En stund av lycka

Tog mig till sjukhuset. Fick veta att hcg i fredags låg på 73, o det var ju bra. Även CRP hade sjunkit till 45 el. liknande, så det var också bra. Måste vara min lyckodag för fick även träffa en läkare som tittade på mitt sår.
I typ 1 sekund.
Innan han barbariskt tog fram saxen o klippte bort stygn-tråden. UTAN BEDÖVNINGSMEDEL började han sen trycka ut ohyggligt mkt skit. Det gjorde så djävulskt ont, ondare än något på hela veckan.

Det kanske inte var det trevligaste inlägget, men jag ville egentligen bara komma till att jag efter den här smärtan kände oerhört lättnad o på något sätt ett lyckorus.
Jag hoppas att det vänder nu. Det känns som om jag inte hade fått ut den här skiten så hade det inte vänt. Det bara måste vända nu!

Men jag ska aldrig mer ta ut något i förväg. Det blir som sagt bara bakslag då. Men jag hoppas så på att det vänder nu.

Har idag även bokat in tid till en privat sittning med en person. Ska bli galet intressant o se vad som sägs o händer då!