Terapi?

...tänker jag aldrig göra igen. Efter branden -98 fick jag gå till en psykolog. Som sa alla dom rätta sakerna, frågade dom rätta frågorna. Kändes som hon frågade genom ett frågeformulär. Hon hade ingen aning om vad jag hade gått igenom, eller hur det kändes. Så varför skulle jag prata med henne tänkte jag. Och så tänker jag nu med.
Min terapi är att få prata med andra som har varit om samma sak och prata med min sambo som går igenom samma sak.
Dom senaste dagarna har inte alls varit bra. Men idag har jag faktiskt dammsugit och t.o.m vattnat blommorna. Men nu är kraften och viljan borta igen. Så över till något roligare.
Eftersom vi slänger sängramen och därmed sängborden som sitter fast i sängramen så är det dax att hitta nya sängbord. Och ett nytt överkast, kanske nya prydnadskuddar också. Eller vad säger du käre sambo? ;0)

Kanske ett sånt här...?:

Jaja, vi får se hur det blir.