Vart är alla?

Man hör, och läser att det är rätt vanligt med missfall ändå. Men det finns endast en i min närhet jag vet som har haft ett. Ok, det kanske inte är något man basunerar ut hejvilt. Men jag har aldrig o tänker aldrig undanhålla mina missfall om det skulle komma på tal eller om jag vet att någon av mina vänner skulle få gå igenom det.
Efter första mf var det otroligt skönt att prata med min fina vän som gått igenom samma sak som jag.
Ingen annan vet ju vad det är jag går igenom.
Att människor kanske försöker att säga dom rätta sakerna, gör dom rätta sakerna så brukar det bli helt fel. I allafall i mina ögon.
Jag vet att jag har människor omkring sig som bryr sig, men när man själv inte har varit i samma sits så kan ord som "det var bara otur, nästa gång blir det bättre, det var bara något fel på fostret så det var naturens sätt att stöta bort det" m.m bli så fruktansvärt fel o bara gör mer skada än nytta.
För när du själv inte har varit min sits, gått igenom 2 mf o har gravida människor runt omkring dig hela tiden, så har du ingen aning om vad jag går igenom.
Det hade räckt med en kram.

O tack, fina du för att du gör så att jag inte känner mig som den ensammaste kvinnan i världen med missfall i ryggsäcken.