Ramonas Blogg

tisdag 10 maj 2011

Förlåt...

men säg inte till mig att allt kommer att bli bra, eller bättre. Säg inte till mig att jag kommer klara det här också. Dom senaste 10 månaderna har varit för jävliga o jag ser fortfarande inte någon ljusglimt.
Har du inte varit i sitsen där jag är nu, vet du ingenting.
Jag vet att människor runt omkring bara menar väl o försöker få mig att må bättre. Men det funkar inte längre.

O jag försöker inte stöta bort någon av er. Det är inte min mening.

Jag önskar bara att det fanns någon som har varit i min sits, som vet vad det är för skit jag går igenom.
Någon som på riktigt kan förstå.
Jag har aldrig känt mig så här ensam i hela mitt liv o det finns ingen som kan hjälpa mig.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till o allt jag vill är att må bra igen.

Som ni kanske märker är det inte alls en bra dag idag...

16 kommentarer:

  1. Karma. Det man ger får man tillbaka.

    SvaraRadera
  2. O vad fan menar du med det din jävla idiot?
    Du är Piss värd i mina ögon.

    SvaraRadera
  3. idiot som kommenterat ovanför...

    Men jag ska sluta kommentera också så slipper man känna sig som en skit för man försöker muntra upp dig..... :(

    Kram iaf från becca

    SvaraRadera
  4. Håller med. Vissa vill bara jävlas. Men jag är tyvärr en skit på riktigt. Önskade Ramona kunde förlåta mig. Hon är en underbar människa.

    SvaraRadera
  5. Alla mår vi dåligt ibland och vissa går periodvis igenom mer än andra. Det kanske inte går att förstå till 100 % för alla reagerar olika, men jag tror att dina vänner försöker tänka sig in i din situation för att finnas som stöd. Det kan dock Inte vara så lätt att vara din vän så som du stöter bort allt och alla. Tror du ska tänka dig för lite.

    /En som läser men inte vet vem du e

    SvaraRadera
  6. Det märks att du inte känner mig för då hade du vetat att mina riktiga vänner ät av sig på fler ställen än enbart på bloggen. O för att inte Veta vem jag är så verkar du tro väldigt mycket om huruvida jag stöter
    Bort allt o alla?

    SvaraRadera
  7. Jag tänker inte ens bemöda mig att kommentera vad som skrivits ovan mig. Det går inte att säga till någon med sorg att "man ska rycka upp sig" även om det sägs med all välmening. Och det går inte förstå sorgen som kommer från att förlora sitt hopp i missfall. Det går inte förstå hur man mår efter missfall om man inte har fått missfall själv, så är det bara. Jag önskar dig allt gott Ramona och jag ville bara säga att du inte är ensam. Jag har fått upprepade missfall och läser din blogg för jag känner igen mig i din sorg. Önskar att det snart blir lättare för dig! / U

    SvaraRadera
  8. Jag förstår du inte tycker jag är en riktig vän när jag nästan bara kommenterar här på bloggen men du brukar ju inte svara på mina sms heller.. du svarar ju oftast här..
    Jag tycker synd om dig ska du veta och självklart vet jag inte vad du går igenom, men hur kan du skriva att det är bättre utan alla kommentarer du har fått? Trodde dom ev skulle hjälpa dig lite men..:( Kram Becca

    SvaraRadera
  9. U: du gjorde min dag. Tusen tusen tack! O beklagar dina mf...

    SvaraRadera
  10. Tack och bra att jag kunde hjälpa lite lite :)
    /U

    SvaraRadera
  11. Min fina fina Ramona. Folk verkar inte roligt fatta den här grejen med bloggar och kommentarer. Visst är det roligt att få kommentarer ibland, men det är ju inte för den sakens skull man skriver. Jag skriver också gärna av mig i en blogg, man mår lite bättre då. Och de som läser min blogg verkar i alla fall förstå när och vad de ska kommentera. Fortsätt vara dig själv och skriv precis Vad du vill och känner, för precis som du skrev så är det din sida, och de som läser har själva valt det. Har själv fått höra från håll att jag skrivit så illa att de
    Inte kunde läsa och bett mig ta bort inlägg. Men man skriver ju precis vad fan man vill, helt för ens egen skull.

    SvaraRadera
  12. Mej stöter du inte bort gumman. Även om jag inte vart med om det du har varit, så kommer jag alltid stå vid din sida. Vad som än händer;-)
    Kramar din gamle Vän Sara

    SvaraRadera
  13. Det er første gang jeg er innom bloggen din, og jeg fikk lyst til å si at jeg føler inderlig med deg. Dessverre er det så mange som forveksler oppmuntrende ord med å vise medfølelse og empati. Det har ingenting med hverandre å gjøre. Det man trenger mest av alt når man er så langt nede er noen som orker å se, orker å lytte... Godt at du har venner både nær deg og på bloggen som forstår dette. Andre kan bare ryke og reise! Varme tanker fra E.

    SvaraRadera
  14. Jag har varit med om en del likande saker som dig men jag kan ju ändå inte helt sätta mig in i hur du känner. Jag har haft två MA tidigare men är nu gravid igen och hoppas att den lille vill stanna denna gången. Jag har blivit sviken av min man vid flera tillfällen men vi har lyckas reda ut det och gå vidare. Tankarna och känslorna finns dock delvis kvar och när jag mått bra en längre period, fått vara lycklig och/eller jag och min man haft det bra en period kan jag nästan gå runt och vänta på att något ska hända för så har det varit under de senaste 2 åren. Nu hoppas jag dock på riktigt ljusa tider för oss båda. Tycker att du verkar ha haft tillräckligt med tråkigheter och hoppas att du snart får känna glädje och lycka igen. Ta hand om dig!//MissT

    SvaraRadera
  15. E: Tack! Är inte så jättebra på danska, men fattar en del. Tack för värmande ord!
    Miss T: Precis vad jag känner! Känns som att jag går på nålar tills nästa bomb släpps. Önskar dig all lycka med din graviditet o att det går bättre den här gången.
    Själv får jag ta dagen som den kommer...!

    SvaraRadera
  16. Sara o Lina: Tack för att ni finns söta underbara fina vänner! <3

    SvaraRadera