Hoppla

Mitt inlägg om programmet "Barn till varje pris" gav visst en hel del reaktioner. Jag är ju inte den som är den, utan tycker mest det är kul att folk kan reagera ibland. Dock kom det en del mindre trevilga kommentarer som jag valt att ta bort. Min blogg är min blogg o därmed bestämmer jag över den. Punkt med det.
Vad jag ville ha sagt var att, nej programmet handlar inte om programledaren o hennes val.
Vad jag ville ha fram var främst BETONINGEN på hur själva titeln lät.
Jag tycker då inte titeln låter som en hejdundrande bra titel på ett såpass känsligt ämne som det är.
Vad ni tycker är upp till er.
Och nej, jag har inte sett programmet eftersom jag jobbade vid sändningtid och jobbar tills imorgon. Och när jag inte jobbar får jag passa på att umgås lite med sambo.
Därmed kan jag heller inte yttra mig om hur programmet var och vilka aspeketer som kom upp. Och det hade jag inte tänkt att göra heller.
Hoppas jag inte blir misstolkad o blir jag det, så fine. Det tänker jag inte bry mig så mycket om =)

Över till något roligare:
Idag berättade jag för 3 av mina arbetskollegor som var här på jobbet. Det utdelades både tårar o kramar så det känns bara bra. Vi får väl se hur resten av personalstyrkan tar det hela, men blir det något som helst dravvel så har jag lovad back-up från fina medarbetare/vännen Hanna!

Idag har jag mat-turen här på jobbet så nu är det snart dax att börja med kvällsmaten här!

Blev kanske ett bittert inlägg, men jaja. Det bjuder jag på idag.

Höstkärlek//R.

Drömmen om ett barn

Varje gång jag ser den reklamen gå på tvn så tårar sig ögonen. Känslig? Ja, men visst men även för att det ÄNTLIGEN uppmärksammas så att vanliga, fertila Svenssons kan bli mer uppmärksammade (och en aning mer mänskliga?) över det här ämnet.
Jag hoppas och tror att TV3 har gjort en sjutusans bra programserie. Börjar den 6/10 så hoppas ni ser det!

Ett annat program som handlar om samma sak, ofrivilligt barnlösa, är "Barn till varje pris" på SVT1. Ja, bara rubriken får mig att fundera vad fan dom menar med det? Vadå till varje pris? Som att varje ofrivilligt barnlös är manisk, psykotisk individ som till VARJE pris vill ha ett barn? Som att vi sitter i lekparker o rätt som det är får för oss att ta en unge?!
Nä, som ni kanske märker är jag en aning mer tveksam till det programmet. Men för er som vill se har jag för mig att det börjar ikväll någongång.

Nu ska jag fortsätta på min frulle!


- Posted using BlogPress from my iPhone

4 gånger

Inatt har jag varit uppe 4 gånger för att kissa. Gör mig absolut inget, tycker snarare att det är kul att veta att det växer där inne. Även om det (kanske) är tarmarna som är svullna så vet jag om att det finns mindre plats för krabaten.

Idag går vi in i vecka 14!!!!!! Känns otroligt skönt o fruktansvärt lättande. Tänk att vi redan har vetat om graviditeten i 10 veckor. Snacka om att det går fort!
Så idag ska jag fira v.14 med att ringa BM, plugga o jobba kväll!

Höstkärlek// R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagen

Eftersom jag inte skrev om gårdagens besök igår så får jag göra det nu :)

