varför ska jag skämmas?

Läste nyss den här artikeln på FL.
En bra artikel, i all välmening. Missförstå mig rätt men varför i all världen skulle jag skämmas över mina mf eller X.et (utomkvedet)?
Visst, jag kan förstå dom som ser ett mf som ett "misslyckande" men att skämmas över det?
Finns inte i min värld. Kanske är jag alldeles för öppen för mitt egna bästa, men varför ens försöka dölja något så pass hårt och tufft som att genomgå ett mf?
Det är ju ändå påbörjade liv man förlorar. Drömmar och planer som går i stöp. Ett liv man inte får ta del av.
Kanske har jag bara turen som har vänner i min närhet som jag känner att jag kan prata med sånt om? Att jag inte behöver "dölja" något. Eller så kanske det är min egna försvarsmekanism som gör att jag berättar för att slippa tråkiga, dumma, onödiga kommentarer om hur mf är ens "egna fel, det var inte meningen att bli ett liv" m.m.m.m
Men jag skulle ALDRIG skämmas över min historia, jag skulle kunna berätta för hela världen om det bara fick en enda människa att känna sig mindre ensam om att gå igenom ett mf.
För det är ju tamigfan ett rent jävla helvete. Inte vill man vara själv då?
(förlåt för alla svärord men är det något jag tänder till på så är det det här ämnet om mf och om att "skämmas")


Över till något roligare:
Läkarbesöket igår gick bra. Hen ligger med huvudet nere, men vet fortfarande inte om den är fixerad. Uppskattad vikt var ca 3000 g och ligger därmed lite över det "normala". Dom ska i denna vecka ligga på ca 2700. Men har inte väntat mig något annat då hen har legat lite över under hela graviditeten. Ska bli spännande att se vad vikten ligger på när den tittar ut! Allt såg som sagt bra ut och hjärtslagen var på 148 slag/min. Vi pratade om graviditeten och studien och hur vi har tyckt att det har varit osv. Finns ju givetvis inget ont att säga om den. Utan den hade jag nog varit ett vrak med oro hela tiden. Utöver det vanliga alltså...
Fick med mig lite papper som jag ska lämna till BM som förlöser mig och sen blir det samtal över tele med dr. Blomqvist. Om det blir en ny graviditet i framtiden så var vi välkomna att höra av oss. Vilket vi givetvis kommer göra. Man kan ju bara få ett nej ;0)
Och vad det är för tabletter jag har knaprat får jag inte reda på förrän om några år när studien är klar!

Kärlek//R.