Framtidstankar

Är så le på att vara bitter o nere fortfarande. Jag orkar ärligt talat inte med mig själv o mina tankar. Jag försöker att rycka upp mig, men det är inte så lätt. Snarare omöjligt. På jobbet går det ok, då har jag något annat att tänka på o mina tankar kan inte fara iväg hur som helst.
Men när jag väl är själv, så sitter jag där med dom deppigaste tankarna och med en ångest som heter duga.
Det är tur att jag har min positiva sambo som för det mesta får upp mitt humör.
Att försöka somna på kvällarna har blivit nästintill omjöigt. Det tar flera timmar innan jag kan somna. Inatt var kl. 1.30 innan det senaste jag såg. Och klockan ringde 5.30. Jippie.

Nä, skärpning nu. Det är dax att börja se framåt.
Jag lovar att jag ska försöka.