Inte så förvånad

Svarade för att tag sen på ett frågaformulär som föreningen Barnlängtan gjorde angående om hur barnlösheten påverkar en.
Nu har DN.se skrivit en artikel om enkäten och resultatet det visade.
Jag är inte alls förvånad över vad det visar.

Som Johanna Mannung säger i artikeln (vice ordförande för Barnlängtan):
– Många får en krisreaktion. Men till skillnad från andra kriser är denna kris oftast inte av övergående natur. Ofrivilligt barnlösa får inget definitivt svar på hur deras liv kommer se ut, varför många fastnar i den första fasen av krisen.
 Precis just så där. Vi får inget definitivt svar på hur våran framtid ser ut. Får vi barn, egna eller adopterade? Är det något fel på oss? Vart står vi om 5 år m.m.

Jag önskar så att fler var insatta hur det är att vara i den här sitsen. Att fler brydde sig, istället för bara vara fast i sitt egna. Kanske är det så att iallafall dom i vår närhet är rädda för att fråga hur det är med oss, våran bebisverkstad, vad som kommer att hända o vad vi kan göra m.m. Men för Guds skull, det är bara vi! Dom som känner oss vet att vi är öppna med allt det här. Vi har ingenting att dölja, o skulle det vara så att det finns något vi inte vill säga, då säger vi helt enkelt det.
Jag läser en hel del bloggar och många av dom bloggarna har blivit erbjudna en ev.äggdonation. Nu är det inte så att vi är i det stadiet. Än.
Men jag tvivlar starkt på att dom i min omgivning ens vet vad en äggdonation är.
Och nu är det inte så att jag vill ha erbjudanden hit o dit om en massa ägg, jag menar bara att jag önskade att min omgivning var mer insatta.


Kärlek