Det är ok...

Idag när jag inte har haft så mycket att göra så har jag läst ikapp bloggar jag inte hunnit läsa och nya intressanta bloggar som jag kan känna igen mig själv i. I människor som har varit, är eller känner någon som är i liknande sits som vi är. Ofrivilligt barnlösa.
Det finns så många av oss. Men ändå är det inte förrän man själv är i sitsen, eller känner någon som är ofrivilligt barnlös som man hör, eller pratar om det. Det finns så många öden, så många upplevelser, så många utredningar, så oändligt mycket tårar och glädje på vägen till att få ett barn.
Så många som inte vet, har kunskap om allt jobb det krävs för att få just den hjälp som man själv behöver. Så många som inte är insatta, som har turen med sig att få barn på naturlig väg, som inte behöver leta efter fakta, som inte behöver ta olika slags läkemedel, gå på utredningar, sätta sig i den där förbannade gyn-stolen o sära för otaliga människor, göra undersökningar, ta blodprover, äl-tester o gud vet allt annat jag inte har skrivit med.
Världen är så sjukt orättvist. En del drabbas mer än andra, livets hårda skola.
Men jag blir så arg. Jag blir så guda-nådigt arg på människor som sätter barn till världen, utan att se till barnets bästa. När jag finns här, utan barn o skulle göra allt för att få vårat barn i våran famn. När jag skulle göra allt som fanns i min makt för att vårat barn skulle må så bra som möjligt. Att kunna älska villkorslöst och utan krav.

Testing testing

- Posted using BlogPress from my iPhone

En bild...

...som förklarar en del.

Lata dagar

Vilka underbart lata o sköna dagar det har varit i helgen! Vi har hunnit med så mkt, som t.ex. shopping, träffat familjen o latat oss i solen. (skönt att det blåste, annars hade jag inte klarat av värmen!)
I lördags tog vi strandpromenaden på över en mil tillsammans med sambons bror + familj. Supermysigt förutom att det var varmt och hunden orkade inte gå hela vägen hem. På tok för varmt för henne, trots att vi badade henne m.m. så den promenaden slutade med att sambo fick hämta bilen o köra hem oss den sista biten...!
Söndagen bjöd på shopping och grillning. Härligt!
Igår var jag på en seans med ett medium. Det var inte mkt som stämde. Eller det som stämde kunde stämma med i stort sett vem som helst. Som t.ex. att jag hoppade hopprep när jag var liten. Det brukar ju dom flesta småtjejerna göra. Hon sa iallafall att jag har en ande med mig, med ett dubbelnamn och som var mycket med mig när jag var liten. Hon beskrev hennes utseende och det kan stämma in på min pappas mormor... men ja. Jag är fortfarande skeptisk. Synd, för hade gärna velat tro mer på att det finns något efter döden.
Men det vet man ju aldrig.
För övrigt, så är det bra. Känner att jag börjar komma tillbaka igen. Märker att jag har ändrat mitt tankesätt lite ang. bebisverkstaden. Prioriterar andra saker som får mig att må bra, istället för saker som ger mig ångest. Jag är maktlös, än så länge, i vad som sker i kroppen. O på något vis ger det mig tröst. Jag kan inte göra något oavsett hur mycket jag vill. Och händer det inget inom ett år, så vet jag att vi får våran utredning. Eller ja, förhoppningsvis iallafall. Man vet ju aldrig hur länge man får vänta på sånt i det här landet.

I sommar har vi iallafall en hel del annat att lägga fokus på som student, bröllop och en fartfylld semester med en del resor. Ska bli skönt att få komma bort lite!
Hoppas ni mår fint!
Puss

Nu ska jag dela med mig

....av låtarna som har följt mig genom åren. Som alltid får mig på bra humör!

Sweet Child of Mine. OSLAGBAR! Den här lyssnade jag o gymnasie-vännerna massor på det sista året på gymnasiet. O det var den första låten jag lyssnade på när jag precis fått mitt körkort o körde ensam för första gången. Snacka om LYCKORUS!

with or without you. Ja, den här låten behöver inte ens presentation. Galet bra o det finns mycket i texten man själv kan relatera MYCKET till.

och självklart AMON AMARTH.

Självklart finns det massor andra låtar som får mig att må bra. Men dom här låtarna och jag har en historia.
Idag mår jag ännu bättre än igår o hade såpass mycket energi så att jag har städat, dammat, dammsugit och hämtat utemöblerna (som jag egentligen inte vill ha, men något måste vi ju ha på balkongen) och fixat lite på balkongen. Nu väntar på att gamla fina vännen C. och hennes son ska komma o hålla mig sällskap en liten stund.

