Hej!

Alla fina blogg-läsare!
Har efterlängtad och välbehövlig semester! Jag slappar, tar dagen som den kommer. Låter fötterna bestämma vart jag ska ta vägen. Kroppen mår bra, själen kommer må bra. Har mer bra dagar än sämre dagar det senaste.
Hjärnan går inte längre på högvarv konstant och jag känner hur jag är mer avslappnad i barn-fabriken.
Låter ödet få bestämma lite mer. Det som sker, det sker.
Är det meningen att vi ska bli föräldrar till bio.barn, då blir det så.
Det kommande året är vårat år.
Året då vi ska ta hand om varandra istället. Ha sex när sköen vi känner fört, utan att schemalägga, kolla temp. kolla ÄL-tester, slänga i sig massa piller hit o dit.
För min tröst är att oavsett om det händer något eller inte, så vet jag att vi ska få hjälp om ett år.
O den trösten klandrar jag mig fast vid som ett sista hopp. O nåde den som släcker mitt sista hopp.


ps. Som ni kanske förstår har jag en bra dag idag. Då när jag skriver så här optimistiskt. Dom dåliga dagarna är ju långt ifrån så här optimistiska.

kärlek