sig efter att varit nästintill sovande hela dagen!

Tur att det finns kaffe!


Följ mig på instagram förresten! Ramonamaria29!

Nu ska vi försöka vila lite.
(Jag kan ju hoppas på det iallafall!)

Kärlek!// R


- Posted using BlogPress from my iPhone

De ofrivilligt barnlösas dag

Idag är det "de ofrivilligt barnlösas dag". Och trots att jag imorgon kommer fira min första mors-dag så känner jag mig ändå på ett sätt ofrivilligt barnlös. För dom barn som aldrig blev och som vi förlorade. För resan vi gjorde och kanske kommer möta igen. För så är det, även om vi nu har den otroliga lyckan och turen att vi fick ett barn så kan vi fortfarande få kämpa ytterligare en gång i ett försök till syskon.
Barn är ingen självklarthet, det går inte att "tajma" in. Kanske för en del, men långt ifrån alla par kan planera in en graviditet och ett barn.

Förra året vid den här dagen låg jag nerbruten både fysiskt och psykiskt efter en operation och en infektion i följd av en ytterligare "misslyckad" graviditet.
I år är jag mamma till en underbar dotter på 2 månader.
Livet har många omvägar och man får hoppa över en jävla massa hinder på vägen till målet.
Ibland kommer man fram, ibland får man ta en annan väg.
Till er som fortfarande kämpar: Jag önskar jag kunde ge er all styrka i världen, det behöver ni.
Till er som lyckats: Tänk på dom som fortfarande kämpar. Era ord och handlingar kan både värma och såra.

Extra stor kärlek till er idag//R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

För ett år sen...

Idag för exakt ett år sen blev jag utskriven från sjukhuset efter att ha gjort min första och förhoppningsvis min sista operation. Igår för ett år sen tog dom alltså bort min högra äggledare och ett litet embryo.
Allt var nattsvart o jag såg ingen ljus framtid alls.
Hur skulle vi kunna bli en familj nu? Med 2 mf och dessutom bara med en äggledare?
Infektionen jag fick efteråt gjorde inte heller saken bättre.
Men efter att ha skrapat på botten så var det dags att ta sig upp igen.
Och tur var väl det annars hade vi inte suttit här med en dotter på snart 2 månader. Det underbaraste jag sett, med det vackraste leendet och med dom finaste ögonen.
Det finns ingen jag älskar så högt som denna lilla krabat.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Lägenhet

Nu när värmen har kommit och sommaren är på väg på allvar så kommer den här olust känslan med att bo i lägenhet. Jag HATAR det! Och speciellt nu när man har barn så hade varit extra skönt o bara kunna vara ute (med Mileah självklart i skuggan). Tänk att bara få va! I sina egna trädgård o göra vad man vill, hämta det man behöver inomhus när som helst, ha hunden lös o leka med henne.
Men nä då. Här sitter jag i våran lägenhet o tittar ut på det fina vädret. Visst, vi har en balkong. Men dit kommer inte solen förrän i eftermiddag. O visst, vi har en gräsmatta utanför. Men känner inte för att bli uttittad av grannar, ständigt ha koll på hunden o det finns inte tillräckligt med skugga för lillan.
Och igår var vi hos mina föräldrar o har inte riktigt lust att åka dit igen för bara några timmar.
Och sätta mig själv i parken lockar inte heller idag. Dessutom är jag trött efter att lilltjejen har varit vaken sen 3 inatt. Nu sover hon dock jättegott men jag desto piggare sen jag slurpat i mig alldeles för mkt kaffe!
Men ska strax dra med mig hund och dotter på en liten promenad. Kan dock inte bli en lång en då hunden inte alls mår bra av att gå för mkt i bara sol.
Bittert inlägg men idag är jag sköen inte på humör för någonting alls. Fast ändå vill jag hitta på något.
Åh vad jag inte tycker om såna här dagar... :(


- Posted using BlogPress from my iPhone

Update

Dagarna rullar på i en hiskelig fart o jag hinner knappt med hälften jag ska/vill göra.
Lillan växer så det står härliga till, 4873 g vägde hon i måndags! Och på söndag är hon redan 8 veckor :)
Snart är hon la 18 o ska ta studenten!