Rädd

Usch. Den här dagen kunde kvittat totalt!
Sambo med hund åkte iväg redan innan jag vaknat för att han ska fixa med bilen hemma hos svärmor. O i.o.m att jag fortfarande inte hittat tillbaka ordentligt efter operation o inte kan gå långt med hunden så tog han med henne så hon kan få springa lös med svärmors hund också. Då njuter hon mitt lilla kräk <3 <3

O jag då. Ja, jag har legat här i soffan. Precis hela dagen! Jo just det ja!
Jag stog på balkongen i typ 2 minuter.
Fina Ea kom o hälsade på mig en snabbis o hann äta med mig innan hon var tvungen att hjälpa till med en flytt. Har haft så obeskrivligt urbota supertråkigt idag! Gillar verkligen inte dom där "mellandagarna" när man precis varit sjuk/nyopererad och hjärnan börjar hänga med igen o man vill hitta på massa saker, men kroppen säger ifrån.
Men nog om det gnället. Är oerhört tacksam (ja, fortfarande) att jag börjar bli bättre, för alla fina medmänniskor, för den fina mannen jag har o allt annat positivt som finns här i livet.Och oerhört stolt över mig själv för att jag klarat av ytterligare en kris.
Tänker tillbaka på samtalet jag hade med kuratorn igår. Och hur olika människor verkligen är. Hur man hanterar kriser på olika sätt o hur man ser på kriserna.
Jag vet att jag har tacklat det här bra. Och även missfallen. Men jag kan välja. Antingen kan jag låta det här ta knäcken på mig totalt eller, så får jag fokusera på det positiva som det faktiskt har gett mig.
Att vi har haft det lätt för att bli gravida. Att jag iallafall har en äggledare kvar, att vårat förhållande har klarat av alla smällar o vi är starkare än någonsin. Och framförallt att jag hade turen att leva just nu. Med förutsättningarna vi har. Hade det här varit för 100 år sen så hade jag med stor risk inte överlevt det här. O jag hade bannemig inte överlevt och samtidigt ha  kvar en äggledare iallafall.
Så högre makter ska verkligen veta att jag är oerhört tacksam för att det inte är värre än det är.
Eller vad man ska säga.

Men nog om det.
Eftersom jag har haft det så obota tråkigt idag, så tittade jag in på Tradera. Där finns det ju massor av saker att titta på! Och självklart hittade jag massor! Och jag vann båda buden!

Ett var en jättefin röd rockabilly/50-talsklänning för inte alls mycket. Helt ny dessutom! O det andra var berlocker till en ormlänk som jag inte använt så mycket, men som jag sjäääälvklart kommer börja använda mer nu när jag har fler berlocker på ;0)
Imorgon har jag inte heller något på schemat, men jag hoppas att jag mår bättre så att jag kan hitta på något. Men det bästa hade varit om sambo och hund kommer hem relativt tidigt imorgon!

Återigen...

Jag kan inte säga hur tacksam jag är över människorna som hjälpt mig med allt möjligt den senaste tiden. Speciellt min roliga, torterande läkare som tömt mig på pus dom senaste dagarna. Varje dag har han sprungit ifrån möten för att han lovat att hjälpa mig.
Det var ju egentligen bara meningen att jag i måndags skulle till sjukhuset för att mäta CRP, men den gigantiska varkulan från ett sår ville ju inte ge med sig så jag bad snällt att någon skulle titta på det när jag ändå var där. Och då har jag turen som får den här fantastiska läkaren! Skojjar, driver med sig själv, brydde sig på ett genuint sätt, frågade om missfallen, kollade medicinlistan, fixade och korrigerade m.m allt detta utan att stressa iväg, när Jag inte ens bokat in tid. Helt underbart!
Fick även träffa kuratorn idag. Märkte stor skillnad på mig o ögonen. O jag känner skillnad. Det är skillnad. Även det här har fått mig starkare. Och gett mig insikten om att jag faktiskt är stark. Sjukt stark. Så det så.
Så vi avbokade nästa tid. Jag känner att jag klarar av det här själv. Tillsammans med den bäste Klippan man kan ha <3, min underbara fina hjärtevän.

Apropå den finaste i hela universum, så har han gett mig klartecken på något vi har pratat om en tid. Som kommer ta år att planera, men det är ju en liten tjusning bara det!
Tjooho, idag är en bra dag!