Har sagt det förut o jag säger det igen. Det här har förändrat mig. Det här är inte jag.
Jag brukade ta lätt på livet. Se på motgångar som något som gjorde mig starkare.Gjort mig till den jag trodde att jag var, stark.
Jag är bitter, arg, ett nervvrak. Ett darrande asplöv som ser livet som ett helvete o ett enda stort hinder. Varenda motgång är för stort o får mig att vilja ta slut på det hela på en gång.
Är det så här det ska vara så vill jag inte vara med längre.
Vad gör jag för fel?
Varför är det vi som ska ha otur? Varför händer all skit oss, och mig? Inte bara missfallen utan all annan skit också.
Tänk när man var liten o det enda bekymmer man hade var om man skulle få chans på klassens snyggast kille. Jag vill ha tillbaka den tiden. Jag vill inte vara kvar i den här bubblan av oro, ångest, självömkan o rädsla.
Jag vill inte vara sån här.
O ÄL är inte i sikte. Är det här ett skämt eller?
Uppdatering
1 år sedan
<3
SvaraRaderaDu gör inget fel. Anklaga inte dig själv. Det är orättvist, jag vet. Men ge inte upp! Du fixar det här,
SvaraRaderakram
Tack fina ni <3
SvaraRaderaEn dag så kommer det!! Jag håller tummarna!
SvaraRaderaKram /Hanna