Ska strax dra med mig familjen fram på stan där det är vårmarknad. Har hört ett rykte om att kocken från "kniven mot strupen" är i stan o vill mer än gärna se honom irl. Om inte annat för hans gång-stil!!

Vår-kärlek// R.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Joråsåatte

Denna sömnbrist tar knäcken på mig!
Mileah har haft 2 riktigt kämpiga nätter (kan det bero på att det varit varmt?) då hon inte alls velat sova utan mest legat o gnytt. Iom att det blir riktigt varmt i våran lägenhet på sommaren så har det inte alls varit skönt här hemma dom senaste varma dagarna. Och eftersom mjukliften (som hon sover riktigt bra i på nätterna) är ombonad med fleece så tänkte vi att det blir för varmt för henne att sova i den nu. Så vi la henne i hennes säng. Detta gillade inte damen alls!
Och fullmåne är i antågande (antar jag??!) så jag har riktigt svårt för att kunna somna.
Igår var det jävligaste på länge då jag höll på i nästan 3 timmar med att försöka somna. Sist jag kollade på klockan var hon 23.45 ca och en timme senare vaknade Mileah av Att hon ville ha mat.
Och efter det ville hon inte riktigt somna om igen samtidigt som jag istället var riktigt trött.
Jag försöker att se fram emot nätterna då hon faktiskt sover riktigt bra, men en dag som denna har det varit riktigt svårt.

Annars så rullar livet o vardagen på här hemma. Vi bråkar inte lika mycket, främst för att jag försöker sova o passa på att göra saker som jag annars inte kan göra när sambon inte är hemma.
Kärleken är svår som tusan, men inte kan man ge upp för några bråk.

Eller?!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Full rulle

Nu när vi blivit friska här o har hittat en någorlunda rutin på vardagslivet så är det givetvis klart att våra vänner äntligen ska få träffa vårat barn.
Så denna vecka har varit fullt upp med roliga träffar!
Har bl.a varit på jobbet, hos släktingar och vänner som kommit för att se underverket.
Känns skönt att äntligen kunna träffa lite folk igen efter nästan en månad "instängd".

Om inte dagarna består av något besök så myser vi här hemma med promenader, amning, blöjbyten och med lite tur även en sovpaus.
Tyvärr har vårat förhållande tagit sig en törn av omställningen som kommer med ett litet barn.
All min vakna tid går åt till Mileah och hunden och eftersom jag är en person som behöver mycket sömn för att fungera överhuvudtaget så måste jag försöka sova när hon sover. Detta gör att om sömnen uteblir så blir jag ett monster. Och får tyvärr säga att jag har en sambo som ännu inte riktigt förstår hur jobbigt det faktiskt det är med en nyfödd.
Mycket som förändras, rutiner kan man glömma, jag blir automatisk "låst" iom amningen, ständigt trött och allt som hör därtill, gör även sambo irriterad.

Det har faktiskt gått så långt att vi ibland funderar båda två på om vi verkligen borde vara tillsammans. Ordkrig uppstår och Vi får nog av varandra. Tvivel och onda känslor som gör oss båda frustrerade. Orkar vi fokusera på varandra och kämpa eller kommer vi bara göra saken värre om vi fortsätter tillsammans?

Fortsättning följer...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lyx o fett!

Efter min graviditet och mina cravings som kom med graviditeten så får jag numera leva med ett bildäck runt magen. O detta ska bort bort bort!!!
Känner fortfarande av foglossningen men trotsar detta o har börjat gå långa promenader. Vad och hur jag ska göra mer har jag inte riktigt kommit fram till, förutom att skippa allt onödig skit som man stoppar i sig.
Men tänker som så, att bara jag rör på mig o tänker på vad jag äter så hoppas jag komma någonstans på vägen.
För träna, det har aldrig varit min grej. Men promenader, det gillar jag. Och med en hund har man inte så mycket val ändå :)

Har haft en otroligt lyxig natt här inatt. Lillan (och jag) somnade vid 21 efter att lillan tränat sina lungor flera timmar i sträck igår e.m/kväll. Sen vaknade hon inte förrän 3 o ville ha mat. Och nu vid 6 är det dags igen. Helt otroligt vilken lyx!
Med det sagt är det inte en given faktor att jag sover bra. Efter varje amning har jag hunnit bli pigg och det är lika besvärligt varje gång att försöka slåss med kroppen så att man ska få några minuters sömn till.
MEN!
Jag ska vara positiv till dom timmarna jag har fått sova inatt, och tacksam. För nätterna hon inte sover, dom är mer än besvärliga.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Utvilad

... Eller ja. Så utvilad man kan vara med en nyfödd! Har fått sova hela 3 timmar i sträck o det måste ha varit 3 väldigt effektfulla timmar för jag känner mig riktigt utvilad! Såna här dagar älskar jag!
En morgon då man känner sig mer levande än död, när man känner sig mer som en människa än enbart en blöjbytande kossa. Och man får äta frukost utan stress för att man ser att lillan ligger skönt i mjukliften.

För oavsett om vi har kämpat för
Våran lilla dotter så finns det dagar som är mindre roliga. Men även, om jag känner mig mer död än levande så finns det inget så härligt som att se på våran lilla krabat och glömma alla bekymmer som finns. Och tröttheten suddas ut så fort man får se dom stora ögonen eller ett litet litet leende.

Kärlek//R

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mys

Snacka om att livet tar en liten paus när man har en nyfödd att ta hand om! Allt kretsar kring den lilla o allt som hette rutin förr är puts väck :)
Nu går vi enbart efter hur bebisen vill ha det. Matningar, blöjbyten och sömntillfällen, allt bestämmer hon.
And i love it!
Hon är redan 3 veckor, men tyvärr har vi knappt kommit ut från lägenheten. Första veckan försökte vi bara komma någorlunda till rätta med allt samt lite besök av dom närmaste. Andra veckan blev jag förkyld (inte lätt med en nyfödd!) o den här senaste veckan har Mileah varit otroligt snuvig o täppt i näsan, samt slö så antar att även hon fick en släng av min förkylning. Nu hoppas jag att det vänder för henne så vi kan börja träffa folk igen. Visst är det skönt att ta dagen som den kommer, men man behöver träffa vuxna människor också så jag inte blir helt insnöad i vårat lilla barn.
Men än så länge har vi bara ett möte på BVC inbokat denna vecka. Hoppas att hon gått upp denna vecka! Hon har nämligen haft det besvärligt att äta nu när hon har varit så täppt..
Som ni märker händer det inte speci. Mycket annat i Mitt liv just nu, förutom att ta hand om vårat mirakel. O det är ju helt jäkla underbart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förlossningsberättelse - Mileah

I vårat hushåll råder det just nu förkylningstider (som i så många andra hushåll verkar det som.)
Tack o lov har inte Mileah fått något (peppar peppar)

Sitter just nu o ammar det lilla miraklet så tänkte försöka få ner en förlossningsberättelse samtidigt. Inte så lätt att skriva med en hand, så vi får se hur långt jag orkar!

På natten kl 1, den 25/3 gick vattnet med dunder o brak. Ringde in till fl o fick en tid inbokad för kontroll kl 10 samma dag. Hade vid den tidpunkten ännu inte fått några värkar så jag gick o la mig igen i hopp om att få lite mer vila. Gick ju inte alls med alla tankar man hade i huvvet!
Men det dröjde inte lång tid förrän värkarna kom, närmare bestämt vid kl 2. Så det var bara att ta Alvedon o ställa sig i duschen o ta sig igenom dessa onda värkar. Som bara blev värre o värre. När kl var 4 hade jag så ont så nu var det bara att ringa till fl o meddela att vi kommer. Men envis som jag är så stannade vi hemma ända till kl 5.30.
Väl på sjukhuset (kl 6.30) så konstaterades det att jag hade gjort mycket arbete hemma
Och nu var öppen 6 cm. Fick direkt den efterlängtade lustgasen o efter en timme fick jag även Eda:n.
Vid det här laget var det bara jag o min vän lustgasen som existerade! Aldrig att jag skulle lämna ifrån mig den!
Värkarna blev värre o värre och ändrade till slut karaktär. Nu hade krystvärkarna tagit över!
Till slut sa BM till mig att läkaren var på väg eftersom bebisens hjärtljud blev svagare. O vem var det som kom om inte samma läkare som gjorde min utomkveds-operation! Men i det tillståndet tänkte jag inte så mkt på det, utan mest att han såg ut som kungen. väldigt lik faktiskt.
Mitt i dimman hör jag iallafall ordet sugklocka o det är det som gör att jag tar i för kung o fosterland. Och efter några tryck från mig kommer det underbaraste lilla knytet någonsin skapats ut o ser världen kl. 9.37.
Vi är så betagna av denna fina lilla varelse att det dröjer ett tag tills vi båda kommer på att vi inte vet vad det är för kön o får då veta att det är en liten flicka. Med en kalufs som heter duga!
Min förlossning gick hur bra som helst, utan konstigheter eller krångel. Och snabbt gick det vilket jag är oerhört tacksam för. O att jag hade det bästa stödet i min sambo. Som, för det mesta, fattade vad det var jag ville under fl.

Och nu, snart 2 veckor efter att hon har kommit, så lär vi fortfarande känna varandra. Det är mycket att ta in, en enorm omställning för alla. Men sakta men säkert så kommer vi fixa det här. Vi ska bara se till att bli friska först så vi får lite mer ork och energi.

Kärlek//R


- Posted using BlogPress from my iPhone

One time only

Dagarna går i kärlekens tecken nonstop. Tillsammans med besök. Många är det som vill träffa vårat mirakel! Men vi har satt gränsen vid Max ett besök per dag, varken jag eller Mileah orkar mer! Och ibland orkar vi inte ens med det, så då blir det återbud. Allt beror på hur den lilla damen har det för dagen :)

Vill egentligen inte lägga upp bilder på tösen. Men jag ger er ett iaf :)




Perfektion i bild.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagen då världen stannade upp.

... Var i söndags kl 9.37 när vårat
Mirakel, Mileah, kom till världen. När krigen tog paus, svälten gav mat och allt elände på denna planet tog slut. När solens strålar nådde varenda liten vrå och in i varje levande cells kropp!

Som ni förstår är vi upp över öronen kära i denna lilla varelse som är våran dotter!
Förlossningsberättelse kommer senare, men allt gick bra o vi alla mår bra! Och snabbt gick det! Från att vattnet gick till att hon kom tog ca 8 timmar.

Men mer om det en annan gång som sagt för nu är det dags att
Mata!

Obeskrivlig kärlek// r.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nej nu jäklar

Imorses trodde jag att det var på gång. Nästintill hela natten har jag haft sinnessjukt ont i ryggslutet med mensvärk på det. O det höll i sig i morses med.
Var på snudd att ringa in till FL, men bestämde mig för att försöka sköta magen först...
O nu är allt som bortblåst! Inga värkar, bara en lite "orolig" och bubblig mage.

GAAAAAAAH!!!!!

Är det bara jag?

Är det bara jag som inte får inlägg upplagda på bloggen? Skrev ett långt inlägg igår, men såg nu att det inte har publicerats. Det är inte första gången det händer...
Nåja.
Igår var jag hos BM o där gick det bra. Bebisen är äntligen fixerad och ligger långt ner med huvudet! Tjooho!
Lite siffror:

Bltr: 128/70
Sf: 39
Hjärtljud: 146

Pratade med BM om att jag är uppe o kissar så mkt på natten o hon gav mig tipset om att lägga upp benen i högläge några timmar innan läggdags. Det gör att vätskan jag samlat på mig under dagen fortare kommer upp till njurarna. Låter ju egentligen helt rätt, men som vanligt inget jag själv skulle tänkt på =)
Så prova det ni som har likadant problem som jag! 
Jag testade igår kväll. O ja, det tog iaf 1.5 timme emellan toalett-besöken. Alltid något, men givetvis är det jobbigt. Kanske inte att man är kissenödig utan för att man har så gudanådigt ont i höfter och ljumskar efter att ha legat still en stund.

