Bloody hell, bloody weekend.

Nu har jag varit hos doktorn då. Pratade lite, blev egentligen inte mycket klokare. Men det var skönt att få höra doktorn säga att vi hade lätt för att bli gravida (1a graviditet tog 5 månader, 2a graviditet 3 månader.) För en som är lite lätt hypokondrisk över allt det här med bebisverkstad o grejjer så var det skönt. Frågade om det här med ökad missfallsrisk efter 2 mf o han sa att det kan ha inverkan, men det är jättesvårt att veta. Då tittar dom på när i graviditeten missfallet uppstod och är det ungefär vid samma tidpunkt kunde det ha inverkan. Frågade vad han menade med samma tidpunkt ,typ 1a trimestern o liknande. O då fick jag bara som svar att det ALLTID var under den första perioden. Men jaha. Dom flesta missfallen sker ju under 1a trimestern. Så det blev jag inte klokare på. Känns ändå så skönt på något vis att blir det ett till mf/ma så blir det utredning.
Efter samtalet blev det ett till VUL och där tittade han på hinnsäcken och livmodern. Livmodern var stor och hinnsäcken hade minskat betydligt. VULet som jag gjorde i måndags visade en större hinnsäck o vi såg även fostret. Denna gång fanns det inget foster. Undrade vart sjuttan det hade tagit vägen eftersom jag inte har blött något. Fick som svar att det kunde vara så att kroppen har absorberat det (låter ju helkonstigt) eller att det är på väg ut.
Fick iallafall tabletter som ska stöta ut det, och jag hoppas att kroppen iallafall kan göra mig den stora tjänsten o stöta bort allt. Så nu blir det återigen att ta fram DONNA-testet o se när/om ägglossningen behagar att komma igen. Blir så jävla le på hela skiten.
Avbokade tiden hos min barnmorska idag också, innan jag åkte till gyn. Gick ju dit på hälsosamtal när jag var i v.6, när man fick den där boken "vänta barn" och allmänt snack om graviditeten. Och då hon sa att hon ville att jag skulle ha fler symptom. Jag var ju bara trött o ömma, spända bröst. Hon ville att jag skulle ha illamående och andra, större grav.symptom. Knappt hon trodde jag var gravid, då jag inte alls hade samma symptom som vid förra graviditeten. Men tji fick hon, jag vet att alla graviditeter inte har samma symptom. Inte minst nu.
Nästan direkt efter jag kom hem från gyn ringde barnmorskan till mig. (får ju lämna återbesök via telesvarare) och undrade om jag inte ville komma dit iallafall vid den utsatta tiden och prata om det som hänt, och om jag/vi hade frågor. Först tänkte jag att det är väl ingen idé, alla säger ju att det ska ordna upp sig o allt är så normalt o hit o dit. Men sen tänkte jag, samtalet är ju inte förräns i mitten av mars och då borde jag ha slutat blöda. Men har jag inte gjort det, har jag ju denna tiden att kunna prata med BM om varför o mens-cykeln o allt det där. Kanske dyker det upp några frågor också. Jag vet inte. Allt bara snurrar och jag önskar att allt var som förut.

Det blev ett långt inlägg. Men det skiter jag i.
Igår köpte vi hästen-sängen:

Superskön! Men vi ska köpa högre ben så att det blir den perfekta sängen!
Hoppas dagen går fort så att sambon kommer hem snart. Vågar inte ta tabletterna innan han är hemma...