Nära krock-upplevelse X2 och kantareller i näsan

Det har varit en hektiskt vecka med jobb och utvecklingsdag på jobbet.
På en o samma dag var jag nära att krocka 2 sketna gånger. En på morgonen på väg till jobbet då en lastbil som står i vägrenen helt plötsligt får för sig att köra ut på vägen där jag (och 10 bilar bakom mig) kommer. Som tur var insåg han (?) snabbt sitt misstag o svängde in till vägrenen igen o jag for ut på andra sidan vägen. Kan tacka min lyckliga stjärna för att det inte kom möte just då, för då hade det garanterat smällt med en jävla smäll. Tänkte direkt på adrenalindosen både jag o bebis fick. Aj aj aj, inte bra.
Nästa nära-krock-upplevelse kom på vägen hem från jobbet, i en rondell då en bilist åker rätt ut framför mig, trots att jag blinkar o visar att jag ska ur rondellen.

JAG BLIR SÅ URBOTA ARG PÅ FOLK SOM INTE KAN SE VART ANDRA BILAR ÄR UTAN BARA KÖR. 

Så efter dessa smärre chock-upplevelserna, samt en trött dag överlag på jobbet så mådde jag inte alls tiptop när jag landade i soffan. Frös, var sjukligt trött, halsbränna, huvudvärk och illamående.
Fina sambo fixade snällt kvällsmaten som blev kantarellbruschetta, vilket var gott.
Men det hela slutade med kavalkad-spy järnet. Aldrig varit med om liknande!
O detta var första kräkningen sen tja, kanske vecka 12? vecka 11? eller kanske vecka 10?
Skitsamma, det var ett tag sen iallafall. Men misstänker att det var mer mitt allmän tillstånd som gjorde att det blev kräkning än hormoner, men vad vet jag?!
Huvudsaken är att bebis mår bra. Vilket jag verkligen verkligen hoppas.

Har ännu inte känt några sparkar, vad jag vet iallafall. Ibland kan det kännas som att något nyps där inne, men det tror jag mer är livmodern som växer o därför känns det. Någon som vet?
Något "fladder" eller att det ska kännas som en liten fisk där inne har jag inte känt av. Men det kommer nog. I skrivande stund känner jag ingen panik eller stress, det kommer när det kommer.
Känns läskigt att tänka så "avslappnande" på något sätt. Är så van att gå på helspänn hela tiden att jag helt enkelt inte orkar med det längre. Känns som att det är "fel" att vara avslappnad i tänket o att jag kommer få tillbaka det tusenfalt. Men börjar mer o mer inse att vi är maktlösa i det som händer. Nu iallafall.

Idag är sambo o hans vänner i Stora staden Stockholm på spelmässa så jag o hunden är ensamma. Så idag åker vi nog hem till mami o papi o äter och ev. blir det filmkväll med goda vänner ikväll.
OM JAG BARA ORKAR!

Kärlek//R.