Detta hade vi planerat ett tag, så det kom inte så om en överrasking när sambo tog fram ringen!
På något sätt känns det som en självklarhet, denna förlovningen. Som något vi egentligen borde ha gjort för längesen. Vi känner varandra utan o innan, med ett tonläge eller ögonkontakt så vet vi hur den andre mår. Med risk att låta alltför klyschig, så är det faktiskt så att utan C. Så känner jag mig halv.
Annars så var hela spa-upplevelsen fantastisk! Vi gjorde inga behandlingar, bara slappade o badade, åt o tog det lugnt. Kan varmt rekommendera en spa- helg på selma spa.
MEN trots att vi har varit på spa, så kan jag inte rå för att känna mig stressad o orolig över att jag inte känner något i fabriken. Ingen spark, inga buffrar. Ingenting. Nu är jag ändå i v.21, med moderkakan i bakvägg. Så tycker att jag borde ha känt någonting vid det här laget.
Vill inte lägga mer press än nödvändigt på C. Så att han också blir nervös o nojjig som jag.
HATAR när jag blir sån här. Kanske tänker jag mer på det nu när vi har varit iväg?
Det är ju trots efter våra semestrar som mf har upptäckts.
Första mf fick vi plus på stickan första gången under semestern i Halmstad, dagen efter vi kom hem började jag blöda o mf var konstaterat.
Andra mf/ ma hände under vår semester i Sälen o upptäcktes på vul en vecka efteråt.
Men den här gången måste det bara gå väl. Det bara måste.
Jag har tills onsdag att försöka lugna ner mig i tänket. Då ska jag nämligen träffa BM o förhoppningsvis få höra hjärtslagen.
Tyvärr ska jag dit utan sambo, så jag kommer vara nervös som tusan. Men klart att jag kommer få höra hjärtslag.
Eller hur?! =\
Selma Spa i Sunne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar