...

Mitt förra inlägg om självmord handlar inte om jag ska göra det. Klart jag tänker tanken nu när allt är som det är. Men jag är för feg för att kunna göra det, o med min tur så blir jag säkert ett vårdpaket istället.
Så nej, jag ska inte göra något dumt.
Men jag undrar om jag hade varit någon annan, när hade det räckt? När får man nog?

Tankarna är fortfarande huller o buller o jag vet fortfarande inte vad jag ska göra.
Ska jag ge en chans till? Kan jag göra det? O om jag inte gör det, kan jag leva med det valet?
Vi kanske skulle klara av det här. Men jag tror att det skulle bli för jobbigt och påfrestande för oss båda.
Jag skulle bli sjuk av undran om vad han gör när jag inte är med. O när han börjar läsa o bo på annan ort skulle vara ohållbart. Men samtidigt vill jag
Jag tror inte jag kan leva med mig själv om jag inte ger det en chans.
Men samtidigt kan jag inte leva med att ge det en chans....