Jag hittade en knöl...

Jag hittade en knöl. I vänster ljumske. Som en ärta.
Vad är det här?
Vem driver med mig? Vem vill mig så här mycket ont? Varför?
Smäll på smäll på smäll på smäll.
När hade ni tänkt att jag skulle orka resa mig upp igen?

Självklart är det första jag tänker på är cancer. Med min tur, så varför inte?
Men den gör ju trots allt lite ont, o cancer ska (förhoppningsvis) inte göra ont.
Dessutom läste vi till oss att lymfkörtlarna kunde svullna vid infektion. Jag hoppas vid Gud att det är så nu. Men kan ni klandra mig för tankarna?!
Imorgon ska jag tillbaka till sjukhuset för att mäta om CRP (infektionsvärdet) har sjunkit eller stigit. Jag hoppas jag kan få ett snabbt utlåtande frän någon förbipasserande doktorn också om den här ljumsk-ärtan.

Jag skulle förstå om någon trodde att allt som händer mig bara är ett skämt. För även om det är mitt liv och min usla verklighet, med min usla och trötta kropp, så tror jag att allt det här är ett skämt. Att jag snart ska vakna upp från mardrömmen. Men det är här min verklighet. Mitt liv.