Panik.

Ja, det har jag haft hela dagen. Jag vet varken in eller ut. Brösten är inte desamma, och allting är PRECIS som innan jag blev gravid. FAN FAN FAN.
Dom flesta som har varit med om MA/MF vet hur för jävla jobbigt det är att jämt o ständigt känna efter symptom. Hur många otaliga gånger jag har känt på brösten idag för att se om dom är ömma är nästintill sjukt. Jag vill veta att allt står rätt till där inne. Jag vill veta att Dante gör ett bra jobb o inte har tagit ut pension i förtid. Visst, jag har inte ont och har inte haft det heller.
Men alla gånger behöver man inte ha det. Det är det som är det förjävliga med MA.

Idag är allt bajs.