Väntar

Jag väntar o väntar. Väntar på att få några symptom, väntar på ömma bröst. Känner efter, tänker efter. "Är dom ändå inte liiiite ömma idag?"
Väntar på smärta, väntar på blod. Väntar på att något ska hända o går mest på helspänn hela tiden.
Väntar på att det ska bli 3/1. Usch, det är en evighet dit.
Vad kommer hända på vägen tills den 3/1? Har jag fått ömma bröst? Har jag fått en blödning? Vrider sig cystan så jag får lägga mig på operationsbordet ytterligare en gång det här halvåret? Tar dom isf bort min enda äggledare då? Eller vad kommer hända? Jag önskade att jag visste.
Men under tiden, på vägen till 3/1, så försöker jag intala mig själv att vad som än händer så ligger det utom min kontroll. Jag kan ingenting göra, det borde jag ju veta vid det här laget.
Och jag njuter av det jag har. Min fina fina dotter som kryper för fullt, biter på allt och är på väg att ställa sig upp. Det går så fort!
Stanna tiden! Efter 3/1 då vill säga.

- Posted using BlogPress from my iPhone