10 veckor

Igår gjorde jag min sista arbetsdag på förhoppningsvis vääääldigt länge. Nu har jag ca 10 veckor på mig att boa och införskaffa saker och möbler vi behöver tills den lille knorten kommer.
10 veckor känns och låter som en väldigt lång tid. Galet lång tid. Men vet att det kommer gå fort. Förhoppningsvis.

Har firat min första lediga dag med att ta ut julen, dammsugit, tvättat och ska snart fixa naglarna.
Sånt som en undersköterska bara kan göra när man är långledig!
Lyx ;)

Ikväll ska vi hem till mina föräldrar och titta på min gamla spjälsäng samt kläder o lite annat smått o gott. Får se om vi kommer hem
Med något!

Söndagskärlek R.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Varning!

För alla som inte vill se bebis kläder o sånt, borde inte fortsätta läsa. Tänkte lägga upp bilder på kläder vi köpt. Har ju inte köpt så mycket (läs inget) saker till bebisen, utan tänkte vi tar det när vi åker till Ullared och Ikea.


Efter varje lyckat ul så har vi köpt något klädesplagg till lill*n. Det allra första var det i grön/oranget, som vi köpte efter vårat första besök i Borås. Bollen/skallran som ligger i mitten köpte vi i Borås när vi var där för 2a gången. Dom hade inget annat i förbutiken på sjukhuset :)


Saker som fina sambo köpt. Finns lite mer saker som strumpor o mössor, men orkade inte ta kort på det! Den vita åkpåsen köpte han efter att jag fick ett utbrott pga av val av barnvagn.Tyckte inte att han lyssnade. Blev sur o satte mig i bilen (ja, som en liten skitunge) o efter ett par minuter kommer han tillbaka med den här overallen/åkpåsen som jag suktat efter ett tag men aldrig fått tummen ur o köpt. Tror ni jag blev glad?! :)





Saker som jag köpt. På den sista bilden syns nappen jag blev tok-kär i. Givetvis med Amon Amarth! Klockrent!


Och skötväskan från www.dadgear.com Inte den billigaste men den föll oss i smaken båda två. Inte ofta det händer! Och det braiga är att när vi inte längre behöver en skötväska så kan man ha den som dataväska! - Posted using BlogPress from my iPhone

Det här med rörelser

Så lill*n rör sig där inne. Men under jul o nyårsveckan rörde den sig mer. Kan rörelserna bero lite på hur aktiv jag är?
Om jag är mer aktiv, rör bebisen på sig mer då? O vice versa om jag är lugn o vilar? Vilar den också då?
Tänker absolut inte googla på det för då blir jag väl onödigt nervös.
Är inte så nervös nu, eftersom jag känner att den rör sig. Jag hade för mig att om jag är mer aktiv är bebisen mer lugn. Givetvis är det väldigt individuellt och hur bebisen är.

Idag blir det ännu en lugn dag. Tröttheten har kommit rejält, kanske inte så konstigt när man får springa på toaletten varannan timme varje natt!
Men i e.m ska jag iallafall få sniffa lite bebis o träffa goa arbetskamrater/vänner!
Ja just det ja! Ska hämta skötväskan som har kommit också. Spännande!

Kärlek

Maraton

Nu när det snart är dax för mig att sluta på jobbet (på lördag) o vila upp mig innan bebisen kommer så passar det väl ypperligt att jag beställer hem en big-bang theory box?

Fina Hanna som fick en sån i present har gjort mig rejält avis. O nu har jag anledning att få päsa (lata) mig lite extra mycket innan det blir high life i det här hemmet!

O när jag ändå håller på tänker jag beställa hem Bridget Jones- filmerna också. Inte dom bästa filmerna kanske, men ack så mysiga.


Annars så är läget rätt lugnt för tillfället. Bebis sparkar varje dag, främst på e.m o kväll. Har varit lugn ett par dagar, men jag känner den varje dag iallafall. Igår fick jag mig en spark precis mellan revbenen! Det var första gången o det kändes så skönt på något sätt att få en bekräftelse på att den växer!
Men ibland dyker dom dumma tankarna upp, och dom försöker jag putta bort så fort det går. Ibland går det bättre, ibland sämre. Försöker att tänka hur långt vi har kommit o att komplikationer nu inte är så förbannat vanligt. O att vi har haft nog med otur.

Är idag (enligt FL) i vecka 29 (28+2). Och över 70 % har gått!
Ibland skulle jag vilja stanna tiden lite, just för att jag inte hinner med. Vi måste rensa spel- rummet från sambons soffor, bord, tv och tv-bänk o köra hem till min mormor o morfar som har plats. Och åka till Ikea för att se om dom möblerna vi tänkt till bebisens rum. Vi ska, som jag säkert skrivit tidigare, beställa hem allt eftersom det blir smidigare för oss. Och sen ska vi försöka få oss en tripp till Ullared där vi ska inhandla (förhoppningsvis) det sista. Ouff, känns som det är massor att tänka på o inhandla nu när jag tänker efter....!


Vecka 29
Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.


Lånat från Familjeliv

Dagens besök

Nu var dagens BM-besök avklarat. Sambo följde med o det kändes skönt. Hade egentligen inte så mycket funderingar, utan var mest skönt att få höra hjärtljuden. Däremot så såg BM att jag hade socker i urinen. Inte så bra, men hon sa till mig att inte tänka på det. Då det kunde ha att göra med vad jag ätit innan jag kissat (2 ljusa bröd med ost + 2 supersöta kolor) Men ska iallafall ta prover på måndag för att se om det försvunnit. För att kunna utesluta havandeskapsförgiftning. Men jag är inte, tro det eller ej, nervös över det. Tänker tro på BM o det hela känns helt logiskt om man tänker efter på vad jag åt innan besöket. Blodtryck: 125/70 Sf-mått: 29 Hjärtslag: 144 Blev inte vägd denna gången heller och inget jag tänkte på när jag var där heller. Är bara glad över att allt såg bra ut o att bebis följer kurvan :) Men har f.ö fått galet sug efter sött. I början var det bara clementiner o apelsiner som gällde, men nu är det bara sött som gäller. Och vatten. Har fortfarande dille på vatten. Vanligt, kallt, hederligt kranvatten. Fy sköen va gött!!!! Nu ska jag mumsa cheeseballs o slurpa vatten! Go kväll! - Posted using BlogPress from my iPhone

Inte långt kvar

Den 14/1 gör jag mitt sista arbetspass. Vad fort det går! Har tagit några dagars semester innan min graviditetspenning börjar gälla. O det känns inte en dag för tidigt. Det är redan jobbigt att gå 8,5 timmar/pass. Kroppen känns tyngre, o i slutet av passen lunkar jag fram. Så semester är välkommet!! Idag ska vi till BM på rutinbesök. Hoppas jag får väga mig denna gången. Förra gången blev det inte gjort. Men har vägt mig hemma en gång förra veckan o då hade jag gått upp 6 kg hittills. Nåja. Inget jag tänker grunna över, så länge bebis mår bra. Vilket jag verkligen hoppas. Vad jag känner nu så är det en lugn liten krabat jag har i magen. Kan göra en liten uppvisning någon gång under dagen om man har tur. Visst skulle jag vilja att den var vaken jämt så att jag visste att den mådde bra där inne. Men bara att inse att det är så här det är! Kärlek - Posted using BlogPress from my iPhone

Året som var

Januari:
Dagarna runt förra nyår blev jag gravid för andra gången. 15/1 fick vi återigen ett plus på stickan. Superglada och med hopp om att den här graviditeten skulle gå väl så meddelade vi våra familjer om den glada nyheten. Jag gick över till dag-jobb efter att ha jobbat nätter i 2 år. Kroppen sa ifrån o med tanke på graviditeten så ville jag göra allt för att inte riskera något. Skrev in mig på MVC för första gången (första mf hann vi inte så långt) Nu skulle vi äntligen bli föräldrar!

Februari:
Veckorna gick och vi bestämde oss för att åka till stugan i Sälen för att vila upp o rå om varandra. Vi njöt för fulla muggar av den friska härliga fjäll-luften, den förtrollande snötäckta naturen, lugnet och det lilla liv som växte i min mage. Dagen innan vi åker hem känner jag ett hugg i magen o får bruna flytningar som avstannar.
21/2 har jag ett inbokat besök hos gyn för att ta cellprov. Precis innan jag ska åka dit får jag en blödning.
Väl där får jag ett konstaterat MA (missed abort) Fostret hade slutat växa i v. 9.
Tårarna slutade aldrig rinna o väl hemma (sambo var på jobbet o var därför själv) hann jag inte mer än genom dörren innan jag bröt ihop totalt. I flera timmar låg jag på golvet i total chock o fattade inte att vi återigen blivit "berövade" ett barn till.
Får abort-piller som ska hjälpa kroppen att stöta bort det döda fostret. Gjorde ofantligt ont o varje tår den dagen, kvällen och natten fick bli symbol för all smärta, både fysiskt och psykiskt som vi hade fått stå ut med det senaste halvåret.

Mars: 
Är en lugn månad då vi försöker fokusera på annat.