Anyhow. Idag har jag tänkt att ge mig ut på stan med en vän. Är lite nervös över att vattnet ska gå. Jag har lite värkar, men inget jag tar så seriöst på. Antagligen blir detta sista turen på stan innan bebisen har kommit. Jag kan ju alltid hoppas på att h*n kommer snart!
Sambon tror att bebisen ska komma idag. Det tror inte jag dock. Men vi får se. Allt kan hända =)

Ha en fin dag. Här skiner solen för fullt vilket är helt underbart!
Vårkärlek//R.

Borås superstars

Passar på att skriva i reklampausen.
Tittar ni inte på 4an, så sätt på den NU!!
Som uska i äldrevården så är det här iaf ett program som intresserar mig.
Vilka personer, vilken chef!

Och jag har redan lipat!

Tänk om alla äldreboenden kunde vara så här...


- Posted using BlogPress from my iPhone

O'boy!

Helt slut!
Har varit en heldag hos mormor o morfar tillsammans med min mor. Jag har egentligen inte gjort någonting där (läs inte lyft ett finger!) men är ändå så trött så ögonen går i kors.
Antar att kroppen säger sitt om både graviditet och orolig sömn.
Men idag ska jag inte klaga! Har haft en otroligt skön dag med bara slapp och prat om gångna tider med mormor och morfar. Dom hade gjort ett litet "museum" nere i källaren med massa gamla saker som dom samlat på sig under deras livstid och dom var mäkta stolta över allt detta. Det var ju klart att alla skulle få se!
Nu är vi hemma en liten snabbis igen innan det är dags att hämta bilen som har varit på recond.
Är så skönt att bara kunna lämna in bilen o sen hämta den städad och tvättad utan att ha gjort ett dyft.
(Ja, jag är lat av naturen!)

Över till en helt annan sak. Skulle precis sätta upp håret o började tänka på när jag sist var hos frisören. O jag kan inte ens komma ihåg när det var? Detta året är det definitivt inte iallafall.
Jag sparar egentligen ut mitt hår. Men nu är det nästan ner till svanken (inte riktigt, men på god väg.)
O det kanske borde stanna där?
Men då vill jag ha en lite roligare frisyr. Eller iallafall en lugg alá Loreen. Snyggt tycker jag!
Men jag får nog vänta lite till tills mitt hår på sidorna har växt ut i någorlunda längd. =)

Annars hittade jag ett par fina frisyrer på den här sidan.
Önskar att jag var mer intresserad av hår och styling, det är ju riktigt fint! Men jag vet knappt vad hårinpackning är... =/
Men sån är jag!

Dags att hämta bil!
Vårkärlek//R.

Tittar runt

Tittar runt på nätet efter lite roligare (rockigare) kläder till den lille.

Det finns hur mycket som helst, men tyvärr inte så mkt som jag hade velat med mitt favorit-band Metallica.
Här är iallafall några sidor med rockiga barnkläder:
Rockzone
sweden rock online

och lite roliga tryck, men inte så rockiga på shirtstore

Någon som har fler tips?!

Färdknäpp?

10 dagar kvar till BF och inte ett uns känsla av att det ska sätta igång.
Värkarna är det ingen skillnad på, kan komma lite när som och sluta tvärt.
O då började jag fundera på det här med färdknäpp.
Kanske skulle man prova? Men det skulle krävas en hel del akrobatik med denna stora mage. Och i ärlighetens namn finns det noll lust till något sånt där romantiskt tjaffs i nuläget.
Så att sambon skulle få komma intill känns vääääldigt avlägset. O jag tror inte att han är så himla sugen heller för den delen. Han har fått mycket mer att göra här hemma den senaste tiden när jag inte orkar så mycket.

