Tacksam

Efter den här veckan har jag insett värdet av att få sova i våran säng. Att vara hemma i vårat hem, att kunna gå upp utan ansträngning eller smärta, att kunna ta en dusch utan att känna att man ska svimma, att kunna ligga på sidan o sova, att allt jag har är sjukt betydelsefullt. Att vakna upp till en ny dag o veta att man har klarat av ännu ett dygn hemma, utan att behöva åka in till sjukhuset.
O jag har bara gjort en operation. Jag kan inte ens tänka mig, eller sätta mig in i, vilket helvete t.ex. cancersjuka går igenom. Dom måste vara otroligt starka och envisa för att klara av ett sånt helvete.

Alla mina tankar till er.

Igår när vi kom hem från att ha firat min mor väntade det en överraskning vid vår dörr:

Det var fina vänner från Umeå som hade skickat den här fina buketten! På kortet står det;
"Hej, mina kära vänner! Vi tänker på er och önskar er det bästa. Ta hand om er. N &A " 


Vilken otroligt fin gest! Blev superglad över att dom tänkte på oss och gjorde det här. Underbart fina människor <3
Har även fått en chokladkaka (som jag inte har moffat i mig än!) o ett fint krya-på-dig kort av arbetskollegorna. <3
Känns lite knepigt kanske, men såna här gester får mig att bli starkare. Att folk verkligen visar att dom bryr sig och tar sig tid att göra något sånt här får mig att bli än mer tacksam för vad jag har.
Ni är guld värda! 

Igår tog vi även med oss vårt älskade lilla kräk hem, hunden. Hon har varit hos mor o far den här veckan, eftersom vi självklart inte har kunnat ta hand om henne. Känns sjukt skönt att det sakta men säkert börjar återgå till det normala, även om jag inte ska ta ut lyckan i förskott. Har lärt mig att då får man alltid gå ett steg tillbaka.
Idag är en bra dag. Det är på kvällarna värken o febern kommer. Men försöker att ta timme för timme. 
Idag är ju även mors dag och vi ska snart till svärmor o fira henne.
Ha en fin dag alla fina läsare.

Mitt älskade lilla kräk <3