Pust

Sambo fick sticka ifrån jobbet en timme så han mötte upp mig på sjukhuset. Vi fick komma in direkt vilket kändes skönt. Läkaren har jag träffat förut, i samband med vårat första missfall. O även hon kände igen mig. Nu måste jag nog ha träffat alla läkare på gyn tror jag ändå?

Hon visste att jag var adopterad men frågade ändå om jag visste något om min bakgrund, för det fanns vissa saker som hon sa kunde vara ärligt. Eller spela roll.
Men eftersom jag inte vet någonting så kunde jag inte hjälpa henne. Det är i såna här lägen man skulle vilja ha kontakt eller iallafall ha mer information om den som burit mig i 9 månader. Jag vet t.ex inte om jag är för tidigt född.

Anyhow. Så fick vi göra ett ul. Bebisen såg ut att må bra därinne. Sparkade o levde. Läkaren klämde o kände. Lyssnade på hjärtljud o mätte flödet i navelsträngen som låg på 0,9 (tror jag). Detta gjorde hon för att utesluta havandeskapsförgiftning, då man tydligen kan ana detta genom att flödet till navelsträngen är lite mer "ansträngt".
Men det såg bra ut, tillsammans med urin och blodprov som inte visade något avvikande. Blodtrycket låg på 120/70 så även det var bra.
Så med tanke på att jag har haft Problem med gallan för några år sen, så trodde hon att det var det som bråkade igen.
Huvudsaken är att bebisen mår bra. Resten kan jag ta. Blev ordinerad vila idag så har nu intagit soffläge o ska strax kolla på Svenska Hjältar- galan. Lär tjuta som en stucken gris!
Imorgon är jag också hemma från jobb. Tänkte att det var lika bra eftersom jag fortfarande har ont i magen.

Kan ni förlåta mig för dålig uppdatering dom senaste veckorna?! =)

//R.


- Posted using BlogPress from my iPhone