Så jag googlade lite för skojs skull för att se vad för naturliga sätt det fanns för att få igång en förlossning. Jag hittade denna lista på Babycenters hemsida.

Vi får väl se om jag provar något av detta om inte bebisen tittar ut innan BF!

Kärlek//R

Strider mot mig själv

Jag njuter. För fullt. Försöker att ta dagen som den kommer. Allt beror på humör och kroppens status för dagen. Och jag gillart. Inga krav, inga måsten. 
Men ändå.
Jag strider mot mig själv och tankarna när jag ligger där i soffan som en övergödd flodhäst.
"Jag borde hitta på något".
Jag borde höra av mig till mina vänner. Jag borde hälsa på släkt och familj. Jag borde så mycket. Tankarna slåss. Som djävul vs ängel. Jag BORDE njuta av tiden när det är lugnt och jag kan göra vad jag vill. Utan att få dåligt samvete och ångest för att jag inte gör någonting. Och på ett sätt så har jag gott samvete, utan ångest. Det här är ju MIN förberedelse. Men på något sätt kan jag inte rå för att deppa ihop ett litet kryddmått för att jag känner mig ensam.
Hur går det ihop när jag inte ens har lust? Jag har verkligen INTE lust. Jag vill ligga i min soffa, glo på tv, gå ut med hunden. Ensam. Jag orkar inte vara trevlig något mer, orkar inte vara social o försöka hitta på saker. Iallafall så är det så jag känner idag. Imorgon kan ju vara en helt annan historia!
Kanske är det för att jag är trött på det här nu? Vill bara ha min bebis hos oss o få lägga all min tid på h*n.
Kanske för att jag vet att dagarna jag kan agera soffpotatis inte kommer finnas på samma sätt som förut.
Så jag njuter så mycket jag kan. Eller gör mig själv deppig. Det beror på hur man väljer att se på saken...!

Nu ska jag kolla på film. I min ensamhet.

Håller jag på att bli knäpp? 
                                            

Å jag har inte ens gått över tiden!

Så klampar vi in i v. 39 idag! Tjoflöjt!
Men nu får jag lov att säga att jag har tröttnat på det här. O jag som inte ens har passerat BF. Hur klarar sig kvinnor som går 2-3 veckor över tiden?! JAG RESER FLAGGOR FÖR ER SKULL!
Ryggen värker, fogarna värker, huvudet kommer sprängas vilken minut som helst, fingrar tjocka som bratwurst, halsbränna som är olidlig och smidig som ett godståg.
Men inatt, då trodde jag att det var på G. Efter att ha gått på det 511 toalett-besöket för natten så fick jag tokont i ryggslutet. Det släppte, för att sen komma igång igen. Andades mig igenom och det blev bättre. O när jag vaknade var det som bortblåst. Och slempropp? Ingen what so ever!
Jag skulle bara vilja ha ett litet litet tecken på att det är på G, så jag kan få lite hopp i det hela. Men ikke!

Men samtidigt, när jag vill att det ska vara över och att knorten ska vara hos oss. Så får jag gråt-attack över att tänka på hur mycket jag kommer sakna magen och sparkarna man känner. Inte vet jag att jag kommer få uppleva detta nånsin igen. Och tacksam, ja det vet högre väsen att jag är. 

 Annars har vi varit riktigt rediga i det här hemmet idag och har stor-städat så det står härliga till! Sambo fixade äntligen våra fönster så vi kan se ut igen samt moppade golvet. Jag dammade, plockade, fixade med tvätt m.m Känns oerhört skönt att ha gjort det nu, så slipper vi tänka på sånt när knorten kommit. Då ska all tid läggas på h*n!

Nu har jag lite egentid. Sambo drog iväg till sin bror för att leka lite med brors-dottern. Och jag ska slänga mig i soffan o bara vara. Tillsammans med huvudvärken och hunden!

Ha en fin lördag!//R.

Härliga dag!

