Vad ska man säga?

Jag har en tendens att gräva min egna grav. På många olika sätt.
Bl.a genom att tänka på saker som man ändå inte kan få ogjort.
Vart hade jag varit i livet om jag hade valt en annan väg en den jag tog? Om jag inte vänt ryggen åt en del "vänner"?
På människor man saknar men där vänskapen är förlorad för längesen. Jag undrar vad dom gör. Hur dom mår. Om dom ens finns vid liv. Jag skulle kunna ta reda på det. Ta kontakt. Men jag väljer att inte göra det. Inser att det som varit får vara i dåtid och inte i nutid.
Kanske hade livet varit mycket bättre. Eller bra mycket sämre.
Men nu är jag här. Och bredvid mig ligger världens mest underbaraste individ. Min lilla dotter. Och det finns ingen annanstans jag vill vara än just här. Eller med vännerna jag har nu. Man behöver inte ha
Många vänner. Bara det är äkta <3


För övrigt så är min lilla tjej hostig, nysig och snuvig så vi har en innedag idag. Igår och i förrgår var vi ute och flängde hela tiden, så vi behöver båda vila upp oss lite tror jag.
Igår var vi bl.a hos min bror på sjukhuset o hälsade på då han opererade sig i tisdags. Och därefter hälsa vi på min farmor.
Var som en klubbad säl igår kväll när vi kom hem, men då piggade Mileah på sig efter att varit nästintill sovande hela dagen!

Tur att det finns kaffe!


Följ mig på instagram förresten! Ramonamaria29!

Nu ska vi försöka vila lite.
(Jag kan ju hoppas på det iallafall!)

Kärlek!// R


- Posted using BlogPress from my iPhone