Dagen har varit jättebra. Hunden och jag har slappat framför tvn hela dagen. Gick på en promenad vid 15-tiden o plötsligt smäller det. Min hund blir attackerad! Av en stor j*vla bernesenner (stavning?) utan koppel.
Oturen föll sig som så att precis när vi går förbi ett hus, öppnas dörren och ut väller den här galningen till hund med siktet inställt på min hund. Min hund är redan rädd för stora hundar så hon börjar skälla så mycket hon bara kan. Den andra hundens ägare försöker få tag på hennes best och jag försöker få min hund lugn. Omöjligt, jag vet.
Hundägaren får till slut in besten i bilen o min hund håller fortfarande på att skälla men på ett annat sätt, som att hon är i chock. Hon skäller o skäller ut mot tomma intet och går runt i cirklar. Riktigt läbbigt att se.
Men kontrollerar henne när alla fortfarande står kvar för att se att inget hänt. Allt lugnt förutom några hårtussar mindre.
Tror jag.
Ikväll har hon börjat halta och på den senaste promenaden kunde hon inte gå uppför trappan. Hon är nerstämd och inte sig alls lik. Hon som brukar vara superglad jämt och går alltid efter en även om man är inom synhåll.
Men inte nu. Hon bara ligger ner.
Och jag lipar som en tok. Som en hysterisk gravid kvinna.
Det här är det värsta med husdjur. När dom blir dåliga och man inte vet vad man ska göra. Man är så maktlös och vet varken ut eller in. Får upp dumma dumma tankar om hur hela benen är skrot o enda alternativet är avlivning. Nu tror o hoppas jag innerligt att det inte blir så, men kan tyvärr inte rå för tankarna. Längtar sååå tills imorgon så att jag kan ringa till veterinären det första jag gör.
Mitt hjärta, mitt allt. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar