Som rubriken lyder. Jag är orolig. Kanske för att jag gått in i samma vecka där mitt senaste mf (ma) upptäcktes, kanske för att jag för tillfället inte har några symptom. Brösten är inte ömma o känns som vanligt. Jag är piggare o inte lika känslig som för en vecka sen. Igår och idag mår jag illa, men jag vet att det inte behöver vara för att jag har en levande graviditet.
Blir så sjukt trött på mig själv när jag tänker så här. Att försöka hitta o tyda symptom som man inte vet om man inbillar sig eller om dom verkligen finns där.
Nu hoppas jag bara att den här veckan går fort så att det kan bli tisdag o att vi kan få se Dantes jobb den senaste tiden.
Innerst inne så tror jag nog att Dante jobbar för fullt där inne med vår bebis.
Men det är så lätt att dom negativa tankarna tar över o man skenar iväg med allt det onda och svarta.
Tänker fortsätta kämpa för mina glada tankar.
Det måste vara vår tur nu...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Uppdatering
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar