Min ögonsten

Äntligen har vårat lilla kräk kommit hem efter vad som ser ut att ha varit en tuff o hård vecka. Helt utslagen stackarn!

Sorry!

... för lam uppdatering! Men jag har ju som sagt semester ;0)
Igår hade jag lovat min gamle morfar att följa med honom till sjukhuset o vara sällskap, samt chaufför, när han skulle röntgas m.m. Vi var på sjukhuset hela dagen, vi åt o pratade minnen, han berättade sina historier som man aldrig får nog av (o som han aldrig får nog av att berätta om). När vi var klara där tyckte han att vi skulle åka förbi vårat sommarställe, som är sålt nu. Nyfiken som han är!
Lite tråkigt att det är sålt, det finns mycket fina minnen därifrån. Mitt paradis på jorden. När jag var mindre iallafall. Dom senaste åren är det ingen som har haft tid att ta hand om det, så det har förfallit. Men åh vad mysigt det var med somrarna när man var liten. Idylliskt som få, med lamm precis utanför fönstret, tuppen som gol varje morgon, ängarna o sjön som man alltid cyklade till.

Vi fick iallafall en fin dag tillsammans, jag och min underbare morfar. Och det gjorde hans dag när vi åkte till sommarstugan o han fick se det, som han uttryckte det, en sista gång.
Han är skrupplig den gamle gubben på 89 bast. Men humorn finns där som vanligt.
Det gör ont i mina ögon att se hur gammal han har blivit, o höra honom säga hur illa det är bli gammal o bara ha ont o en kropp som inte lyder inte en.
Ni förstår, han gjorde sitt sista vasalopp när han var 83. Så tränad har han varit, det ska Gud veta. Viljan att få träna sin kropp finns fortfarande, men efter ett fall på cykeln i vintras så går det inte lika bra längre.

Annars så rullar dagarna på. Skulle egentligen ha en lugn skön avslappnad dag. Men började plocka lite här hemma, o i den takten gick det. Så nu är det dammsugat, moppat, putsat o dammat.
Senare i e.m kommer äntligen vårat lilla kräk, hunden hem igen. Efter 10 dagar ifrån henne!
Längtar otroligt o börjar räkna ner timmarna tills hon kommer.
Och eftersom det är fint väder idag så åker sambo, hund och jag till hundstranden o tar en avslappnad picknick senare.

Kärlek

Idag!

Idag kom hon! Tant röd alltså. Jösses, vad skönt! Men mensvärken har aldrig varit så här påtaglig som den är nu. O faktiskt mest på höger sida. Hur kan det komma sig? Jag har ju ingen äggledare där? Eller är det i äggstocken det gör ont? Varför har man mensvärk? Jag har fått för mig att det är i livmodern värken kommer ifrån, när den krampar ut blod?
Jaja, hur som så har hon iallafall kommit nu! Tjooho!

Hade ni en bra midsommar alla?!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nervös

Ja, jag börjar bli nervös. Tanten röd har inte kommit än. O jag vet att jag haft äl, eftersom gyn såg det på vul för 14 dagar sen.
Men vart är hon då? Jag vet ju definitivt att det händer något i kroppen eftersom jag känner som sagt av en del saker, som t.ex brösten.
Får tankar på att det skulle vara ett till X. Risken för ett till är ju lite större nu eftersom jag bara har en äggledare kvar. Men risken för att jag skulle få det månaden efter känns inte så där jättestor, men jag är lika nojjig för det ändå.
Idag intalar jag mig själv att jag ändå inte kan göra något åt saken.
Men kom igen nu för fan mensen!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

S.E.M.E.S.T.E.R

Passar på att skriva ett inlägg nu, för imorgon tror jag inte att jag hinner!
Imorgon är det nämligen full rulle. Först jobb till 16.30 sen hem o fixa till sig o äta med sambo + vänner för att sen dra igång midsommar-festen. Är riktigt sugen på att få ta mig ett par öl, dricka lite vin o ha det allmänt gott och avslappnat. Utan en enda tanke på att jag skulle kunna vara gravid.
Tog ett nytt test idag, för säkerhets skull, eftersom jag utöver ömma bröst m.m börjat må illa o ha halsbränna. Men icke! Jag antar att jag är en av dom där kvinnorna som får gravid-symptom när tant röd är på ingång. Eller så är det jag som mind-fuckar mig själv.
Hur som haver kom jag iallafall fram till att hur det än blir i framtiden så kan jag inte påverka det. Det som händer i min kropp kan jag inte på något sätt hindra.
Först måste jag få veta om det finns någon orsak till våra missfall, och beroende på det se om det finns något vi kan göra.
Ska till vår privata gyn.läkare snart och hoppas att han kan hjälpa oss!

Imorgon är även dagen då jag går på min efterlängtade semester!!! Kan inte fatta att det redan är dax, men oooh så välkommet!

Hoppas ni ALLA får en trevlig, fin och skön midsommar med en massa leenden!


KÄRLEK!

3 gånger

3 gånger har vi blivit snuvade på konfettin. 3 gånger har vi i blindo trott att vi äntligen ska få vårat efterlängtade barn. 3 gånger har vi fått kämpa oss upp igen för att tro "att nästa gång ska vi lyckas."
Så många fler otaliga gånger har vi gråtit över förlusten av våra kommande barn som vi aldrig fick ha i våran famn. För även om det blev missfall och utomkved så hade vi ändå i våra huvuden hunnit se en framtid med ytterligare ett liv som skulle delats med oss.
Så många gånger jag har bannat mig själv, min kropp, högre makter och omgivningen. För att nu komma till insikten att det inte är någons fel. Jag kan inte skylla på någon. O jag kan inte planera en ny graviditet. Jag lägger hela mitt liv på ödet. Vad som än händer, så är det väl meningen.
Med det sagt, jag kommer ALDRIG ge upp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite stärkande ord...

Idag är jag inte så gapig. Idag är det exakt en månad sen jag gjorde operationen och såren har inte läkt än. Självklart inte dom psykiska, men inte ens dom fysiska har läkt än, så till den mildra grad att jag har fått ett nytt smeknamn här hemma; sårskorpan vilket jag ändå på något konstigt sätt tycker är lite charmigt!

Och tant röd har inte kommit än. Brösten ömmar fortfarande o jag kan inte rå för att tänka att jag kanske gjorde grav.testet för tidigt så att det inte är rätt. Men innerst inne vet jag att det är kroppen som förbereder sig för mens. Känner dock ingenting alls i fabriken att den skulle vara på väg heller.
Och eftersom det här ska vara första mensen efter operation så har jag ingenting att räkna på heller.
Eller jo, jag vet ju att ÄL skulle ha varit någonstans runt den 10/6 förresten. (hade jag helt glömt bort!)
Och lutealfasen innan operation var stadigt på 14 dagar så isåfall borde jag få mensen på midsommarafton.
Håll tummarna att lutealfasen inte har rubbats!

Men en grå dag som denna behöver både jag och fler med mig lite stärkande ord:

"You never know how strong you are, until being strong is your only choice." 

 

 

den sista bilden försökte jag länge få in som jag ville, men gav upp så kopierade den bara rakt av. Därför blev det urkass kvalité. Bilden tog jag iallafall på en kompis jobb för ett tag sen. Hoppas ni kan se vad det står?! 

"when life gives you a hundred reasons to cry, show life a thousand reasons to smile."