Hiskeligt

... Nervös. Imorgon vid den här tiden vet vi om Dante har gjort ett bra jobb.
Imorgon 8.30 sitter jag hos en ny läkare (den tjugonde i ordningen tro?!) för att sära på benen o göra ett vul.
Härdad är ordet. Jag är inte nervös i den bemärkelsen längre, för att sära på benen i för en vilt främmande människa. Det rör mig inte ett smack i ryggen. O det känns konstigt. Det ger på något sätt ett kvitto på all skit, alla otaliga gånger man egentligen suttit i den där förbannade stolen. O anledningarna till varför.

Jaja, jag vet att jag inte har kunnat ändra på något. Det kanske var en mening med all den här prövningen för oss? Eller så är det väl som alla sagt till oss, ren otur.
Vad den än är så får jag inte svar på varför. Aldrig

Jag önskar bara att det ska gå den här gången. Jag är livrädd. Bokstavligt talat livrädd.
Snälla snälla fina ni. Håll era tummar för oss imorgon. Alla tummar ni får tag på.

Kärlek där ute// nervös R.


- Posted using BlogPress from my iPhone