April:
Tatuerar mig för 5e gången. Denna gången fortsätter jag på en gammal tatuering, samt påbörjar en ny där bl.a det finns 2 nyckelpigor som symboliserar dom 2 liv vi förlorat.
Får reda på att sambon gått bakom min rygg o vi har ett uppehåll på några veckor. Bor hos föräldrar och hos vänner under tiden.

Maj: 
Vi hittar tillbaka till varandra, inte helt problemfritt. Bestämmer att ta en dag i taget. Jag flyttar hem.
Mensen är konstig, brun/svart och betydligt mindre än vad det brukar. Positivt grav.test men på VUL syns inget liv eller antydan till liv. Läkare tror att det är i mycket tidigt, då jag nyss haft mens... Hcg mäts, och stigs. Men syns fortfarande inget på VUL. Läkarna bestämmer att avvakta 20/5.
21/5 får jag åka in akut pga av blödning och smärta i höger äggstock. Blir inlagd. 22/5 bestämmer sig läkare för att öppna upp mig då hcg fortfarande stiger men inget syns på VUL. Dom börjar prata om utomkvedshavandeskap. Kl. 9 bestäms det för operation. Kl. 15 är jag återigen uppe på avdelningen.
Helt borta men kommer ihåg att sambo + vän sitter o väntar. Pratar med en BM på avdelning som "förvarnar" om att dom kan ha tagit bort en äggledare. Bryter ihop och fattar ingenting.
Hela natten är som i ett töcken o det enda jag kan komma ihåg är att jag vaknar på natten av ambulanshelikoptern landar på taket (syns från mitt fönster) detta tror jag är aliens som ska hämta mig. O att jag blir väckt kl. 6 på morgonen av en undersköterska som proppar i mig alvedon.
Får prata med läkaren dagen efter som bekräftar att dom var tvungna att ta bort höger äggledare, pga av ett utomkved. Fattar fortfarande ingenting. Vad är det som har hänt egentligen?
Blir utskriven o o sjukskriven i 2 veckor.
26/5 o magen är lika svullen som dagen efter operation. Hög feber och smärta i ett av op.såren. Pappa får köra in mig akut. Blir inlagd pga av hög infektion. Blir dock utskriven dagen efter då medicinen gjort susen, dock får jag varje dag komma tillbaka till sjukhuset där Dr "Tortyr" som jag kallar honom får tömma mig på var.

Juni:
Går till en kurator 2-3 gånger men bestämmer mig för att avsluta dom besöken. Finner mer tröst o lättare att prata med sambo. Bloggen är också till stor hjälp. 26/6 kommer mensen tillbaka. Överlycklig över att kroppen återhämtat sig efter alla påfrestningar!

Juli: 
Blir kontaktad av Dr. Blomqvist i Borås. Han meddelar oss att vi får vara med i hans studie ang. upprepade missfall.
Vi njuter av våran semester tillsammans, umgås med vänner o bara njuter av dagarna tillsammans.
20/7 tar jag ett grav.test då jag misstänker en ny graviditet. Får ett svagt streck som blir starkare för varje dag. 27/7 får jag göra ett VUL som konstaterar en ny graviditet, på rätt ställe denna gången.
ÖVERLYCKLIGA!

Augusti:
Får mäta hcg 1 gång/v som visar att det stiger som det ska. 12/8 får vi äntligen träffa dr. Blomqvist för första gången. Han gör ett VUL som visar hjärtaktivitet! Än har vi inte sagt något till någon i våra familjer.

September:
Månaden då vi går in i v.12 o får återigen se våran bebis på skärmen. Allt ser bra ut!

Oktober: 
Tar äntligen mod till mig o skriver in mig på MVC. Får en riktigt bra BM som passar mig.
Får gå RUL som också bekräftar att allt ser bra ut, trots att jag inte har några symptom! BF är beräknat till 30/3.

November: 
Vi åker iväg på en spa-weekend och förlovar oss (givetvis 11/11!)  Får ont i magen men efter ett besök hos BM där jag får höra hjärtljuden (140 slag) så blir jag lugnare.

December: 
Magen växer och känner sparkar. Vilken obeskrivlig känsla! Vid kontroller hos BM ser allt bra ut. Trots att jag ibland får lite ont i magen, vilket läkare tror beror på magsyra.



Ja, vad ska man säga. Minst sagt omtumlande år. Men vi överlevde o nu ser vi fram emot ett nytt år, med en liten bebis som kommer till oss i mars. Om allt går som det ska.
Än vågar jag inte ta ut något i förskott, jag lever i min bebis-bubbla men försöker att tänka realistiskt. Än kan allt hända. Men mest av allt längtar jag tills mars!

Kärlek//R.