De ofrivilligt barnlösas dag

Idag är det "de ofrivilligt barnlösas dag". Och trots att jag imorgon kommer fira min första mors-dag så känner jag mig ändå på ett sätt ofrivilligt barnlös. För dom barn som aldrig blev och som vi förlorade. För resan vi gjorde och kanske kommer möta igen. För så är det, även om vi nu har den otroliga lyckan och turen att vi fick ett barn så kan vi fortfarande få kämpa ytterligare en gång i ett försök till syskon.
Barn är ingen självklarthet, det går inte att "tajma" in. Kanske för en del, men långt ifrån alla par kan planera in en graviditet och ett barn.

Förra året vid den här dagen låg jag nerbruten både fysiskt och psykiskt efter en operation och en infektion i följd av en ytterligare "misslyckad" graviditet.
I år är jag mamma till en underbar dotter på 2 månader.
Livet har många omvägar och man får hoppa över en jävla massa hinder på vägen till målet.
Ibland kommer man fram, ibland får man ta en annan väg.
Till er som fortfarande kämpar: Jag önskar jag kunde ge er all styrka i världen, det behöver ni.
Till er som lyckats: Tänk på dom som fortfarande kämpar. Era ord och handlingar kan både värma och såra.

Extra stor kärlek till er idag//R.


- Posted using BlogPress from my iPhone