Åh tänk vilken bra dag jag har haft! Den började redan 6.30 när jag vaknade av att sambon drog i väg till jobbet. Men självklart tog jag tillfället i akt o låg o drog mig till nästan kl.8, underbart!
Efter någon timme kom mina fina fina töser L & H. Och oj vad jag har skrattat.
Ni är ju helt underbara töser! <3 
Och så fick jag givetvis sniffa på Linas üüübersöta bebis också, bara det gör ju en grå dag till en vacker sommardag! 
(O tänk att jag försökte göra fiskbensfläta på mig själv o det gick det med, men bara på halva håret..!)

Det blev en heldag med dessa krabater, med svammel, skvaller, flätning av hår o allmänt tjöt. O ja, det var helt enkelt grejt. Timmarna flög förbi, trots att vi inte gjorde något speci. Gött!
Fick en sjuk energiboost av detta så ikväll har jag bestämt mig för att laga finfin mat till sambo. Vad har jag dock inte kommit fram till.
Strax efter att damerna hade fart så ringde min BM och meddelade att glukos-belastningen jag gjorde i onsdags vad helt utan anmärkning. Såå skönt att det var bra!

Imorgon går vi in i v. 39 och därmed anses sparven vara "färdigbakad". Den ska bara bli lite tjockare kanske... <3
Samtidigt som jag kommer sakna denna ENORMA mage så ska det bli otroligt skönt att få tillbaka min kropp. Kunna sova på rygg framförallt! O Tänk vad jag kommer sakna sparkarna!
Fast å andra sidan kommer jag ha bebis hos mig. En alldeles egen att få sniffa på.
Känns galet att det har gått så fort. Surrealistiskt på något sätt

Hepp, dags att leta efter något roligt recept.
Fredagskärlek//R.

Jaha

O här sitter jag på vårdcentralen. Inte för den begynnande förkylningen, utan för glukosbelastning. En timme har gått och en timme återstår. Fastande har jag varit sen igår kväll, så nu är jag (förutom uttråkad) vääääldigt hungrig.
Så vad gör man när man sitter på vc i två timmar?!
-jo, spelar mitt nya beroende-spel Tiny village. Nu tycker jag inte det är lika kul som i början, nu är det mer ett beroende.
För er som vill veta så är det en liten by man ska ta hand om. Man har små arbetare som jobbar och samlar in saker till en, med affärer o lite olika workshops för att samla in pengar. (nej, inte riktiga pengar!)

Idag blir det nog ytterligare en lugn dag. Har som sagt en förkylning på gång känns det som, så ska försöka göra ALLT för att stoppa den.
Jag vill inte bli sjuk nu!

Vad ska ni göra idag?!

- Posted using BlogPress from my iPhone

På lördag

 ...när vi träder in i vecka 39 o bebis därmed anses vara färdigbakad så ska jag dansa.
Jaaaa, jag ska dansa. För att få fart på hela proceduren (jag kan ju önska mig det iallafall).
Kanske bara är en skröna men det skiter jag ärligt talat i. Dessutom är det kul att dansa (säger jag som dansat sen jag var 5 år i bl.a balett (!), street, foxtrot och salsa.) Nu var det ju iof över 10 år sen jag slutade, men iallafall. Även en flodhäst ska väl kunna skaka sina lurviga tänker jag?!

Får bara läsa i mer o mer trådar jag hänger i att ungarna tittar ut hipp som happ, även dom som ska ha i början av april. (Nej, säger inte att det är något bra att sträva efter en för tidigt född). Själva grejen är den att jag har redan börjat starta och preparera mig för förlossning, varje gång jag går på toaletten tittar jag efter ev. slempropp el. annat mysko, ALLT för att se om det händer något i kroppen.
Och sammandragningarna jag hade för några dagar sen?
Borta!
Som bortblåsta. Ingenting händer.
Så, därmed bestämmer JAG att på lördag är det officiellt dansdag i det här hemmet.
Kanske till den här gamla godingen?!

men risken finns att jag kommer se ut så här. Men vem bryr sig?! I know I don't!

Vårkärlek//R.