Hela f.m igår gick åt till att förbereda sig o vara nervös inför det kommande besöket. Timmarna tills vi skulle träffa dr kändes som evigheter.
Men till slut var vi där o fick träffa honom.
Ganska direkt när vi kom in till honom så fick jag sätta mig i stolen. Han visste ju om att jag var nervös o han såg säkert på mig hur "ivrig" jag var att få veta hur det låg till där inne.
Som vanligt kändes sekunderna innan han sa något som en evighet. Men till slut vände han skärmen mot oss o vi fick se våran älskade krabat där inne. Den här gången ville h*n inte röra på sig så mycket som sist, men vad gör det?! Vi fick se ett fullt pickande litet hjärta, 2 händer o 2 ben, ryggraden och hjärnan. Det var så fräckt!
Givetvis blev vi båda helt lyriska o jag var så nära på att ge dr. En bamsekram, men jag hejdade mig då han inte verkar vara den typen som vill ta emot en kram riktigt ;)
Efter att vi gjort VULet så pratade vi lite om vad som händer härnäst o det är att jag ska ringa MVC på måndag, o han ska skicka över papper till dom om vår historia o intyga att vi har gjort läkarundersökning så att vi inte behöver göra om det igen. Sen ska han höra av Sig när jag är i v. 20 någonstans, efter att vi har gjort RUL, så skulle vi ta resten då. Och under tiden är det telefonkontakt om det skulle vara något.
Jag är som sagt riktigt riktigt tacksam för att vi får vara med i studien, utan den hade jag varit ett riktigt nervvrak. O jag förstår inte att man inte har mer kontakt med MVC, gyn eller vad det nu kan vara under HELA graviditeten.
Man är väl minst lika nervös i början sv graviditeten? Och speciellt under "spökveckorna". Om man nu får vara med om dom veckorna.
Men iallafall vad jag ville ha sagt var att bara vetskapen om att ha någon att ringa när oron kryper inpå en, är fruktansvärt skönt. Bara det gör att man känner sig mindre stressad o nervös.
(även om jag ibland blir sjuk av oro, men det intygade dr var fullkomligt normalt efter allt som hänt.)

Idag har vi shoppat lite i Skövde så nu är jag helt slut. Strax ska vi äta tacos o titta på en film som jag antagligen kommer att somna till!


Till sist vill jag bara gratulera min fina vän Lina som fick en efterlängtad son i tisdags.
Stort stort grattis! <3

kärlek//R.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vi svävar!

Idag fick vi domen. Fostret mådde så bra där inne så! Hade precis rätta måttet för v. 12+4 nämligen 6 mm.
Ikväll har vi firat med att äta ute o nu väntar skräckfilm.

Skriver mer imorgon!

Kärlek till er allihopa!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Imorgon vid den här tiden

... vet vi. Imorgon vid den här tiden är vi antingen högt uppe i det blå, svävandes på små blivande-föräldrar-moln, eller så är vi långt långt nere i skiten återigen, i det mörkaste av alla hål med funderingar över hur vår framtid ska se ut.
Jag försöker känna, leta i mitt inre, känna efter om det verkligen finns något levande där. Ängeln säger; "visst gör det, du har inget att oroa dig för: Djävulen säger;"tji, på dig igen din jäkel. att du trodde du skulle få vara glad."

Många gånger har jag undrat hur jag/vi har vågat kasta oss in i drömmen att bli föräldrar när käftsmäll efter käftsmäll har slått oss så ini helvetes hårt rakt i våra nyllen. Men som många andra säger, som vet och har varit med om samma saker vet att längtan efter ett barn är bra mycket större än rädslan för diverse motgångar.
Men ändå vågar jag inte tänka på hur framtiden ser ut om det inte lyckas den här gången.
Det är något jag inte tänker lägga någon kraft på nu, innan jag vet morgondagens dom.

Snälla fina ni. Jag ber att ni håller tummarna för oss imorgon kl. 14.

Sjukt nervösa kärlekskramar// R.

Mjaha

Så har ytterligare några dagar gått efter mitt senaste inlägg.
Idag ringde äntligen dr från Borås. Han frågade lite saker om hur det står till, om jag haft blödning, ont eller något annat som inte kändes bra.
Svarade nej på samtliga frågor. Kände visserligen av något i hö. ljumske tidigare idag, men det hängde nog inte ihop med graviditeten så det sa jag inget om.
Dr sa iallafall att det här med symptom är väldigt individuellt o att man aldrig kan säga säkert hur det står till utan att göra ett ul/vul. Vilket jag givetvis fattar.
Angående spökveckorna sa han att det är inte så ovanligt att en del kvinnor inte känner av sina symptom vid just den här tidpunkten som jag är i nu.
Men nu får vi helt enkelt vänta tills på fredag och försöka att slappna av tills dess. Under tiden har jag jobb och en del studie-tid att ta igen.
Vad gäller sambo så är han också nervös och spänd, men samtidigt förväntasfull. Jag är mest nervös.
Försöker intala mig själv att det bara ska gå den här gången, den här gången ska vi se en frisk liten levande bebis där inne.

Det bara måste vara så.