... vet vi. Imorgon vid den här tiden är vi antingen högt uppe i det blå, svävandes på små blivande-föräldrar-moln, eller så är vi långt långt nere i skiten återigen, i det mörkaste av alla hål med funderingar över hur vår framtid ska se ut.
Jag försöker känna, leta i mitt inre, känna efter om det verkligen finns något levande där. Ängeln säger; "visst gör det, du har inget att oroa dig för: Djävulen säger;"tji, på dig igen din jäkel. att du trodde du skulle få vara glad."
Många gånger har jag undrat hur jag/vi har vågat kasta oss in i drömmen att bli föräldrar när käftsmäll efter käftsmäll har slått oss så ini helvetes hårt rakt i våra nyllen. Men som många andra säger, som vet och har varit med om samma saker vet att längtan efter ett barn är bra mycket större än rädslan för diverse motgångar.
Men ändå vågar jag inte tänka på hur framtiden ser ut om det inte lyckas den här gången.
Det är något jag inte tänker lägga någon kraft på nu, innan jag vet morgondagens dom.
Snälla fina ni. Jag ber att ni håller tummarna för oss imorgon kl. 14.
Sjukt nervösa kärlekskramar// R.
Födelsedag
7 år sedan
Det vet du, här är tummarna korsade!
SvaraRaderaKRAM!
Så fint skrivet, det med att längtan är större än rädslan det är så sant. Själv inväntar jag tant röd efter nu i helgen, op den 15 aug, tant röd har jag inte pratat med sen 28 mars, ett missfall och ett utomkved kom emellan oss. Jag håller alla mina tummar jag för er imorgon, jag har tyvärr bara två men hade jag haft 70 hade jag hållt resten med, vi kan ju låtsas jag har fler. Lycka till
SvaraRadera