Slänger

in den här låten igen. För att den är så sjukt fin o texten;

"You believed in your fairytale endings,
Now you find yourself down on your knees,
Like a rock thats been changed by the ocean,
Or a shipwreck lost out at sea"

känner nog många igen.

Vivere Senza Rimpianti

Texten jag har tatuerat på benet. Texten jag försöker att leva efter. Lev livet utan ånger.
Jag försöker att göra rätt saker, saker som jag inte kommer ångra,att kunna titta tillbaka på livet o vara nöjd med vad jag har gjort.
O det går bra. Visst har jag gjort mycket MYCKET saker som jag inte är nöjd med, men jag har aldrig ångrat några av mina handlingar. En del saker kunde jag ha gjort på ett bättre, mer sansat sätt eller på ett helt annorlunda sätt, men jag ångrar ingenting.
Men framtiden är helt annorlunda. Den ger mig panik och ångest.
Framtiden vet jag ingenting om. O det skrämmer skiten ur mig. Jag fasar för framtiden o vad den ska ge mig. Eller inte ge mig.
Tänk om min värsta mardröm besannas? O det är vi som inte får några barn. Om det är vi som måste kämpa för adoption? Om vi inte orkar kämpa längre? O får leva i ensamhet våra liv? Alla högtider i ensamhet utan skrattande barn och barnbarn?
Ren skär panik.
Kanske är det bra att jag inte vet. Men idag ger mig den vetskapen om att inte veta, ren o skär panik.
I ena stunden kan jag tänka att det inte finns någon garanti på att vi, eller jag överhuvudtaget kommer att bli gamla. Jag kan dö närsomhelst. Idag, imorgon, om 40 år.
O dör jag imorgon, dör jag utan barn. Alla tårar, alla skratt, allt kämpande utan resultat.
Dör jag om 40 år kanske alla tårar o allt kämpande efter ett barn fortfarande inte har gett något resultat. Jag vill inte leva med den här ovisheten om vad som kommer hända med familjen vi försöker skaffa. Eller hur lång tid det kommer att ta.
Jag vill veta att vi får våra efterlängtade barn och att alla tårar har gett resultat.

Gaddning nr 6

Så, då var 6e tatueringen på plats! Är ju egentligen fortsättning på buddhan som ska bli en halv sleeve men det är ändå 6e gadden.
Blev jättebra, men slutresultatet kommer bli galet bra!
Är så trött nu så jag ser i kors.
Därför blir det ett väldigt kort och ointressant inlägg idag.
Hoppas ni mår fint iallafall.

En käftsmäll

Köpte nya Vecko-Revyn. Bläddrar.
O där. Som en käftsmäll ser jag ett reportage. Ett reportage som tar mig tillbaka till den värsta natten i mitt liv.
FAN FAN FAN!
Glöm allt jag skrev om hopp. Glöm all bullshit om att allt kommer bli så himla bra igen. Rent jävla dravel. För så fort man börjar må lite bättre, ska verkligheten komma ikapp o ge en en riktig stenhård käftsmäll.
Men jag antar att det här är det som kallas livet. Att man ska må skit varenda jäkla dag o dom dagarna då man faktiskt råkar må bra, så visst fan är det alltid något som ska få en tillbaka ner på botten.
För se på fan, idag hade jag en riktigt jäkla toppendag.
Fika med fina Lina, en tripp till tatueraren o se på tatueringen vi ska fixa imorgon, kaffe hos Ea, långpromenad med sambo o hund o nu chill med sambo o nallebjörn.
O nu det här.
Tack för det.

Hoppet

Det finns många av dom bloggar jag läser som går igenom tuffa saker nu. En del av dom kan jag själv inte sätta mig in i vad dom går igenom. Och i andra känner jag igen mig själv.
Då när allt känns nattsvart. O man känner att sin egna kropp är en grav. O man bara väntar på att det lilla, som en gång var levande, ska försvinna ut ur kroppen.
Men även om det fysiskt försvinner så är den psykiska terrorn fortfarande kvar. Allt hopp, alla planer, all förtvivlan, ångest o skuld om att man nyss förlorat barnet man redan älskat så högt.
Så fort mina onda, svarta tankar kryper intill slår jag bort dom o försöker tänka på något annat. Det är inte bra, men det är mitt sätt att handskas med allt.
Men en dag kommer allt springa ikapp mig o jag kommer återigen ligga på botten.
Men just nu har jag ett uns hopp,
Tant röd hälsar på o min kropp har återigen tagit igen sig efter smällen. Man får vara glad för det lilla.
Tänker på er bloggvänner.

Skön helg

Söndag kväll o nu är den här underbara helgen över.
Igår var vi som sagt hos några vänner o kollade på film, knight and day. Var väl en OK film, men nu för tiden känns det som att alla filmer har likadan handling o man vet redan hur filmen ska sluta efter dom 5 första minutrarna. Men vi fick iallafall en trevlig kväll =)
Idag kom familjen o underbara mormor o morfar på ett litet kalas för min mor som fyllde år idag.
Supertrevligt! Första gången mormor o morfar var här också. Dom tyckte vi hade en sååå fin o luftig lägenhet.
Nu ligger både sambo o jag i sängen o är helt utslagna. Full rulle hela helgen, men jag antar att det är så det ska vara. O jag klagar absolut inte, älskar när det händer saker!
Fick förfrågan om att följa med till Gotland 1 vecka i slutet av sommaren. Blev supersugen, men då har jag redan haft min semester. Får se om jag kan fixa det på något sätt, eller kommer senare ner till Gotland efter jag har jobbat mina 3 dagar.

Fick f.ö en liten tanke idag. Visste ni att det är ca 5 % risk att få mf andra gången i rad o ca 1 % risk att få ett 3 mf på rad. Nog sjuttan är det vår tur att få barn vid nästa graviditet då? Inte sjuttan ska vi höra till gruppen 1 %-are?
Eller?
Vi vet ju nu att vi kan bli gravida, o det ganska lätt också.
Jag menar vi har ändå blivit gravida 2 gånger under ett halvår. Det finns dom som kämpar o kämpar i aldrig får plusset.
Problemet för oss är "bara" att min kropp ska behålla det lilla guldkornet. O att guldkornet ska kunna utvecklas ordentligt. Så har det ju inte direkt gått.
Det finns ju dom som haft 15 mf o sen har det tagit sig. (Har ni läst senaste numret av tidningen Land så vet ni vad jag menar!) 
Så ta mig sjuttan, 3e gången gillt är det som gäller för oss!

Dagen D är över

Ja, igår var ju då dagen som jag länge har bävat o fasat över. Men se på fan, jag överlevde den med. Den var t.om bra. Tack vare jobbet.
Hade jag varit ledig igår hade jag nog varit nerdeppad totalt. Men nu gick det.
Tog nog den tuffaste smällen i torsdagskväll, då jag grät o lyssnade på Depp-musik på kvällen o tankarna bara for runt som flyktingar på språng. O vilket Givetvis resulterade i att jag bara fick ca 4 timmars sömn den natten.
Så igår kväll, när jag o arbetsbönan, Lina, hade smidigt våra planer om att köra ett april-skämt med vår nattpersonal, så somna jag alldeles för tidigt istället.
Jäkligt synd att jag var så trött för det aprilskämtet hade varit oslagbart!!
Idag har vi storstädning på gång, imorgon ska vi fira mamma här hemma.
O ikväll är det filmkväll med några vänner!

O förresten, efter dagars av spotting, kom tant röd med dunder o brak igår! Tjoooho!
Tänk att man kan bli så glad för ett så, egentligt ovälkommet besök ;)