Vidriga äckliga svek

Inatt Uteblev sömnen totalt. Kanske dåsade till några minuter. Stirrat upp i taket. Myst med hunden. Spelat spel. Allt för att fördriva tiden o blockera tankarna.
Fungerade inte.
Efter missfall nr 2 trodde jag att det v det värsta som kunde hända. Fan vad fel jag hade.
Vidriga svek. Av han jag älskar mest. Älskade mest o kommer att älska mest.
Det spelar ingen roll vad han säger eller vad han gör. Jag har gått igenom samma svek för många gånger för att kunna förlåta ytterligare ett. Hans beteende som blev förändrat har jag svaret på varför. Han var den siste jag gett mitt förtroende till. Aldrig mer.
Jag är utan mitt hjärta o utan det är det svårt att leva.
Jag måste få svar på varför, men han ger mig bara skit tillbaka. Skyller bort allt på mig.
Visst. Varför inte sparka på den som redan ligger?
Det finns inget hopp kvar för oss. O jag har Ingen kraft att tänka framåt.
Vart ska jag börja? Hur ska jag ha kraft och tid att hitta en ny lägenhet? Vart ska jag sova? Vem ska ta hand om hunden när jag jobbar så mycket? Men framförallt, hur är det tänkt att jag ska kunna vara utan honom?
Det gör så ont. Tårarna rinner konstant o ögonen har svullnat såpass mycket att jag knappt ser längre.

Vad ska jag ta mig till??
Tack, underbara vän för att jag o hunden fick sova hos dig instt. Tack för orden du sagt o för kramarna du gav... Tänk om det kunde hjälpa